fredag 7 juni 2013

Tonårsbossen

Sedan något år tillbaka har jag följt Lyxfällan på TV3. Mycket för att jag blir så fascinerad av folks inställning till pengar och ekonomi. Kanske också för att vi själva under den perioden haft det knackigt på den fronten. Det har gjort att jag inte kunnat förstå hur man kan sätta sig i en så hopplös situation, där man riskerar att gå ifrån allt. Dessutom intresserar ämnet ekonomi mig. Jag gillar det där med debet och kredit och hur man får de posterna att passa ihop.

Så jag var väldigt nyfiken när Charlie Söderbergh och TV3 skulle göra ett nytt ekonomiskt experiment, Tonårsbossen.

Efter att nu sett nästan alla avsnitt är jag näst intill chockad. Varför då, kan man fråga sig? Jo, över föräldrar som inte tar sitt ansvar och lär sina barn att ta ansvar för pengar och pengars värde. För er som inte sett programmet så går idén ut på att en tonåring i familjen ska få ansvaret för familjens ekonomi i en hel månad. H*n ska se till att handla mat, betala räkningar och förhoppningsvis fått det att gå runt hela månaden.

Tonåringarna, som utsetts, har varit sådana som haft en shoppingbehov och hela tiden tjatat på föräldrarna om mer pengar. Det ska väl sägas att det har inte handlat om familjer med dålig ekonomi. Ungdomarna har fått hand om, i runda slängar, mellan 37 000 och 59 000. De har fått göra en budget och Charlie har varit bollplank och mentor under månaden som gått.

Föräldrarna har fått lämna ifrån sig allt. Det har varit fascinerande att se hur chockade föräldrarna blivit när de fått lämnat ifrån sig alla kort och kontanter de haft vid månadens början. De flesta har varit förskräckta över att vara tvungna att släppa kontrollen över sina egna shoppingvanor. De flesta föräldrar som varit med har också haft ett stort shoppingbehov och inte ens kunnat tänka tanken att de måste avstå ifrån någonting under en månads tid.

Kommentarerna från både barn och föräldrar har varit ett tecken på att det här är familjer som inte behöver fundera över bristen på pengar. En pappa beklagade sig över sin dotters tjat och sa att hon alltid får sin vilja igenom till slut. Grattis pappa, vems fel är det?

Eller tonåringen som sa att man kan inte vara lycklig utan pengar och möjligheten att shoppa. Eller han som på fullt allvar planerade att gifta sig rikt och bli försörjd för att slippa arbeta och kunna fortsätta att shoppa! Eller hon som drömde om att bli Hollywoodfru! En jänta sa på fullt allvar att hon var besviken på sina föräldrar som inte bytte till mer välbetalda arbeten så hon kunde få mer att shoppa för! Vilken värld lever de ungdomarna i?

Man har fått se föräldrar som manipulerat sina barn för att få fortsätta att shoppa till sig själva. Hur moget är det, när man ska vara ett föredöme för sina barn? Det har varit mycket gräl och dålig stämning i vissa familjer. En mamma till och med uttryckte att hon var gråtfärdig för att inte kunna få shoppa det hon ville. Jag blir gråtfärdig av att se sådant beteende.

I rättvisans namn ska sägas att de flesta, både barn och föräldrar, lärde sig något av månaden. Det var intressant att se hon som var med igår kväll, som lyckades bränna 56 000 på två veckor. I det var det visserligen 27 000 i fasta kostnader för boendet. Men ändå, det är 29 000 bara till kläder, skor och nöjen. Den familjer riskerade att få gå utan mat resten av veckan. Nu löste det sig genom att dottern lämnade tillbaka några par skor hon shoppat och fick på det viset ihop pengar till mat.

Det som har förskräckt mig mest är att detta har inte varit familjer i den sk övre samhällsklassen utan det var folk med väldigt ordinära arbeten, sjuksköteska, brevbärare, kontorist, lärare osv. Jag blir rentav brydd hur folk bränner pengar, på kläder, till resor, fika och öl på stan, och allt annat som man kan bränna pengar på. På något vis känns det som om dessa familjer skulle behöva leva längre än en månad, med begränsad ekonomi. Det är inte bara ungdomarna som behöver lära sig pengars värde, även dessa föräldrar skulle behöva gå en sådan intensivkurs.

Det jag absolut inte förstått är att föräldrarna tror på fullt allvar att de hjälper sina ungdomar genom att ge dem allt. Jag tycker att man istället stjälper och ger sina ungdomar en väldigt dålig start till vuxenlivet. Eller har man tänkt sig att sticka till dem pengar även då?

14 kommentarer:

Fina Fiona sa...

Jag ser i hop med dottern denna serie...Den är så otroligt intressant ur ett betraktande perspektiv.

Jag inser at det är verkligen inte kört här hemma,just för att mina ungdomar vet hur lite vi har att röra oss med och det skulle sällan ske att de blir sura över att de inte får vad de vill ha.

