Jag vill önska alla ett
Gott Nytt År
och ett helt fantastiskt 2009
Vad händer om jag "shufflar" i min vardag?
23 timmar sedan
onsdag 31 december 2008
Reflektion över det gångna året
Flera har varit duktiga och funderat över det gångna året. Även jag ska göra ett försök till en djupdykning.
Egentligen undrar jag vad ett år är. Dag läggs till dag och helt plötsligt har man fått ihop 365 dagar, vilket då blir ett helt år. När man är liten är ett år väldigt långt. Ju äldre man blir, ju fortare går åren. Det känns som att de blir kortare, men det är ju inte fysiskt möjligt. Så det är väl bara så att allt rullar på i sina gamla hjulspår. Egentligen är det ganska skönt. I alla fall när man levt ett tidigare liv, där det mest har bestått av kaos och ständiga panikutryckningar för att få livet att fungera. Då längtar man till det lugna livet. Dit har jag kommit nu och trivs alldeles förträffligt. Då blir det kanske inte så mycket att fundera över året som gått.
Men lite kan jag ju summera i alla fall. Året som gått har handlat om mycket sömnad. Det var det året jag insåg att många tycker om det jag syr. Det har varit en härlig insikt. Det är alltid trevlig när någon uppskattar det man gör. Jag kan fortfarande bli förundrad över detta, men jag vänjer mig så sakteliga och trivs i den känslan.
Året har även bestått av väldigt mycket bloggande. Att ha ett liv vid datorn är inget nytt för mig. Det har jag mer eller mindre haft sedan -95. Några år senare infördes mailinglistor i mitt liv, vilket bland annat medförde att jag fick en hel hög med nya vänner via nätet. En del av de vännerna finns kvar i mitt liv både via mail och i det verkliga livet.
Bloggandet blev ett helt nytt inslag och en vidareutveckling av mitt tidigare internetliv. Det är härligt att följa andras liv lite så här på sidan av. En del har man lärt känna lite mer än andra. Man har lagt till ytterligare ett antal nya vänner i sitt liv. Nu anser jag väl inte att man måste samla på en massa vänner. Jag tror mer på kvalitet än kvantitet. Men det ena behöver ju inte utesluta det andra.
Det är bekvämt för mig att blogga och vara med på mailinglistor. Jag är en mycket social person, som tidigare haft ett rikt socialt liv både via jobb,fritid och ideelt arbete. Men när jag blev sjuk så var jag tvungen att mer och mer dra mig tillbaka. Jag orkade inte längre vara lika social. Fibromyalgi är inte enbart smärta. Den sjukdomen ställer till så mycket annat också. Man får sämre minne, det slår sig på koncentrationen, tidvis har min mage satt stopp för ett socialt liv plus en massa andra symptom som man råkar ut för.
När det slår sig på koncentrationen så innebär det bland annat att man blir helt slut av några timmars samvaro, när man ska hålla sig alert med många människor omkring sig. Dessutom är jag numera mycket stresskänslig så att planera något kräver mycket energi. Så att få blogga och samtidigt vara social på mina egna villkor är alldeles utmärkt. Det känns som att man får det bästa av två världar.
Om jag då ska fundera lite över det kommande året. Jag ska givetvis fortsätta att vara kreativ. Jag ska försöka hinna med att quilta lite mer, vilket jag saknat det sista året. Jag ska försöka ta tag i min vikt. Jag säger bara försöka för jag tycker jag försökt en del redan utan resultat. Det är svårt när man inte kan röra på sig som man skulle önska. Det kan inte bli någon snabb fettförbränning. Jag vet att det är mycket medicinerna, speciellt gladpillren, som är orsak till min viktuppgång. Men nu känner jag att måttet är rågat. Så förutom vattengympan ska det få bli minst tre promenader i veckan. Helst en varje dag, men det är bättre att sätta ribban lågt och höja den efter hand.
2009 ska få bli ett år när jag ser till att jag mår bra på många sätt, både fysiskt och psykiskt. Dessutom fyller jag 60 till sommaren. Fast jag tänker fortfarande inte bli riktigt vuxen än. Det får vänta några år till. Min far fyller 78 och han är inte heller vuxen. Jag vill vara som han.
