tisdag 10 mars 2015

Kära bloggen

Jag har dåligt samvete för att jag inte uppdaterar bloggen som jag gjorde förr. Jag märker att det inte bara är jag, utan det är flera av mina gamla bloggkompisar som har samma problem. Det kanske är Facebook som konkurrerar. Ändå skriver jag inte speciellt mycket där heller. Jag saknar ändå de där dagliga små inläggen, men det händer för lite i mitt liv för att göra dem tillräckligt spännande. Jag är ändå inte beredd att lägga ner bloggen. Den har följt mig sedan hösten -07.

Nu har jag funderat hur jag ska göra och kommit fram till att jag kanske ska skriva små dagboksblad. Ungefär som man gjorde när man var tonåring. Fast det kommer inte att handla så mycket om tonårsförälskelser och föräldrafria fester. Jag kommer förmodligen inte heller publicera varje dag utan det får bli några dagar i ett svep. Vi kör på så får vi se hur det blir.

Tisdagen den 10 mars

Det är första dagen idag som jag är uppe ur sängen. Jag har legat i fyra dagar och varit mer eller mindre utslagen. Inte så mycket förkylning utan mer superdupertrött. Sambon har varit likadan, så vi har legat som två stök bredvid varandra. Dagens utmaning har varit att få i oss lite mat.

Idag måste jag kliva upp i alla fall, eftersom det är tvättstuga. Trots att jag fortfarande hostar och snorar så är jag inte lika trött. Inte än i alla fall. Och det känns väldigt skönt att få bädda rent och lufta täcken och kuddar, efter att man svettats i dem.

Det är inget kul när man kommer ner i tvättstugan och den är ostädad, när det ligger hårtussar, dammtussar och gamla strumpor kvar på golvet. Vi gör så att varje gång det händer fotar vi det och skickar in till HSB. De har efterlyst att vi ska göra så. Man känner sig som en skvallerkärring, men om man inte gör något åt det så blir det väl bara värre. HSB tar ut rejäla böter för att det är ostädat. Jag tror det är tretusen kronor, eller något liknande. Det har varit bra ett tag nu, men jag antar att det flyttar in nytt folk som inte tänker på att hålla rent i de gemensamma utrymmena.

Nu är jag färdig i tvättstugan. Allt är undanstuvat, utom det som ska strykas. Det får vänta till en annan dag. Jag har sytt lite också. Håller på med en beställning på en ryggsäck. Så idag sydde jag locket. Mer än så räckte inte orken till. Det märks att man inte är riktigt frisk än. Ikväll blir det väl lite tv-tittande, Bygglov och Veckans brott. Är man pensionär så är man....:-)

5 kommentarer:

Mona sa...

Det måste inte vara spännande det du skriver,vad som händer i vardagen är också intressant.

Cicki sa...

Mona: Tack snälla du. Jag vet att det inte behöver vara så. Det är väl bara det att efter sju år som bloggerska så ställer man väl höga krav på sig själv. Ska försöka göra något åt det....:-)

Solveig Sjöskog sa...

Roligt att läsa om ert strävsamma liv i vardagsboksform. ;) Kryapåsigkramar!

Camilla sa...

Jag känner igen det där precis med att bloggen får mindre tid. Jag skriver inte alls lika ofta men skulle vilja skriva oftare.
När jag skriver för sällan så blir prestationsångesten större. Med inlägg var och varannan dag så är det ju inte så viktigt att varje inlägg blir "bra", men med inlägg någon gång i veckan så känns det viktigare att inlägget säger något.

Jag vet inte vad lösningen är för mig men jag håller i ett tag till så får jag se om det vänder.

Cicki sa...

Solveig: Ja, det är verkligen vardagsinlägg. Lite som det var från början.

Camilla: Det var väl där jag hamnade också, att prestationskravet ökade hos en själv. Nu känns det bra när jag gör de här korta noteringarna. Vi får se vart jag landar till slut. Med eller utan blogg....:-)