onsdag 17 mars 2010

Min onsdag hitills

Nu har jag varit på den återkommande tantlunchen med mina väninnor. Som vanligt blev det en hel del skratt åt både det ena och det andra. Vi har även pratat om en del allvarliga saker. Det är så skönt hur vi stöttar varandra och att man vet att det stannar inom gruppen.

Sambon skulle börja med tvätten om jag inte hann hem. Han klarade sig. Jag kom hem en kvart innan tvättiden startade. När jag kom hem visade det sig att vi fått fint besök. Det är bonusdottern och världens vackraste Melina som är här. Så nu blir det lite barnbarnsgos.

tisdag 16 mars 2010

Sju sanningar om mig

Nu står utmärkelserna som spön i backen. Man ska tydligen åka bort för att bli populär.....:-) Denna fick jag från Spader Madame. Hon är en hejare på bridge och är tokkär i sitt Ess. Hon vill nu att jag ska avslöja sju hemligheter om mig själv. Okej då, jag gör väl det.

1. Jag har åkt dit för smitning en gång. Eller åkt dit och åkt dit. Sant är att jag sent en kväll utanför min kompis hus backade på en annan parkerad bil. Det var lyktglas mot lyktglas, kan man säga. Jag blev lätt skärrad och visste inte hur jag skulle bete mig. Jag åkte därifrån! Några dagar efteråt var jag där och hälsade på min kompis igen. Jag hade inte bytt lyktglas på bilen. Dagen efter kommer två stadiga poliser in på mitt jobb och vill titta på min bil. Jodå, mycket riktigt så var den ju skadad. Ägaren till den andra bilen hade hittade lyktglas från min bil och sedan sett min bil när jag var där igen. Han hade skrivit upp registreringsnumret och anmälde mig för smitning. De två stadiga poliserna sa att om jag ersatte den andra ägaren utan att krångla så skulle det inte bli något av det hela. Vilket jag naturligtvis gjorde. Jag tror det är preskriberat numera eftersom jag var nitton år när det hände.

2. Jag sög på tummen till jag var femton år. Jodå, det är jättesant och jag var livrädd för att min pojkvän skulle få reda på det.

3. På grund av att jag var en sådan intensiv tumsugare så skrev pappa en saga till mig. Den hette "Flickan i Tumsugarlandet". Gissa om jag önskar att den funnits kvar idag.

4. Som barn var jag oerhört mörkrädd. Mamma bäddade med filten instoppad under madrassen. Jag brukade dra ihop det upptill så det blev som en flaskhals. Sedan kröp jag ner i fotändan och stängde "flaskan" genom att dra för kudden. Då kunde ingenting komma åt mig. Jag var mörkrädd ända tills sonen var född. Det var inte helt lätt med en man som jobbade nätter då och då. Jag brukade låsa in mig och sonen i vårt sovrum de nätter mannen inte var hemma. Så småningom vande jag mig av med detta. Jag är fortfarande förundrad över hur jag vågade bo ensam i flera år innan jag träffade sambon och att jag jobbade sent på kvällar och åkte pendeltåg ensam hem samt gick flera kilometer ifrån tåget hem till bostaden. Man förändras med åren.

5. När jag gick i skolan så var jag så kort att när jag skulle plinga för avstigning på bussen så nådde jag inte upp till knappen. Var det ingen annan som skulle kliva av vid min skola så fick jag åka tills någon annan plingade. Jag var så blyg att jag inte vågade be någon plinga åt mig.

6. I grund och botten är jag en riktigt pedant. Men eftersom min älskade är raka motsatsen så har jag fått finna mig i det. Vi har ett rum som fortfarande är fullt med ouppackade lådor med hans sparade datorprylar. Vi har datorprylar överallt, till och med i vardagsrummet. Jag skäms för att ta hem folk. Min dröm är att någon gång få det fint här hemma. Jag vet faktiskt inte om den drömmen någonsin kommer att uppfyllas.

7. Jag är ständigt rädd för att inte räcka till för mina nära och kära. Jag gör allt jag kan för att de omkring mig ska må bra. Ändå känns det ofta som att det inte är tillräckligt. Jag vet att jag har en skräck för att inte bli omtyckt och att jag har ett bekräftelsebehov. Det har blivit bättre med åren, men ibland blir det väldigt märkbart igen. Då mår jag dåligt och vill krypa in i en bubbla där ingen kan komma åt mig.

