Så här är det

Lippe har idag skrivit om att orka. Jag är också en sådan som bryter ihop i några timmar eller minuter och sedan reser mig upp och tar itu med problemet. Vad annat kan man göra, när livet ger en den ena käftsmällen efter den andra. Jag vill peka finger åt livet och säga, att det knäckte mig inte den här gången heller. Det är en seger att få resa sig igen. Man har mycket mer styrka inom sig än vad man tror. Det märks när man är tvungen att vara stark.

För många år sedan läste jag "Att utvecklas med handikapp" av Berit Lagerheim. Den var jobbig och underbar att läsa och det stod så mycket klokt i den. Jag hade turen att så småningom lära känna och bli god vän med Berit. Det kändes som en gåva. Hon har avslutat boken med några väldigt kloka rader, som jag tagit till mig:

"När man har varit så djupt i botten man kan komma och har tagit upp igen så kan man aldrig mer bli riktigt rädd. Vad som än händer kan man jämföra det med det man gått igenom och märka att värre kan det inte bli. Man klarade det och då skall man nog klara resten också. Man har fått ett annat perspektiv på vad som är väsentligt i tillvaron och man har kanske fått nya vänner och lämnat en del av de gamla. Man har upptäckt krafter hos sig själv som man inte trodde att man hade. Man har utvecklats:"