De tar med glädje panten och roar sig med summan som blir...

Problemet ligger verkligen hos föräldrarna. Kram du vackra rara/ Fiona

Cicki sa...

Fiona: Det är ju för att du och kära maken lärt era ungdomar ett bra ekonomiskt tänkande. De kommer att gå ut i vuxenlivet och klara sig bra. Hos oss var det heller aldrig några problem med pengatjat. Det har jag facit av idag när bägge två hanterar sina ekonomier väldigt respektfullt.

Helene sa...

Jag har också kollat på "Tonårsbossen" och blir lika förbannad varenda gång ungarna tjatar och vill ha mer pengar. Det är ju för f-n inte deras pengar! Ut och jobba och köp vad du vill och var glad så länge du får något, vill jag banka in på både föräldrar och ungar. :)

Cicki sa...

Helene: Bra rutet.....:-) Håller med dig hela vägen.

Le Loup sa...

Jag håller med dig, jag har tittat också och det är för *******! (insätt passande svordom där).
Jag hoppas att det här inte är ett tvärsnitt av hur ungdomar tänker, eller 'vuxna' heller för den delen, för i så fall så har vi verkligen fått igenom en materiell livssyn som tvärsuger. Jag vägrar att tro att folk är så pantade att de köper kortvarig lycka hela tiden, så illa kan det inte få vara. Jag hoppas verkligen inte det.

Annika sa...

Jag har inte sett det här programmet, lika bra det för jag skulle nog bara bli förbannad och irriterad. Tur att man inte har alltför mycket pengar att röra sej med för då kan man inte skämma bort barnen heller. Just nu får Ida vänta på en cykel, vi sa att vi får se efter sommaren om pengar finns. Fram till dess delar pappa, Emmy och Ida på en cykel och det funkar alldeles utmärkt det också. Själv är jag lyckligt lottad och får ha en cykel alldeles för mej själv :-). Däremot måste jag vänta på att kunna köpa en ny mobiltelefon...

På Selmas gata sa...

Jag håller med om det du säger! Har följt Lyxfällan i flera år men inte sett på Tonårsbossen. Dock minns jag ju ung & bortskämd som gick på svt och var i lite samma stil. Fascinerande. Eller kanske snarare tragiskt.

Både du och jag vet ju hur det blir när någon i familjen blir sjuk och hur det påverkar ekonomiskt. Det är inte kul alls även om det lärt mig att man kan leva på lite. Men det är ju oftast inte det som är problemet i Lyxfällan, de kan ju ha rena fantasisummorna att röra sig med och ändå inte klara av ekonomin. Min kloka mormor sa alltid att det är inte inkomsterna som styr ekonomin, det är utgifterna. Det har jag tagit med mig i livet, fast tyvärr lyssnar jag inte alltid. Men det är nog bra att tänka så.

Sedan kan jag störa mig på de som inte är rädda om andras ekonomi, det är respektlöst. Som den som ständigt lånar pengar av andra men inte är snabb på att betala tillbaka och inte heller erbjuder sig. En 20 till fika är väl inte så mkt men för den som lånat ut pengarna kan det faktiskt vara det. Jag blir så förvånad av folk som beter sig så...

Men så handlar det mkt om prioriteringar, oavsett inkomst. Självklart inte om man lever på bidrag eller en väldigt låg inkomst, då finns det oftast inget att prioritera bort. Men som en kompis jag har, jag vet att de har större inkomster än oss men ändå gnälls det mkt om pengar. Jag kan skämmas lite att gå i affärer med henne då hon tittar på prislappar och säger högt att det har hon INTE råd med! Samtidigt så sparar de inte nåt, reser inte och verkar aldrig ha råd med det ena eller andra. Då får man nog sätta sig ner och bena i var pengarna tar vägen. Det som "stör" mig är väl inte deras ekonomi, det är ju deras ensak, utan snarare det där pratet och även bloggandet om att den och den familjen köper det och det medan de minsann inte har råd. Det känns konstigt när jag faktiskt vet att de får ut tusenlappar mer än oss per månad.


Vi har t.ex. bestämt att vi ska försöka spara ihop till en budget inför nödsituationer. Då får vi avstå från annat för att komma dit. Som det är nu iaf så kan vi inte påverka inkomsterna utan vi får se på utgifterna istället.

Långt som vanligt:) Men ja, jag är som du och tycker att det är intressant med ekonomi och sådant. Såg ett program med Oprah Winfrey där en kvinna deltog, hon hade börjat från noll och fått ihop en förmögenhet utan stora inkomster. Där var ett typexempel på att utgifterna spelar roll!

Cicki sa...

Shirouz: Jag tror faktiskt att många lever så här, utan en tanke på morgondagen. Fast jag hoppas jag har fel.

Annika: Man kan inte köpa lycka för pengar. Jag tror flickorna blir desto gladare när de får sina cyklar för de vet hur ni fått anstränga er för att ge dem det.

