torsdag 16 juli 2009

Alla är vi bra

Ibland kommer det kommentarer bland inläggen om att någon säger att de inte kan sy, att de är så dåliga på det. Det kan då uppfattas som att de känner sin nedvärderade för att de inte kan just detta. Jag brukar då svara att alla är bra på någonting. För så är det. Det gäller bara att hitta det, ta fram det och våga erkänna, att det här är jag duktig på.

Många av oss är fostrade med Janthe på ena axeln och Luther på den andra. Man ska vara präktig, ordentligt och duktig, samtidigt som man inte får tala om att man är duktig. Det är helt sjukt. För det är ju så att vi måste få känna oss duktiga för att må bra. Vi måste få erkänna att vi kanske till och med är bäst på någonting. En positiv självbild är den bästa medicinen som finns.

När jag jobbade med barn och ungdomar med Damp så var det detta bland annat som vi jobbade stenhårt med. Att lära dem att de var bra och duktiga och dög precis som de var. Ofta har dessa barn och ungdomar en väldigt negativ självbild. De får lära sig tidigt att de inte klarar samma saker som sina jämnåriga kamrater. De får höra att det alltid är de som bråkar, att de alltid ställer till det på ett eller annat sätt. De hänger inte med på samma sätt som sina kamrater när de lär sig läsa och räkna. Det är kanske svårt att spela fotboll och brännboll eller att lära sig cykla. Det är klart att man får en negativ självbild då. Många vänder då det bråkiga och störande till något positivt i sina egna ögon, allt för att få uppmärksamhet. Är man inte bäst på att vara bäst så kan man ju se till att man är bäst på att vara sämst. Då syns man i alla fall.

Så detta jobbade vi mycket med. Att vända den negativa självbilden till något positivt. Ofta satt vi då och grupp och var och en fick skriva ner eller berätta vad de var bra på. Väldigt många visste inte vad de var bra på. Så ibland fick vi dra det ur dem. Det kunde bli att en var bra på att dricka te, eller en var bra på att reta syrran och andra saker som man kunde dra fram. Det var där vi fick börja att jobba och bygga vidare på, för att hitta andra mer positiva saker.

När jag startade upp mitt föredrag så innebar det att jag var tvungen att tala om för mina presumtiva kunder att jag var så bra att de skulle hyra in just mig. Eftersom jag startade från noll så var jag ju tvungen att ragga kunder. Det var det svåraste som fanns att ringa runt och tala om att jag var bra på det här. För det första var jag ju tvungen att övertyga mig själv om att jag var bra på detta, för att få andra att tro på det. För jag visste ju att jag var bra, det hade jag fått bekräftelse på av alla nöjda lyssnare, när jag hade haft det som fritidssyssla. Jag lärde mig att sälja mig själv och jag tror inte att någon någonsin var missnöjd med sitt val.

Det är så ledsamt och tragiskt när man möter folk som inte tror de är bra på något. Därför vill jag uppmana alla, att även om alla inte kan sy så är de bra på något annat. Tänk efter och plocka fram det du är bra på. Tala om för dig själv i första hand att detta är jag bra på. Utveckla det vidare till att tala om för omvärlden att just det här är jag väldigt bra på.

Som sagt var så är den positiva självbilden den bästa medicinen som finns. För det negativa kan sätta sig i ryggraden, så vi blir krumma. Tror vi på oss själva så reser vi på oss och får en bättre hållning. För att inte tala om hur bra psyket mår av att veta att jag är bra och jag duger precis som jag är.

10 kommentarer:

Moster Ma sa...

Nu fick jag mig en "näsknäpp" av Cicki.
Mina systrar är bra på att sy, men om de inte haft mig när vi for till New York och Michigan kunde det gått illa. Bara som ett exempel!
Man kan annat och är bra fast man inte kan sy!... och jag är glad för det!

Cicki sa...

Moster Ma: Det var väl inte meningen att direkt knäppa någon på näsan. Mer att man ska tänka efter att man faktiskt är bra på vissa saker som andra kanske inte är så bra på. Du ser, du kom på något som dina systrar inte kan, men som du kan.

Jag tror dessutom att man måste förlika sig med det man inte kan. Jag skulle gärna vilja spela gitarr t ex. Både min bror och sambon har tragglat med mig, men det är bara att erkänna att det klarar jag inte. Men det gör mig inte sämre för det. Lika så skulle jag vilja kunna teckna och måla som Christina. Men allt jag kan åstadkomma är nåt som liknar barnteckningar. Det är bara så.

Spader Madame sa...

