Ängeln på gatan

Igår var jag på lunch med väninnan U-B. Hon är västernorrlänning, precis som jag. Nu var hon i Stockholm för att hälsa på sin dotter, så vi bestämde att vi skulle passa på att ses. Vi stämde träff på Centralen. När jag kom dit så var jag så pinkis så jag var bara tvungen att ha tag i en toalett innan vi gick vidare. Jag tänkte gå på puben för detta ärenden för där visste jag att det vara rent och fräscht. Jag upptäckte att det var länge sedan jag var där, för nu var man tvungen att hämta en kod i kassan för att få komma in. Då gick vi in på MacDonalds som ligger vägg i vägg. Där fick man köpa en kod för fem kronor i kassan för att komma in på det allra heligaste. Det var världens kö och de som känner mig vet att sådana gånger blir jag otålig och lite smågrinig. Så vi rusade över hela ankomsthallen och ner i källaren för att besöka den publika inrättningen. Det var ju så skönt att lätta på trycket så jag kunnat betala för det. Och det fick jag naturligtvis, en hel guldpeng.

Nu skulle vi vidare mot Kungsan där Spanska turistrådet bjöd på paella. Utanför Kulturhuset sprang vi rakt in i en hög med gamla vänner. Jättekul att träffa dem. Vi visste att de också skulle vara i Kungsan, men det var jag och U-B som var ute i lite senaste laget. Nu var detta tantgäng klara med sin lunch och skulle slinka upp på Kulturhusets kafeteria. Vi avslutade pratet med löften om att ses snart. De ville handla lite från Cicki design, så vi bestämmde att det var lämligast att besöka designern på hemmaplan.

Till slut kom vi äntligen fram till Kungsan för att upptäcka att all paella var slut. Men mat måste vi ju ha, så nu började jakten på ett gott och relativt billigt lunchställe. I letande efter detta vände vi näsan tillbaka för att hamna på Drottninggatan. Där hittade vi ett ställe som kanske inte var världens mest spännande. Men maten var mycket god och vällagad så vi var nöjda.

Ingen av oss hade något speciellt mål mer än att umgås så vi valde att strosa Drottninggatan framåt mot Gamla stan. Vid gaveln på kulturhuset mötte vi en ängel. Hon var mycket vacker och rörde på sig om hon fick en slant.

Vi strosade i maklig takt och bestämde oss för att ta oss mot Stortorget i Gamla stan. Vi ville hitta en plats i solen, där vi kunde sippa på ett glas vin medan vi fortsatte att prata. Vi fick en plats i solens närhet, dock i skuggan av den.

Där satt vi resten av eftermiddagen och pratade och skrattade om det mesta. Gamla vänner är som gamla sköna tofflor. Man kan vara sig själv helt och hållet. Även om man inte setts på ett tag så tar man vid där man slutade, på något vis.

Vi avslutade dagen med att strosa tillbaka till Centralen. U-B för att fortsätta promenaden hem till dottern på Kungsholmen. Jag satte mig på pendeltåget och var hemma en timme senare. Vi lovade varandra att det här måste vi snart göra om igen, redan denna sommar.