Selma: Det påminner om Ung och bortskämd fast här är föräldrarna mer involverade, eftersom de "drabbas" av att ungdomarna har det ekonomiska ansvaret i en månad.

Min mamma sa precis som din mormor att det är de små utgifterna man blir rik av. Så det har jag med mig sedan modersmjölken....:-) Man har ju även fått lära sig att "rätta mun efter matsäcken".

En buffert är något man måste ha. Har läst någonstans att en bra buffert ska innebära att man kan klara sig på den i 1½ månad. Vi försöker också bygga upp en sådan nu. Mest för att det är några dyra saker vi måste ha snart. Vår soffa har ju gått sönder både i ramen och skinnet så det ska vi försöka köpa en i höst. Begagnad. Den vi har nu köpte vi också begagnad för några hundralappar och den har hållit bra i flera år. Vi är också rädda att vår gamla tjockteve snart ska lägga av så det måste vi också spara pengar till.

Jag lånar inte gärna pengar även om vi var tvungna att låna både av pappa och dottern vid några tillfällen. Det var mer än några tjugor....:-) Det är så skönt att vi kunnat betala tillbaka det.

Jag tror din väninna inte mår så bra och därför känner sig missnöjd. Det har nog inte med pengar att göra egentligen.

Den där filmen som går på Femman ikväll, Jakten på lyckan, är en liknande historia. Om en pappa som är hemlös tillsammans med sin lilla son och som arbetar sig upp och blir miljonär. Det är också en verklig historia.

Annika sa...

Egentligen har vi ju råd, vi har en buffert men den rör jag inte annat än till nödsituationer...

Beppan sa...

Man slutar aldrig förvånas. Kunskaper om hur man sköter hushållets ekonomi borde vara det mest basala man lär sig - både hemma och i skolan. Att sedan familjer har olika förutsättningar är en helt annan sak.

På Selmas gata sa...

Du har helt rätt,hon mår inte så bra. Och därför låter jag henne "hållas" så att säga, brukar inte kommentera det. Men speciellt när vi fick kämpa med varenda räkning, varje liten utgift fick planeras långt i förväg så var det jobbigt att höra på hennes prat tyckte jag. Det kändes konstigt att någon som hade det så mkt bättre ändå klagade på att allt var dyrt...

Sedan är jag uppväxt med att man pratar inte så mkt om pengar. Jag säger inte till folk att jag inte har råd med det och det (även om de säkert kan räkna ut det själva) utan antingen köper jag det (oftast efter att ha sparat ett tag) eller så köper jag det inte. Men jag sitter inte hemma hos folk och gnäller om att jag inte har råd med vaddetnuär. Däremot så ser jag oftast till att få råd, förr eller senare, med det jag önskar mig. Önskar mig bidrag på födelsedagen, sparar undan en slant när jag kan, etc. Det tar ju sin lilla tid men... Även som student ägnade jag mig åt stora intresset resor, då var det ryan air och billiga hostel som gällde, men råd "tog jag mig". Kanske därför som det känns så trist att hela tiden höra från nämnda väninna om att hon vill ha det och det men aaaaldrig har råd.

Det är aldrig roligt att låna pengar av någon men skönt ändå att veta att man har någon att fråga inom familjen. Både sambon och jag har turen att ha föräldrar med stabil ekonomi. Men det tar emot att låna, helt klart!

Cicki sa...

Annika: Det förstår jag. Vi har hunnit få till en liten buffert men den vägrar jag ta av om vi kan vänta ett lite tag med något extra inköp. Man dör inte av att vänta en vecka eller månad innan man får det man vill ha....:-)

Beppan: Håller med. Om nu inte föräldrarna är skickade att lära ut så kanske det vore något för skolan att ta upp. Att prata lite om i alla fall.

Selma: Jag har ju haft sådan tur att jag har vänner som vetat precis hur vi har haft det. Så har det pratats fika på stan har de bjudit mig, annars har vi oftast sett hemma hos någon.

Jag blev rätt upprörd här om dagen när de berätta på nyheterna att pantbankerna hade bråda dagar med att lösa in en massa nu när skattepengarna kommit. Folk hade kommit in och pantsatt sina värdesaker när de visste att de skulle få tillbaka på skatten. Alltså måste man bränna pengar innan man egentligen har de. Det är sånt sjukt beteende. Vi fick också lite tillbaka på skatten. De pengarna åkte direkt in på sparkontot.

Camilla sa...

Jag älskar också att se på lyxfällan och fascineras av hur dålig koll folk har på sin ekonomi. Programmet Tonårsbossen har jag helt missat. Det måste jag titta på och se vad det är. Svårt att veta hur man ska lära sina barn om ekonomi, men bästa sättet måste ändå vara att föregå som gott exempel. Barnen gör ju som alltid så som man gör, inte som man säger.

Cicki sa...

Camilla: Nu har det slutat för säsongen men du kan ju se det på TV3 play.