Vid den här tiden för trettiofyra år sedan låg jag i en förlossningssäng på Södersjukhuset. Oron var stor hur det skulle gå. Jag var ju bara i tjugonionde veckan. Jag hade kommit in kvällen före på Nacka sjukhus, men fick åka ambulans vidare till Södersjukhuset eftersom Nacka inte kunde ta hand om prematurbarn.
Jag hade en barnmorska som var höggravid. Hon stannade hos mig även efter att hennes pass var avslutat. Det kan jag ofta tänka på och är lite ledsen för att jag inte kommer ihåg vad hon hette. Jag hade velat tacka henne, eftersom den gesten betydde så mycket för mig just då. Mycket är bara suddiga minnen, fyllda av oro. Andra saker är glasklara.
Nu gick det bra och det föddes en liten pojk som vägde 1380 gram och var 40 cm lång. Idag fyller han trettiofyra, är över en och åttio och vikten har passerat hundrastrecket.
Men tänk så fort trettiofyra år kan gå. Även om mycket är suddigt så minns jag ändå mycket som om det hände igår. Han är ju fortfarande mammas lillpojk, även om jag bara når upp till armhålan på honom.
Nu behöver vi ljus!
2 dagar sedan
7 kommentarer:
Grattis till "lillpojken".
Galet så fort tiden rasslar iväg.
Minns min barnmorska som stannade kvar efter sitt pass slut för att hålla hand med mig när mitt prematurbarn kom. Maken hade fullt upp med de blivande små storasyskonenen i väntrummet, nyinflyttade till ny ort som vi var, utan barnvakter inom räckhåll!
Kommer inte ihåg hennes namn heller :(.
Mångmamma: Så du har också ett prematurbarn? Det har jag nog inte förstått. Men visst är de speciell de där barnmorskorna.....:-) Fast när dottern föddes tre år senare hade jag en manlig barnmorska som gjorde så illa mig. Han hatade jag verkligen just då.....:-)
Ja, tiden går verkligen fort! Grattis till sonen och mamman idag! Och tänk va, vissa saker kommer man ihåg "forever"!
Kram till er!
Cina: Visst är minnet glasklart ibland....:-)
Grattis till er! Här en prematurmamma till. :-) Lillasyster (nr 3) föddes när jag gick (!) till förlossningssalen. Hon hade inte vuxit trots att tiden var den rätta, hon vägde 1200 gram och var liten som en docka. Dramatik. Allt gick bra. Nu är hon 28 och studerar till biolog i Tromsö. :-D
Cicki och Solveig; Känner igen mig i just de dramatiska i förloppet med att få en för "liten" bebis.
Mitt sjätte barn, en liten tjej, mådde inget vidare inne i magen så det blev en igångsättning i v 36.
Ut kom en liten sparv, 1950 gr lätt och 42 cm kort.
Men i era fall så var Solveigs tjej mindre och Cickis son tidigare.
Vilken tur de ändå har, med den vård som ändå finns! :)
Solveig: Det där lät dramatiskt. Min bonussysters förstfödda var det också något liknande för. Moderkakan slutade fungera. Camilla är idag över trettio men fortfarande liten och tunn.
Mångmamma: Dottern är också prematur, men bara fyra veckor. Förlossningsläkaren ville stoppa men det ville inte jag. Jag hade gått på koll hela graviditeten och litade mer på min vanliga läkaren som sagt att hon vägde över två kilo flera veckor tidigare. Så förlossningsläkaren stormade ut ur rummet med orden att jag fick ta ansvaret själv. Vilket jag gjorde. Hon var en stor krabat enligt mina mått mätt. Vägde hela 2600.....:-)
Efter två prematurer så vågade jag inte mer även om de då visste varför det blev så tokigt.
Skicka en kommentar