Det låter som det värsta kriminaldramat. Men det är mycket mer vardagligt än så. Det var meningen att jag skulle baka valnötsbröd idag. Jag började igårkväll med att ta fram surdegsgrunderna. Då inser jag att det var nog rätt länge sedan jag pysslade om dem. Trots det så matade jag på dem i vild förhoppning om att de skulle piggna på sig.
När jag gick och la mig såg de rätt livlösa ut och imorse var det bara att inse att de gått hem till surdegarnas himmel, eller nå´t sånt.
Så nu sjunger jag som Sven-Ingvars: "Börja om från början, börja om på nytt igen....."
Mitt kylskåp ser väldigt tomt ut utan några surdegsburkar och så kan vi ju inte ha det. Till jul så måste jag ju baka världens godaste vörtbröd som jag hittat i Martin Johanssons bok "Surdegsbröd".
Antingen – eller
7 timmar sedan
4 kommentarer:
Det där känner jag igen, om jag säger så ;-) Jag har ett mördande kylskåp för surdegskultur.
Christina: Ja, de kräver ju sin lilla ompyssling. Det har varit dåligt med sånt den sista tiden. Får väl ta igen det nu....:-)
Börja om från början. Ja,alltid lär man sig något.Det är bara att bita i det sura äpplet.
Det är bara att bita ihop och att komma igen.
Ja,ja tid har vi ju alltid,eller?
Ha en bra dag.
Lena:Tid är det enda vi har gott om....:-) Fast ibland känns det som att inte ens tiden räcker till.
Skicka en kommentar