fredag 3 april 2009

Lilla Pappa

Imorgon är det en vecka sedan mamma E somnade in. Pappa har haft fullt upp med att ordna allt inför begravning. Hemsjukvården har hämtat tillbaka saker som inte behövs längre. Det har varit någonting varje dag som hållit honom upp. Han säger att mornarna är värst när han inte har någon att pyssla om eller äta frukost med. Häromdagen hade han tänkt att nu måste han lära sig att det är så här hans liv kommer att se ut i fortsättningen. Jag är i alla fall glad att han inte ger upp utan redan nu ändå tänker framåt. Det är klart det kommer att bli många tunga dagar framöver, men han planerar ändå för en framtid. Nu är han så fundersam om hur han ska göra, ska han skaffa sig en mindre lägenhet och behålla sommarstugan? Eller ska han behålla lägenheten och sälja stugan? Bägge sakerna har han inte råd med. Han ska åka upp till stugan över påsk och känna efter om han vill vara där ensam. Det är nog ett klokt beslut. Jag tror att stugan kommer att vara något bra för honom. Där har han sin snickarbod och han har tomten att pyssla med. Han är ingen stugsittare som ska sitta fast i en lägenhet.

Idag fick vi en kopia på dödsannonsen. Där finns en dikt som några av de yngre barnbarnen hade skrivit till mamma E när hon låg på sjukhuset. Nu hade pappa och yngsta bonussystern ändrat den lite så den skulle passa till det här tillfället. Den är så fin.

Tack för alla dessa fina år
Vi är så glada att vi fick känna dig
Vi skulle vilja bli som du, när vi blir gamla
Ungdomlig med en härlig humor
Du har alltid varit vår stora förebild
För oss har du alltid varit vår ängel

8 kommentarer:

Klimakteriehäxan sa...

Förmodligen klokt att inte förhasta sig i en tung situation. Jobbigt, självklart.

MiasAteljé sa...

Det är tungt att mista sin livskamrat. Nu är det viktigt att ta det lugnt och inte ha för bråttom med de stora besluten.
Många kramar.... Mia

Christina sa...

Hoppas att han kan känna in hur det känns i stugan trots att det inte har förflutit så lång tid sedan mamma E gick bort.
Jag kan tänka mig att det tar ett tag innan de små glädjeämnena dyker upp och han kan ta dem till sig.

Jättefin vers. Jag tycker det är så befriande hur annorlunda dödsannonser kan se ut idag mot förr.
För inte så länge sedan såg jag en med en massa barnteckningar i, och jag förstod vilken älskad människa som hade försvunnit.

Cicki sa...

K-häxan: Jag tycker också att det är bra att han försöker känna efter hur han vill ha det. Jag är mest förvånad över att han gör det redan nu. Men det är kanske det som håller honom uppe. Att ha något att planera för.

Mia: Man kan ju tänka sig in själv i hur det skulle vara om man blev ensam nu. Så tungt det skulle bli.

Christina: Han är ju ingen ungdom längre men vi hoppas ju få ha honom kvar länge till. På hans mammas sida så har de flesta blivit väldigt gamla, över 90 och till och med någon hundraåring.

Tänk så hemskt det var förr när det skulle sörjas med en massa kläder i ett helt år efteråt och det var sorgband och slöjor hit och dit. Så mycket enklare det är nu. Det är ju inte med kläderna och man sörjer utan det kan man visa genom en barndikt eller barnteckning. Det är skönt att allt lättats upp.

Elisabet. sa...

När min pappa dog, 66 år gammal eller ung, sa mamma att det blev ett sånt hemskt tomrum, så ibland satt hon i gungstolen hemma och bara skrek rakt ut.
(Tur att det var i ett hus).

Aldrig, att hon hade kunnat drömma om att tillvaron skulle bli så ... tom.

Nu är det precis ett år sedan HON dog.

Och jag tänker samma sak.

Att det kunde bli sååå tomt.

Cicki sa...

Elisabeth: Jag vågar inte ens tänka tanken på hur det skulle vara att behöva leva utan min sambo. Tomt och tungt lär det ju bli, så jag hoppas vi får ha varandra länge.

Spader Madame sa...

Overkligt - så var känslan och planerandet, inför begravning och framtid, fick det att bli verkligt, för det är viktigt att känna att det faktiskt är på riktigt. Ibland när man vaknade trodde man att det var en förbannat otäck dröm, men så var det ju aldirg. "Visst ja, Henrik är ju död i dag också!"

Sedan är det ju bra om det finns någon som hjälper till att hejda allt för förhastade beslut!

Cicki sa...

Spader: Jag vågar inte ens tänka tanken på hur det skulle kännas att veta att man har en massa ensamma dagar framför sig utan den man älskar. Igår hade pappa en tung dag. Det är nog värsta dagen hitills. Vardagarna går bättre än så länge.