tisdag 23 december 2008

Julångest

Vaknade med värk idag. Idag är det världens sämsta dag att ha ont på. Tyvärr vet jag varför jag har ont. Det är gråten som sitter i ryggen.

Jag har inte firat jul med mina barn på tolv år. Det var priset jag fick betala när jag skilde mig och valde att flytta. Varje år sedan dess är det likadant. När folk frågar hur det är att fira jul utan sina barn, så svarar jag tufft, att det är inga problem. Gud vad jag ljuger. Det är ett jätteproblem. Julångesten infinner sig. Gråten sitter som en klump i både hals och rygg. Jag spelar julsånger för att försöka hitta någon glädje. Helst skulle jag vilja dra täcket över mig och vakna upp lagom till nyår. Näst bäst vore att sambon och jag fick vara ensamma. Då slapp jag hyckla någon glädje inför andra.

Jag är avundsjuk på fd maken som kan se sina barn när som helst. De ses och äter middag tillsammans någon helg då och då. Allt på en naturlig basis utan en massa planerande med semestrar och lediga dagar.

Jag har full förståelse för att vi inte kan ses på jularna. Förr jobbade både sonen och dottern i affär så att få ledig till jul var inte att tänka på. Sonen vill dessutom att allt ska vara som förr, det vill säga, fira jul med farmor och farfar. I år jobbar dottern som vårdare på ett kvinnofängelse. Hon jobbar juldagen så det är självklart att vi inte hinner ses. Allt det där kan jag förstå, men det gör inte mindre ont för det.

6 kommentarer:

Le Loup sa...

Hej, usch, det är tufft med sådana här helger, inget snack om den saken...
Vad jag egentligen skulle göra var att hoppa in här och tacka för dina vänliga ord, jag blev jätteglad, jag tänker som så, att jag hoppas du får en bra jul, trots allt.

Anonym sa...

Och jag ligger här med gråten i halsen för att pappa aldrig ens frågar om vi skall fira jul tillsammans. Jag har frågat några gånger, en gång tackade han ja. Två gånger därefter tackade han nej, nu orkar jag inte fråga. Men jag undrar så varför han inte vill vara med mig och mina barn på julafton.

Anonym sa...

Men gösses, glömde ju skicka en stor och varm julkram!!!!

Du får komma hit och fira om du vill :)

Cicki sa...

Shirouz: Visst blir det en bra jul i alla fall. Sambons barnbarn kommer hit imorgon och då blir det bra med det lilla charmtrollet Ebba som jag är så svag för.....:-)

Trebarnsmamman: Visst är det laddat. På något vis är det bara att gilla läget. Ha en riktigt skön jul med din härliga familj.

Anonym sa...

Hmmm....Det där låter både smärtsamt och svårt....Jag önskar jag hade ett trollspö som kunde förändra alla dessa svåra och krångliga familjedraman som inte verkar kunna lösas...I synnerhet de draman där mamma och barn inte hittar fram till varandra...
Jag vet att man klarar av det trots allt...Jag vet att du gör det....Att du gör det bästa av situationen...Men jag önskar ändå...
Varm kram...
Deercat

Cicki sa...

Deercat: Det är inte att jag och mina barn har en dålig relation utan det är mer det fysiska avståndet som sätter käppar i hjulet. Vi bor 45 mil ifrån varandra. Idag känns det i alla fall mycket bättre. Tack för din omtanke. Kram