Egentligen undrar jag vad ett år är. Dag läggs till dag och helt plötsligt har man fått ihop 365 dagar, vilket då blir ett helt år. När man är liten är ett år väldigt långt. Ju äldre man blir, ju fortare går åren. Det känns som att de blir kortare, men det är ju inte fysiskt möjligt. Så det är väl bara så att allt rullar på i sina gamla hjulspår. Egentligen är det ganska skönt. I alla fall när man levt ett tidigare liv, där det mest har bestått av kaos och ständiga panikutryckningar för att få livet att fungera. Då längtar man till det lugna livet. Dit har jag kommit nu och trivs alldeles förträffligt. Då blir det kanske inte så mycket att fundera över året som gått.
Men lite kan jag ju summera i alla fall. Året som gått har handlat om mycket sömnad. Det var det året jag insåg att många tycker om det jag syr. Det har varit en härlig insikt. Det är alltid trevlig när någon uppskattar det man gör. Jag kan fortfarande bli förundrad över detta, men jag vänjer mig så sakteliga och trivs i den känslan.
Året har även bestått av väldigt mycket bloggande. Att ha ett liv vid datorn är inget nytt för mig. Det har jag mer eller mindre haft sedan -95. Några år senare infördes mailinglistor i mitt liv, vilket bland annat medförde att jag fick en hel hög med nya vänner via nätet. En del av de vännerna finns kvar i mitt liv både via mail och i det verkliga livet.
Bloggandet blev ett helt nytt inslag och en vidareutveckling av mitt tidigare internetliv. Det är härligt att följa andras liv lite så här på sidan av. En del har man lärt känna lite mer än andra. Man har lagt till ytterligare ett antal nya vänner i sitt liv. Nu anser jag väl inte att man måste samla på en massa vänner. Jag tror mer på kvalitet än kvantitet. Men det ena behöver ju inte utesluta det andra.
Det är bekvämt för mig att blogga och vara med på mailinglistor. Jag är en mycket social person, som tidigare haft ett rikt socialt liv både via jobb,fritid och ideelt arbete. Men när jag blev sjuk så var jag tvungen att mer och mer dra mig tillbaka. Jag orkade inte längre vara lika social. Fibromyalgi är inte enbart smärta. Den sjukdomen ställer till så mycket annat också. Man får sämre minne, det slår sig på koncentrationen, tidvis har min mage satt stopp för ett socialt liv plus en massa andra symptom som man råkar ut för.
När det slår sig på koncentrationen så innebär det bland annat att man blir helt slut av några timmars samvaro, när man ska hålla sig alert med många människor omkring sig. Dessutom är jag numera mycket stresskänslig så att planera något kräver mycket energi. Så att få blogga och samtidigt vara social på mina egna villkor är alldeles utmärkt. Det känns som att man får det bästa av två världar.
Om jag då ska fundera lite över det kommande året. Jag ska givetvis fortsätta att vara kreativ. Jag ska försöka hinna med att quilta lite mer, vilket jag saknat det sista året. Jag ska försöka ta tag i min vikt. Jag säger bara försöka för jag tycker jag försökt en del redan utan resultat. Det är svårt när man inte kan röra på sig som man skulle önska. Det kan inte bli någon snabb fettförbränning. Jag vet att det är mycket medicinerna, speciellt gladpillren, som är orsak till min viktuppgång. Men nu känner jag att måttet är rågat. Så förutom vattengympan ska det få bli minst tre promenader i veckan. Helst en varje dag, men det är bättre att sätta ribban lågt och höja den efter hand.
2009 ska få bli ett år när jag ser till att jag mår bra på många sätt, både fysiskt och psykiskt. Dessutom fyller jag 60 till sommaren. Fast jag tänker fortfarande inte bli riktigt vuxen än. Det får vänta några år till. Min far fyller 78 och han är inte heller vuxen. Jag vill vara som han.
tisdag 30 december 2008
Ny bok i brevlådan
Idag kom boken jag beställt, "En värld utan slut" av Ken Follett. Det är fortsättningen på "Svärdet och spiran". Det är "bara" 1203 sidor. Somnar man med den över näsan lär man väl bli ihjälslagen.
måndag 29 december 2008
Nu är det klippt
Nu har jag klippt till dotterns draperier. Sömnaden får vänta en dag eller två.
Stackars sambon har jordens tandvärk och tandläkaren har semester. Måste nog vara lite extra snäll mot honom nu.
