Synörd

Jag är nog en riktig knäppgök när det gäller att sy. Ju svårare, desto roligare, är mitt motto. Det ska vara riktiga utmaningar.

Jag brukar säga att man inte ska utmana mig. Risken är stor att jag antar utmaningen. På grund av denna åkomma har jag därför lärt mig åka slalom på äldre dagar, krypit runt i trånga grottor, lärt mig lite av bergsklättringens grunder, promenerat på glödande kol, med mera.

Nu när jag inte kan göra sådana saker så ser jag fram emot sömnadsutmaningar. Just nu har jag en sådan på gång. För en dryg vecka sedan skrev jag att jag var så nöjd med en morgonrock jag sytt på beställning. Samma beställare har även beställt en kjol till sig själv. Samma sak gäller här, sprätta sönder en välanvänd kjol och använd den som mönster och förebild.

Den kjolen är bara så häftig. Kanonsnygg. Och en enorm utmaning att sy. Det är veck och vikningar och fickor och ficklock och garneringssömmar i en underbar blandning. Ett rent konstverk i design. Snart har jag sprättat allt klart och får börja lägga ut bitarna på tyget. Sedan är det bara att sätta tänderna i det hela. Räkna ut hur man ska lösa olika detaljer på snyggaste sätt. Det är bara så himla kul.

Jag vet, jag är inte riktigt klok!