Normal eller onormal

Ni som följer min blogg vet att jag har en vuxen son med svår Damp orsakad av en lindrig CP-skada. Tack vare honom fick jag förmånen att vistas i handikappvärlden, vilket har inneburit att jag förändrats som människa och vidgat mina vyer. Jag har jobbat ideelt inom handikapprörelsen i ca 25 år och under ett antal år även sysslat med handikappfrågor på yrkesbasis. Detta liv har gjort att jag bland annat blivit rätt känslig på ord som man kastar ur sig, utan att tänka sig för. Jag kan t ex bli helt vansinnig på folk som använder CP som ett skällsord. Det är inte bara barn och ungdomar som gör det, utan tyvärr även väldigt många vuxna. Vem har inte hört en vuxen skrika: "Jäkla CP-dator" när datorn inte fungerar som den ska. Jag har fått bita ihop ordentligt ibland för att inte bli alltför mästrande vid sådana tillfällen. Ett annat ord som jag hakar upp mig på är ordet "normalt". Nu är ju normalt ett vanligt förekommande ord i vårt dagliga tal, så det går inte att missbruka på något vis. Däremot skulle jag vilja att man kanske tänkte lite mer på betydelsen av ordet.

Tittar man i SAOL på grundordet "norm" så står det att ordet betyder: regel, rättesnöre,måttstock och mönster. Tittar man sedan vidare på "normal" så beskriver SAOL det så här: regelrätt, som sig bör,vanlig, genomsnitts och ordinär. Sedan höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag även läste att ordet normal enligt SAOL betydde: vid sina sinnens fulla bruk och klok!!! Nu är vår ordlista från -85 så jag hoppas verkligen att detta är borttaget sedan ett antal år tillbaka. Vem har sagt att det är normalt att vara klok? Nu börjar vi ändå närma oss vad själva ordet egentligen betyder,

Om vi plockar upp förklaringen att man sätter likhetstecken mellan normal och vanlig. Det innebär alltså att allt som är vanligt är normalt. De flesta tolkar det nu som att detta är något som gäller alltid och överallt, i alla fall i vårt land. Men man kan även tänka så här: I min värld har de flesta av mina vänner någon form av reumatisk sjukdom. Alltså är det vanligt och fullständigt normalt med reumatiska sjukdomar. I alla fall i min värld. Förstår ni nu vad jag är ute efter?

Då kommer vi till själva kärnfrågan. Vem eller vad har rätt att säga att något är normalt? Det kan ju skilja sig åt beroende på i vilket sammanhang man befinner sig i. I skolans värld är man specialister på att sätta normalitetsstämplar på barnen (Ta inte åt er alla lärare nu. Det är inte er jag är ute efter.) I skolvärlden finns det ett normalitetstänkande om vad barn kan lära sig i olika åldrar. När det egentligen inte alls finns något normalt i det. De flesta barn lär sig i väldigt olika takt, beroende på sina olika förutsättningar. En del lär sig snabbt, medan andra lär sig långsamt. Det är mer normalt (=vanligt) att det är så.

Vi kan återkomma till min egen värld igen. Jag och sambon är nattmänniskor, vilket gör att vi kliver upp lite senare än de flesta. Innebär det att vi är onormala? Jag har även en väninna som är raka motsatsen. Hon vaknar extremt tidigt och går därför även och lägger sig väldigt tidigt. Innebär det att hon är onormal? Jag tror inte att någon skulle säga att jag och min väninna är onormala. Men ska man hårddra tanken så är vi egentligen det, eftersom det inte är så vanligt att man har sådana sovtider som vi har.

Det jag är ute efter är att man kanske lite mer bör tänka i dessa banor om vad som är normalt och/eller onormalt. Jag har själv haft svårt med detta ord när jag skulle beskriva sonen för andra. Jag kunde ju inte säga att han var onormal eller att han inte var som normala barn. Jag kunde inte heller säga att han var ovanlig och inte som ett vanligt barn. Till slut kom jag fram till att jag beskrev honom som ett annorlunda barn. Det var inte heller ett bra ord, men jag hittade inget bättre. Helst ville jag ju säga att han var (är) unik. Det vill jag även säga om min dotter, trots att hon är alldeles normal och vanlig. För mig är även hon unik. I vår familjevärld hade vi två unika barn eftersom de var så olika. Då kunde vi inte referera till ordet normalt eftersom det inte var vanligt förekommande hemma hos oss.