Vem förstår?

Ikväll på Robins så var Måns Möller gäst. Han pratade bland annat om sin son som har autism. Han har gjort en ny show om sitt liv, där en hel del kommer att handla om sonen. Han vill genom sin show visa hur mycket ljusa stunder och glädje, mitt i all sorg, som det finns när man har ett funktionshindrat barn.

Jag har aldrig varit en fan av Måns Möller tidigare men från och med ikväll så är jag det. En fan, alltså. Han berättade om sin glädje när sonen första gången sa en längre mening. En mening på fyra ord, "När är lasagnen färdig?" Hur han då ringde sina kompisar för att berätta detta, denna enorma glädje som han som pappa kände vid just detta tillfälle. Men de förstod inte riktigt.

Jag fattar precis hur han kände det. Det har varit en del sådana stunder i ens liv. Men för vem berättar man om sin otroliga glädje och stolthet när ens sextonårige son för första gången kan knyta sina skor själv? Vem fattar hur man känner? Självklart så är det en annan förälder med ett funktionshindrat barn som fattar hela ens glädjekänsla. Man måste varit där för att förstå. Så är det bara!