Skitmånga saker som jag totally suger på! YUP, tar det med ro eftersom jag vet, faktiskt, att jag äger på annat... Men du har så klart helrätt, man måste poängtera det för kidsen, viktigast i hela mitt jobb. Ibland är dessutom sånt man suger på så in i hel.., jag menar sjutton så nödvändigt att kunna, så man måste hålla på med det ändå... och då är det noga att vi också ser att det finns annat som den här människan är bra på, också... Förresten så går det mesta att träna upp, nu råkar jag inte tycka att just sömnad är urviktigt att kunna, här och nu i alla fall... Gå tillbaka några hundra år och ingen hade velat ha en så här klumpig och okunnig brud! Hade fått sitta där på glasberget, om jag inte var rik då, var jag det tror du?

Väntar på Esset... PUSS!

Cicki sa...

Spader: Visst är det tur att du lever här och nu och inte då. Nu behöver du ju inte sitta på glasberget. Förresten så vet du väl att du är världens bästa lärare och världens bästa kompis. Puss´påre själv och pussa Esset lite från mig också....:-)

Moster Ma sa...

Visst är det så att man förlikat sig med detta att inte vara bra på allt och ffa att alla har något att vara stolt över. Det är ju det som också jag har som grund i mitt värv som lärare förbarn i behov av särskilt stöd.

Cicki sa...

Moster Ma: Det är ju det som är så viktigt med de barnen att de får en positiv självbild för att åtminstone lyckas med något.

Malin sa...

Jag har försökt trycka in i mina barn skallar att dom är bäst, precis som just dom är. Det är lite svårt med den äldsta som började på särskolan i 6e klass pga inlärningshandikapp. Hon ser ju hur mycket andra om kring henne kan, tex matte och engelska. Jag har talat om att det finns miniräknare och att det är massor som inte kan engelska men klarar sig galant genom livet. Det finns viktigare saker i livet tex hur man uppför sig mot folk, att man har empati och att man helt enkelt är en trevlig människa. Och det är hon bäst på. Och sen har hon insett att hon är skitduktig på att fotografera. Det är underbart att se att hon förstår att även hon är bra på nåt.

Min yngsta har haft det jättejobbigt med pluggandet när hon gått på högstadiet. Vi har pluggat och pluggat och ändå så har det inte gett speciellt bra resultat på proven. Det gjorde att hon tappade mycket av sin motivation. Så nu när hon började nian så lovade jag att hon skulle få köpa en hund om hon gjorde sitt bästa i skolan. Folk har varit på mig som 17 och sagt att jag då ska kräva att hon ska ha minst G i betyg, helt minst VG. Men varför då? Om hon gör sitt bästa och ändå får IG så är hon ju superduktig ändå. Och nu har hon sin lilla valp.

Man måste få duga som man är och alla är bra på nåt. Även om det är att tex dricka te som du säger. Men det är viktigt att man kan känna att man är bra och kanske att man till och med är bäst i det.

Oj, va långt det blev... :)

KB sa...

Jag har alltid bankat in i skallen på mina barn, och nu även barnbarn,att "alla kan INTE vara bra på allt, men alla ÄR bra på något." Jag tror man kan komma långt med den tanken.

KB

Anonym sa...

Du är allt bra klok du Cicki..
Som jag försökte stötta Hanna när hon gick i vanliga skolan, men alla lärare tryckte ner henne, fy fasen vad det var jobbigt. Glömmer aldrig när hon börjat på särskolan och vi hade första mötet, när hennes lärare berömde henne och sa att hon var en tillgång för de andra barnen oc en fantastisk konstnär och fotograf gick Hanna ilsket ut, hon trodde att han ljög för alla andra lärare hade ju bara sett att hon inte kunde läsa, räkna och skriva som barn ska kunna.
Man måste få växa som människa för att orka bli någon och du min vän är bra på mycket, framförallt på att sy och vara medmänniska.
Karin

Cicki sa...

Malin: Min son som nu är 33 år har svår damp. Jag har också bankat in i hans och dotterns skalle att de är bra och duger som de är. Men jag märker att sonen har kvar bitterhet från skolan. Han gick i vanlig skola fram till nian. Då gick det inte längre så han gick tian och gymnasiet i särskolan. Efter första dagen i särgymnasiet så sa han: "Tänk att man ska behöva gå nio år i skolan innan det blir roligt."

Han är också den där empatiska och genomsnälla killen. Det är en av hans bästa egenskaper.

Det är klart att det ska räcka med att man gör sitt bästa. Det är syns sällan i några betyg. Och varför ska man kräva något ouppnåeligt. Det har ju motsatt verkan. Det var väl peppande för henne att få sin lilla valp. Det kan ju även vara utvecklande med att ha djur.

KB: Visst kommer man långt med den tanken. Man kan inte vara bra på allt men någonting är man ju alltid bra på.