tisdag 23 april 2013

Lite gnäll och lite ditten och datten

Igår hade jag tvättstuga. I normala fall har jag det på tisdagar, men min tvättande granne skulle läggas in på sjukhuset idag, så hon undrade om jag kunde tvätta på måndagen, för hon ville få tvättat innan hon skulle läggas in.

Min granne är syrianska. I syrianska familjer behöver inte barnen hjälpa till hemma. Och om de gör det så är det döttrarna som hjälper till, aldrig sönerna. Det är klart det finns undantag, men för det mesta så ser det ut så här. Min granne kommer från Beirut och har hemska krigsminnen i bagaget. Hon och hennes syskon och mamma flydde hit när kriget i Libanon var som värst. Pappan i familjen hade då skjutits ner på öppen gata.

De här krigsminnena sitter hårt hos min granne. Det har gjort att hon utvecklat en massa fysiska sjukdomar som jag i grund och botten tror beror på det hon var med om under sin tonårstid. Så hon mår verkligen dåligt  på många olika sätt. Hon har även utvecklat en bacillskräck, vilket gör att hon tvättar allt hela tiden. Hon tvättar även deras nyinköpta saker, så det inte ska få finnas någon form av baciller på dem innan de börjar användas. Hon har värk, astma, allergier, problem med sköldkörtel och njurar och en massa annat. Hon har inte ens fyllt fyrtio, så det är en ung kvinna.

Även hennes man är sjuklig. Han har blödande magsår och hjärtproblem.

De har fyra barn, tre söner och en dotter. Den yngsta är tretton år och den äldsta är tjugo. De skulle verkligen behöva ställa upp på sina krassliga föräldrar. Men så är det inte. Det händer att dottern dammsuger ibland, men mig veterligt hjälper sönerna aldrig till. När jag reagerar över detta får jag bara till svar, att man gör inte så i syrianska familjer.

Min granne är världens snällaste och kan jag hjälpa henne på något sätt så gör jag det. Det jag bland annat kan hjälpa henne med är att dela min tvättid med henne. Jag behöver inte hela passet och då kan hon få möjlighet att köra några extra maskiner tvätt när jag är färdig. Vi har ett begränsat antal tvättider i månaden och hennes räcker inte till för hennes tvättande. Hon lånar även tvättider av fler grannar så det här verkligen en fobi hos henne.

Men igår blev det tjafs och jag märker hur dåligt jag mår av det. I vanliga fall tvättar jag en gång var fjortonde dag. Nu hade jag tänkt tvätta även i nästa vecka för att ha allt rent när vi åker upp till Sundsvall. Så jag bokade tid på onsdag i nästa vecka. Inte tisdagen, eftersom det är sista april och vi ska till våra kompisars sommarstuga på kvällen.

Det passade helt plötsligt inte min granne och hon gjorde allt för att övertala mig om att jag skulle tvätta på tisdagen istället. Jag förstod inte hennes argument varför och det spelar heller ingen roll. Tvättiden är min och den styr jag över själv. Så det blev ett diskuterande som tog på mina krafter. Hon fick naturligtvis ge sig, men jag var helt knäckt efteråt.

Dessutom hade jag haft mer tvätt en vanligt eftersom jag tvättade alla våra soffkuddar. De är åtta stycken och allt ska hinna med att torka. Allt det här gjorde att hela kroppen skrek av värk och andningen pajade totalt, trots att jag medicinerade extra.

Jag gick och la mig tidigare än vanligt, men har fått springa uppe stup i kvarten i natt. Jag som äntligen fått ordning på min sömn igen efter alla utredningar. Jag har drömt som en tok, mer än vanligt alltså. En dröm handlade om att jag var med i tv-serien The following och den var läskigare än vanligt. Dessutom drömde jag att jag var ute och handlade kläder. Inget passade mig, förrän jag hittade en svart lång klänning i storlek 40! Jag har inte haft den storleken på över tio år! Dessutom satt den som en dröm. Jag blev smal och slank och snygg i den. Självklart köpte jag den, eftersom den dessutom var billig. Grejen var bara det att när jag kom ut till bilen hade jag fått parkeringsböter på 2011:-! Så det blev trots allt en dyr klänning.

Idag ska jag bara sitta vid symaskinen och inte göra något nyttigt på hela dagen. Jag blir rätt imponerad när man kan googla på "hur syr jag en bälgficka" och få upp en perfekt beskrivning. Så det ska jag göra idag. Försöka få till två snygga bälgfickor på min blivande sommarjacka.

Uppdatering: Glömde säga att virrigheten höll i sig även i morse. Höll på att ta kvällsmedicinerna istället för morgonmedicinerna. Helt sjukt!

8 kommentarer:

Ruta Ett sa...

Det visar hur skör man är! Blir man upprörd så visar det sig genast i sömnen, ont i kroppen m.m.
Varma kramar till din ömmande kropp och själ

Anonym sa...

Grannar ska man umgås försiktigt med. Bra att du inte gav efter med tvättiden. Du gör vad du vill och vad som blir bäst för dig.

Kram
KB


Cicki sa...

Ruta Ett: Ibland är man skörare än man fattar själv.

KB: Det börjar kännas som en belastning. Vet inte hur jag ska komma ur det utan att såra henne. Och det vill jag absolut inte göra.

På Selmas gata sa...