Uppdaterat: Jag glömde skicka utmärkelsen vidare. Jag gör som vanligt, skickar ut den till den som vill fånga upp den. Berätta sju sanningar om dig själv.

Vårsolen värmer

Idag har jag äntligen för första gången på flera månader kunnat lägga ut sängkläderna på vädring. Det har varit för mycket snö tidigare på balkongen. Nu har jag torkat av utemöblerna så jag kan lägga sängkläderna där. Det är underbart.

Det är tvättdag imorgon, men eftersom jag förmodligen inte hinner hem i tid så får sambon ta första passet. Därför byter jag rent i sängarna idag istället så allt är klart när det är dags att gå ner i tvättstugan. Så blir det när gamla tanter ska ut och förlusta sig på dagtid.

måndag 15 mars 2010

Utmärkelse igen

Nu när jag håller på att läsa ifatt så upptäckte jag att jag fått en utmärkelse till. Denna gång från Pärlmudden. Hos henne kan ni se otroligt vackra stickkreationer.

Jag gör som tidigare, skickar iväg utmärkelsen till den som känner sig manad att fånga upp den.

Nu blir det reklam



Varje vecka har Spastugan ett kanonerbjudande. Den här veckan får man köpa tre badbomber till priset av två. Jag blir riktigt sur över att vi numera inte har badkar. En badbomb är ju rena rama lyxen att få stoppa ner i badvattnet. Den här ser ut som en mjuk bomullsboll i läcker karamellig färg. Verkligen lockande.

Sunshine award

Jag har fått en award av Madde. Hon är den som jag i mina inlägg benämner som "bonusdottern". Hon är alltså sambons dotter och mamma till världens vackraste Melina. En award från henne gör mig extra glad, eftersom vi förr hade turbulenta tonårsår tillsammans när vi alla bodde under samma tak. Numera har vi ett jättefint förhållande.

Hos henne kan ni läsa om hur det är att vara småbarnsmamma i en liten etta tillsammans med hennes älskade Ali och deras vackra dotter.

Jag gör som jag brukar. Jag väljer att inte skicka ut awarden till någon speciell, eftersom alla bloggvänner är lika viktiga för mig, av olika anledningar. Ta åt er allihopa. Ingen nämnd och ingen glömd.

söndag 14 mars 2010

I´m back

Nu är det söndag och jag är tillbaka i bloggosfären. Vi har haft en härlig vecka och för en gångs skull så kände jag att jag kunnat stanna ytterligare någon eller några dagar. Annars brukar jag tycka det är skönt att komma hem. Fast det tyckte jag nu också, men inte på riktigt samma sätt. Det är ju ett tecken på att vi haft det trevligt och inte nött alltför mycket på varandra.

Vi har gjort alldeles lagom mycket av en massa saker. Vi har sprungit på loppisar, vi har hälsat på kära syster, vi har ätit gott, spelat lite kort och umgåtts ordentligt med varandra. Jag har även sytt draperier åt dottern och fixat lite annat på symaskin åt henne. Det känns bra.

När vi var till min kära syster så följde sonen med. Han var även och åt middag en dag hos dottern. Vi fick inte komma hem till honom den här gången. Han har sina idéer om lite allt möjligt och det är bara att respektera. Men vi fick fina stunder tillsammans med honom. Det är jag tacksam för.

Resan hem gick jättebra. Allt fungerade förutom att vi var tvungen att åka baklänges. Det gjorde vi även på uppresan och då mådde jag illa när vi kom fram. Nu bytte vi plats för det var ledigt på andra sidan gången. I Gävle klev en man på som skulle sitta på den platsen. Det spelade ingen roll för honom om han åkte fram-eller baklänges så vi fick sitta kvar. Det hände samma sak en gång till så till slut skrattade vi och sa att ingen satt på rätt plats. Men det gjorde att jag kunde komma till Stockholms Central utan att vara illamående. Det är jag tacksam för.

Elvis hade längtat intensivt efter oss. Han visste inte hur mycket han skulle gosa med oss för att ta igen fem dagars gos. Anna kattvakt säger att de har också gosat väldigt mycket så det har nog inte varit alltför synd om honom. Även om han tycker det själv.....:-)

Nu ska jag läsa ifatt drygt fyrahundra inlägg. Det lär ta en dag eller två.