Stackars sambon har jordens tandvärk och tandläkaren har semester. Måste nog vara lite extra snäll mot honom nu.
Ångest
Jag har klippångest. Håller på med dotterns draperier och inser att tyget är snett. Jag är inte riktigt klar över om det är snett vävt eller snett viket. Tror på viket snett. Jag måste ju ha rapporterna att stämma så det blir en mönsterpassning när de hänger bredvid varandra.
Tänk om hon fattade vilket bryderi hon sätter sin gamla mamma inför.......:-)
Tänk om hon fattade vilket bryderi hon sätter sin gamla mamma inför.......:-)
Dokumentär som berört
Ikväll har jag sett en dokumentär som verkligen berört mig. Den gick på tvåan och hette "Med adresslapp runt halsen". Den handlade om de finska krigsbarnen och hur deras liv har sett ut. Vilka människoöden. En del visste jag innan eftersom jag känner några som kom hit som krigsbarn. Det är så mycket trauma, sorg och frustration över hur de behandlades. De kände/känner sig svikna av sina finska föräldrar och även av sina svenska fosterföräldrar. Först skickades de hit utan att förstå varför. De kom till ett land där de inte kunde språket. De kände sig ratade av sina föräldrar som skickade iväg dem till ett främmande land. Det var barn i alla åldrar, från två år och uppåt. En del syskon skildes åt här i Sverige och kom till olika fosterhem, en del hade syskon kvar i Finland.
När kriget var slut krävde finska staten att de skulle skickas tillbaka. Många var då rotade i Sverige och ville inte åka tillbaka. De hade glömt både sina biologiska föräldrar och finskan. Många kunde inte prata med sina föräldrar när de skickades hem igen.
Nu fick man följa en grupp där en del hade bollats mellan länderna i flera omgångar men där man hade fått stannat hos sina svenska familjer. De gjorde en resa genom Finland för att se sina gamla hemorter, träffa finska syskon och gå igenom olika handlingar som fanns om dem i Finland.
Jag grät och jag tittade, det var så berörande att se så många gråta över sina öden och sin sorg. En man berättade om när han kom tillbaka till Finland och hur mobbad han blivit av sina finska klasskamrater och blev kallad för landsförädare. Man såg hur dåligt han mådde när han stod vid sin gamla skola. Han riktigt ryggade tillbaka.
Tänk så tokigt det kan bli. Alla ville ju egentligen bara väl. De finska föräldrarna ville skydda sina barn från kriget, den svenska staten och de svenska föräldrarna ville hjälpa till. De finska föräldrarna ville ha tillbaka sina barn när kriget var över. Alla ville väl men det var ingen som funderade över hur barnen mådde. Nu vet man att de mådde/mår inte så bra. De har en rotlöshet i kroppen som är svår att komma över.
För den som inte såg dokumentären ikväll rekommenderar jag verkligen att ni ska se reprisen 3/1.
När kriget var slut krävde finska staten att de skulle skickas tillbaka. Många var då rotade i Sverige och ville inte åka tillbaka. De hade glömt både sina biologiska föräldrar och finskan. Många kunde inte prata med sina föräldrar när de skickades hem igen.
Nu fick man följa en grupp där en del hade bollats mellan länderna i flera omgångar men där man hade fått stannat hos sina svenska familjer. De gjorde en resa genom Finland för att se sina gamla hemorter, träffa finska syskon och gå igenom olika handlingar som fanns om dem i Finland.
Jag grät och jag tittade, det var så berörande att se så många gråta över sina öden och sin sorg. En man berättade om när han kom tillbaka till Finland och hur mobbad han blivit av sina finska klasskamrater och blev kallad för landsförädare. Man såg hur dåligt han mådde när han stod vid sin gamla skola. Han riktigt ryggade tillbaka.
Tänk så tokigt det kan bli. Alla ville ju egentligen bara väl. De finska föräldrarna ville skydda sina barn från kriget, den svenska staten och de svenska föräldrarna ville hjälpa till. De finska föräldrarna ville ha tillbaka sina barn när kriget var över. Alla ville väl men det var ingen som funderade över hur barnen mådde. Nu vet man att de mådde/mår inte så bra. De har en rotlöshet i kroppen som är svår att komma över.
För den som inte såg dokumentären ikväll rekommenderar jag verkligen att ni ska se reprisen 3/1.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
