söndag 22 februari 2009

Skyddsängeln

Jag har fått en skyddsängel av Tussegumman. Hon har lagt ut den till sina vänner och uppmanar oss att ta del av den om vi vill. Det är klart jag vill det. Jag blir glad över gåvan.

Denna skyddsängel har jag levt med i hela mitt liv. Jag har nämligen en exakt likadan tavla hängades över min säng. Den är numera så blekt att den skimrar mest i ljust gult och grönt. Den har ju hängt med länge.

Jag fick den av mina gudföräldrar när jag döptes. Jag fyller 60 i sommar och har en skyddsängel över min säng. Det skäms jag inte för. Den har alltid suttit ovanför min säng oavsett vart i landet jag bott. Jag har inte känt mig hel utan den.

Mitt liv har, som de flesta andras liv, varit kantade av både det ena och det andra. En del jobbigt, annat rätt trevligt. Jag är helt övertygad om att min skyddsängel sett till att jag kommit ut hel ur det mesta. Kalla mig gärna barnslig och naiv, men det är så jag är innerst inne.

5 kommentarer:

Pärlmudden sa...

Jag kallar dig varken barnslig eller naiv. Man kan nog ha en väldig nytta av att ha en egen skyddsängel, om inte annat så har den säkerligen en positiv psykologisk känsla.
Ha en fortsatt trevlig söndag
Kram

Cicki sa...

Pärlmudden: Jag tror som du. Ha en skön söndag du också. Här snöar och blåser det. Inget inspirerande för en prommis så det blir nog lite symaskinstid.

Anonym sa...

Även vi har en tavla med en liknande skyddsängel över vår säng. Jag fick den av min kusin när jag var fem år. Han fick den i sin tur av sin skolfröken i mitten av 40-talet, när han låg på lasarettet och genomgick en svår operation.Den tavlan är för mig den mest värdefulla tavlan jag äger. Den skyddsängeln har sannerligen gjort ett "bra arbete" genom åren. Och förhoppningsvis fortsätter hon med det.

Kram

KB

Anonym sa...

En sån tavla hade vi också när jag var liten! Den är så fin! Jag vet inte vart den har tagit vägen dock.

Cicki sa...

KB: Den är väldigt värdefull för mig. Jag har en annan tavla som följt också följt mig väldigt länge. Det är en colorerad bild på mig när jag var ca 1 år. Mamma och pappa hade fotat en sån där remsa som de flesta väl gjort på sina barn. En av bilderna blev det en tavla av. Ska försöka komma ihåg att fota den någon dag.

Annika: Synd att din tavla försvunnit. Tyvärr är det ju sånt som händer ibland.