Pratade med dottern igår. Hon hade fått ryggskott. Det andra på inte alltför lång tid. Jag blir så himla orolig, att jag delat med mig av dålig rygg och skruttig kropp. Reumatism är ärftligt och fibromyalig räknas in i reumatiska sjukdomar enligt WHO:s klassningslista. Tänk om hon kommer att bli som jag. Min mamma hade ledgångsreumatism och enligt henne hade även mormor värkproblematik. Så det lovar inte gott. Hon är inte ens trettio år ännu och har haft två ryggskott.
Hennes sambo fyllde trettio igår och de hade haft fest i lördags. Hon har planerat länge för denna fest och längtat till att få göra detta för sin älskade sambo. När hon och sambons syster lade sista handen på dukningen i festlokalen smällde det till i ryggen. Så när alla andra var på fest och hade trevligt så låg mammas lilla skruttfia hemma i sängen och grät över eländet.
Jag försökte övertala henne att gå till läkare och be att få en ordentligt genomgång av kroppen och att man röntgar ryggen hennes. Men jag hörde hur hon bara svarade "jag ska" för att hon visste att det var det jag ville höra. Hon kommer inte att göra det. Det är jag helt övertygad om. Jag får nog peppa hennes sambo om att få iväg henne. Hans ord väger kanske mer än en orolig mammas ord.
Fan också......
Utmaningar.
12 timmar sedan
4 kommentarer:
Förstår verkligen din oro!! Håller med dig om att det vore bra ifall din dotter gick iväg till doktorn. Påminn henne också om att isåfall berätta att det finns reumatism i släkten. Det brukar göra läkarna ännu mer ngranna, och de tar ens oro på allvar.
Ha det bra!
Kram
Pärlmudden: På något vis måste jag få iväg henne. Det är som du säger viktigt att läkaren får veta släktens sjukdomshistoria.
Förstår din oro! Det kanske är så att hon precis som jag är livräff för att ha ärvt en dålig rygg. Hur gärna du än vill få henne att gå till en läkare kan du inte det. Hon måste övervinna sina rädslor, rädslorna för att ha samma förutsättningar och hinder som mamma. Hade jag inte legat på rygg med de smärtor jag har hade jag aldrig velat utreda min rygg. Men nu är tiden inne, och nu vill jag få det gjort ordentligt. Jag är fortfarande livrädd för att ha ärvt mammas rygg...men just nu måste jag ta reda på det för att ha någon form av möjlighet att bli bättre.
Din dotter kommer söka hjälp när hon är mogen för det. Tills dess kan du bara vara en stöttande och omtänksam mamma! Finns där för henne, svara på hennes frågor om din kropp om och när frågorna kommer. Och visa henne hur mycket du älskar henne precis som hon är. Det är i alla fall så jag skulle vilja att min mamma gjorde just nu!
Trebarnsmamman: Tack för dina kloka ord. Jag berättade faktiskt för henne igår om din historia och hur jobbigt du har det nu. Tänkte att det kanske kan få henne att förstå min oro.
Skicka en kommentar