Utmaningarna i mitt liv

För någon vecka sedan hade jag ett samtal som till en del kom att handla om att vara tvingad att vara hemma kontra att ha ett arbete att gå till. Jag tillhör ju den gruppen som ofrivilligt tvingats att vara hemma. Det är fibromyalgin som ställt till det så. Ändå var jag ju glad den dagen jag fick besked om att jag får förtidspension fram till den dagen jag går i ålderspension. På det viset är ju min försörjning tryggad.

Samtalet kom bland annat att handla om att om man är hemma så saknar man tillfredsställelsen som ett arbete kan ge. Kvinnan jag pratade med sa så här: "Man måste ju få anta utmaningar för att må bra." Det blev en sorts aha-upplevelse för mig. För visst är det så. I alla fall för mig och för henne är det så.

Jag brukar skoja och säga, att utmana mig inte. Risken är stor att jag antar den. Så har en del av mitt liv varit. Speciellt efter min skilsmässa då jag fått styra själv över vad jag velat anta för utmaningar. Det har gjort att jag lärt mig lite om att klättra i berg, jag har gått på glödande kol, paddlat både här och där, krupit i trånga grottor och så vidare. Det har varit många spännande saker som jag har gjort på grund av min nyfikenhet.

När jag samtalade med den här kvinnan så kom jag på att sömnaden är utmaningen i mitt liv just nu. Att hela tiden hitta på att sy nya saker och kombinera nya tyger och färger. Även en enkel kasse kan bli spännande att sy för man vet inte hur den ska se ut när den är klar. Jag kan ha mina aningar om hur det ska bli, men jag vet ändå aldrig säkert förrän jag har det färdiga resultatet i min hand.

Jag antar även gärna andra utmaningar. Idag skulle jag inte kunna lära mig klättra i berg eller krypa i grottor. Däremot har jag antagit en utmaning idag att baka Gotlandslimpor. Jag följer ett recept till punkt och pricka, men eftersom jag aldrig gjort dem tidigare så vet jag inte hur slutresultatet kommer att bli. Det är det som är utmaningen i sig. Att bli överraskad av slutresultatet.

I min bok där jag berättar om hur det är att vara mamma till ett funktionshindrat barn har jag även intervjuat en vuxen man med damp och autistiska drag. Han är jämngammal med mig så för mig var det spännande att lära känna denna man. Vid ett tillfälle frågade jag honom varför han orkade leva vidare med så mycket som var så jobbigt. Då fick jag svaret att han ville inte dö så länge han fortfarande var nyfiken. Så är det för mig också. Jag är fortfarande nyfiken över vad livet har i beredskap för mig.