Jag känner igen mig så väl i den där oron man får i kroppen då det skaver i någon relation! Jag tänker att eftersom hon har alla dessa tvångsproblem så kanske det är BRA att hon ibland tvingas göra avkall på det. För det funkar liksom inte i vardagen om hela grannskapet ska anpassa sig efter hennes vilja. Jag vet inte hur er förening ser ut, är det på grund av elförbrukning som ni bara har ett antal tider per månad? Kan du på något sätt prata med någon annan granne så att ni kan stötta varandra i detta?

Nu kanske jag låter hård, jag som alltid får ont i magen av sådant själv, men det är ju som bekant alltid lättare att tycka något när man inte själv är inblandad...

Tråkigt att läsa om hur familjen inte hjälper till, det tycker jag man hör ofta även i svenska familjer dock. Det finns något som min idol Dr. Phil brukar säga och det är; "man lär andra hur de ska behandla en". Det tycker jag är så klokt. Det är mina val och mitt sätt att agera som låter familjen bete sig på ett eller annat sätt. Naturligtvis gäller det inte alltid, det kan finnas sjukdomar eller annat såklart, men när det kommer till "kulturen" i familjen eller var det nu är så tycker jag att det ofta stämmer.

Den här kvinnan bor ju numera i Sverige och här kan det väl knappast ungått henne att andra ställer krav även på män? Kanske hon inte VILL släppa kontrollen ens eftersom hon inte gör något åt det?

Jag tänker när jag läser det här att du ska undvika dessa diskussioner. Jag förstår att det är svårt (och jag är hopplös på det själv men jag vet också hur mycket det tar på en) men kanske ska du bara markera att SÅHÄR ÄR DET. PUNKT. och sedan bara gå? Alltså istället för att någonsin mer ta en diskussion med henne eftersom det uppenbarligen inte leder till att ni förstår varandra utan bara till att du mår sämre. Hur snälla vissa än är så kanske man inte alltid mår bra av dem... Nu kände jag att jag blev så engagerad här:)

På Selmas gata sa...

Ska väl kanske lägga till att jag såklart är medveten om att det är skillnad på en kulturbetingad sak och en där man "bara är bortskämd". Dock förändras ju inget i kulturen någonsin om man inte bryter dessa dåliga tendenser eller vad man nu ska kalla det.

Cicki sa...

T: Det är svårt ibland det där med att vara bestämd. Jag brukar vara bra på att hävda mina åsikter, men ibland blir jag mesig. Mest för att inte såra andra.

Jag umgås inte direkt med våra grannar för övrigt så jag kan inte ta hjälp av någon annan. Jag försöker egentligen hålla mig undan sånt så mycket som möjligt.

Vi bor i en hyresrätt och det är ca 60 familjer i huset så jag antar att vi har antal tvättdagar reglerat för att det ska räcka till för alla.

Ang kulturbetingat så ska man kanske inte alltid generalisera. De senaste dagarna har vi ju matats med vad Islamiska föreningen står för för kvinnosyn och vem som ska vara överhuvudet i familjen. Vi har ju vår egen muslim här i form av Ali. Som städar, lagar mat, byter blöjor och gör en massa annat i hemmet. Där är de helt jämlika.

På Selmas gata sa...

Jo jag fungerar också så och får träna en del på hur jag ska tänka eftersom jag märker att jag lätt tar till mig av andras uppfattning ibland. Min sambo (för att ta ett ex.) är mkt bättre på att skjuta undan vissa saker, släppa det helt enkelt. Min terapeut pratar om att lära sig välja vad man ska tänka på, styra vad man själv vill lägga energi på. Det är klokt men svårt.

Självklart kan man inte inkludera alla i allt, alla svenskar är inte blåa, blåögda och träffar på isbjörnar på gatan heller.

Men om din granne påstår att hon inte kan ta hjälp av familjen för att "man inte gör så" i hennes kultur ( eller krets eller vad man nu väljer att se det som), ja då kan jag tycka att det inte är så synd om henne iaf. Hade hon bott kvar i Syrien så är det en annan sak, och visst förstår jag att man kan vara under stort inflytande även från inflyttade syrier, men jag tror ändå att hon här har en möjlighet att försöka. Om hon hela tiden svarar att det är oförenligt med kulturen så... Samtidigt är jag medveten om att Fadime och Pela dog för att de hävdade sina rättigheter...

Nu känner jag ju inte Ali och tror inte heller att alla muslimer är på ena eller andra sättet. Men av det lilla jag förstått så umgås han inte med jättemånga från Ghana här i Sverige? Då kanske det är lättare att bryta sig ur normen, lever han med en svensk tjej så kan han knappast förvänta sig att hon skulle stanna kvar om han krävt att få bete sig som muslimerna vi hört om i media (vare sig det är sant eller ej) Om han levt med en muslimsk kvinna kanske han inte varit lika jämnställd, vem vet?

Cicki sa...

T: Jag tror precis som du att det är min granne som inte riktigt litar på att familjen kan sköta saker och ting så hon blir nöjd. Det är många kvinnor som är sådana och som sedan sitter och gnäller över att deras familj inte hjälper till.

Ali och Madde umgås faktiskt med rätt många muslimer. Blandade förhållanden som deras eget. Det är kanske lättare då att anamma varandras förhållningssätt. Samtidigt som man lär sig av varandras kultur och vanor.