lördag 22 september 2012

En av mina idoler

Jag har en musiksmak som kanske inte stämmer med min ålder. Men det bryr jag mig inte om. Det jag gillar, det gillar jag. Och dit räknas Pink.

Jag gillar hennes attityd och kaxighet. Det är lite som jag själv var en gång i tiden. Jag har nog rätt mycket kaxighet inom mig fortfarande. Men numera ger det sig mer i uttryck att jag brinner för orättvisor. Tyvärr gör min kropp att jag inte längre klarar av att engagera mig i sakfrågor. Men brinner det gör jag. För både det ena och det andra. Vilket kan ge sig i uttryck att jag vill be folk fara och flyga ibland, eller att jag får en hjärtklappning som gör att jag skakar i hela kroppen. Ni har tur som slipper se mig sån, eftersom det inte syns när jag häckar bakom mitt tangentbord........:-)



7 kommentarer:

Camilla sa...

Din upprördhet märks kanske inte men ditt engagemang kommer fram genom tangentbordet.

AprilSus sa...

Precis som du gillar jag Pink och hennes kaxiga attityd i hennes låter och i hennes utstrålning. I mitt fall handlar det inte om att jag känner igen mig, men kanske finns trots allt en liten Pink gömd innanför mitt skal, som jag inte vågat släppa loss? :)

Och inte har jag tagit steget att kontakta min främmande halvbror ännu. Det får ligga och gro ett tag till.

Ha en fortsatt fin helg! :)
Kramis!

Cicki sa...

Camilla: Det är väl så att när man ska skriva ner sina tankar så blir de inte lika spontana som när de hoppar helt ostrukturerade ur ens mun. Jag har lite svårt att tänka efter före, när jag pratar. När jag skriver hinner jag läsa om det innan jag skickar iväg det....:-)

AprilSus: Du har säkert en liten Pink gömd inom dig. Rätt som det är så poppar hon ut.....:-)

Bloggblad sa...

Och jag har inte en aning om ens vem hon är... Jag har stora luckor när det gäller musik, under mina barns uppväxt lyssnade jag aldrig på musik (mer än sånt som gick rakt igenom deras väggar)

Jag växte upp med Beatles, Donovan, Joan Baez och det gänget... så deras musik gillar jag.

Cicki sa...

Bloggblad: Eftersom vi är jämngamla hade jag samma idoler som du. Jag lyssnade inte heller speciellt mycket på musik när barnen var små. Sedan blev man ju som sagt matat med det genom väggarna.

Min fd man var nästan allergisk mot musik, till min stora sorg. Det har jag tagit igen numera så i det här hushållet spelas det musik mest hela dagarna.

Maja sa...

Vad trist livet vore utan musik.
Pink har många bra låtar!

Cicki sa...

Maja: Eller hur....på båda kommentarerna.....:-)