För några veckor sedan var det en tragisk olycka med en pojke, Linus, som blev påkörd och dödad av tåget i Täby Kyrkby utanför Stockholm. Pappan till pojken bloggade sedan tidigare. Han har haft modet att fortsätta att blogga om sina känslor. Jag hade inte läst hans blogg tidigare men ramlade över den av en händelse.
För mig har det varit otroligt att följa med i denna känslostorm. Under mina år inom handikapprörelsen så hade jag en hel del vänner som förlorade sina barn. En mycket nära vän förlorade sin son under en operation. Min egen bror förlorade ett barn som var funktionshindrat och jag har en kusin som blev påkörd och dödad av tåget och en annan kusin som omkom i en bilolycka. Trots detta har jag aldrig fått deras känslor beskrivna så som denna pappa beskriver sina. Han är modig som vågar skriva så om sina känslor.
I kvällens inlägg tipsar han om en grupp på Facebook. Det är vänner till Linus som startat en grupp för att få kyrkklockorna att ringa för Linus 13.37. Här beskriver pappan vad 1337 står för. Ungdomarna som dragit igång detta har lyckats med att få kyrkan i Täby Kyrkby att ringa just detta klockslag. Nu vill man fortsätta och uppmanar fler kyrkor till detta. Vilken styrka det finns i ungdomsrörelsen när den väl sätter igång.
Vi som var unga på 60-och 70-talet tyckte vi var häftiga med alla våra protester. Då skulle man vara vänsterradikal och emot USA och krig. Ungdomar av alla generationer har revolterat mot vuxenkooperativet. Ungdomsrevolten lever fortfarande. Hjälp till och stötta dem i sin strävan genom att gå med i denna Facebook-grupp.
Dagens ord 153
4 timmar sedan
2 kommentarer:
Fy fan så jävla sorgligt. Grät när jag läste familjens bloggar.
Ibland undrar man vad fan som är meningen med allt. Men något är det väl?
Helene: Det gör ont i en att läsa om det. Hur ska det då inte vara för dem som är mitt upp i det onda. Meningen med vad som händer? Jag vet inte men något är det väl i alla fall.
Skicka en kommentar