tisdag 6 januari 2009

Jansson

Igår var bonussonen här. Han hade datorstrul och den ömma fadern (sambon) skulle hjälpa honom. Jag pysslade med mitt vid symaskinen. Bonussonen kom och satte sig och pratade om livet och sånt. Han vill ofta prata sådant med mig.

Efter en stund går jag ut i köket för att förbereda dagens middag, Janssons frestelse. Bonussonen följer med. Han frågar vad jag ska göra. Jag berättar det och han fortsätter med att fråga hur man gör. Han säger att han tycker Jansson är gott. Han säger att resten av familjen är hos mormor och ska sova över. Han säger mer ledande saker.

Eftersom jag tydligen är lite trög ibland så tog det ett tag innan tioöringarna trillade ner. Men till slut så gjorde de det, så jag frågade om han ville stanna till middag. Då skrattar han och säger att han aldrig trodde jag skulle fatta att det var det han ville få fram. Vi fick god middag och hade en trevlig kväll på tre man hand.

8 kommentarer:

Trebarnsmamman sa...

Haha, ja ibland är man trög :)

Härligt att du och bonussonen har en bra relation, i bland är det ju verkligen en bonus med dessa "på-köpet-relationer" själv har jag ju en sådan svärmor :)

Cicki sa...

Trebarnsmamman: Jo jag har en bra relation med honom.

Spader Madame sa...

Till slut begrep du ju! KRAM din goding!!!

Våra julgranssaker gjorde sig verkligen i vår gran! TACK!!

Cicki sa...

Spader: Vad roligt att de kom till användning....:-)

Mie letar guldkanter sa...

Ha ha o riktigt finkänsligt av honom att inte bara ta för givet:)

Cicki sa...

Visst är det finkänsligt. Man vet ju aldrig, vi kanske inte ville ha någon middagsgäst.....:-)

Jag tycker nog det är rätt bra att de inte tar för givet utan lär sig att föräldrarna har ett eget liv när barnen blir vuxna och flyttar.

Hilda sa...

Tack Cicki för att du tog dej tid att svara mitt inlägg med dina kloka ord. Varje gång J kommer hem blir det så här en tid och efter ett tag tycks det hela inte verka så jobbigt som det faktiskt är. Man förtränger kanske. vad vet jag- dina ord betyder jättemycket för mig. Det ska du veta.Det ligger mycket i det du säger. Kram!

Cicki sa...

Hildagumman: Vänner är väl till för att hjälpa varandra, även om det bara kan bli ett ord på vägen. Du tyckte likadant när hon varit hos sin pappa i somras också. Tyvärr så kommer det nog att bli så några år framöver. Men hon blir större och ni vänjer er vid situationen. Kram