måndag 12 januari 2009

Dagens äventyr

Vi har en gammal skruttig Ford. Det har jag nog skrivit om förr. Ibland är den skruttigare än vanligt. Just nu är den extra skruttig.

Vi använder mest bilen till att åka och handla i. Det gör att ibland står den oanvänd på parkeringen i många dagar. Så blev det nu under alla helgerna. Vi använde den på julafton till att åka och hämta bonussonen med familj, samt att skjutsa hem dem. På annandagen fick den åka en sväng ner till pendeln och hämta bonusdotter med sambo. I mellandagarna blev det en kort sväng till Willys. Sedan har den fått stå.

Tills i torsdag, när vi behövde handla igen. Då ville inte batteriet. Det har varit kallt i många dagar så det är väl orsaken. Sambon ringde bästa vännen S och frågade om starthjälp. Han hade inte tid då, men skulle höra av sig när han kunde. Det har han inte gjort. Vännen S är en mycket upptagen person så han har väl fullt upp.

Till saken hör att vi hade kastat de gamla startkablarna före jul, för de var dåliga. Planen var att nya skulle inhandlas på Rusta, men det blev bortglömt. Idag skulle min väninna U komma och leverera mössor och vantar till en beställning. Jag frågade henne om hon kunde hjälpa oss igång. Naturligtvis ville hon göra det. Väninnan U ställer alltid upp, i vått och torrt.

Sambon ligger för ankar i kräksjuka så U och jag skulle fixa detta själv. Bra kvinna reder sig själv. Vi fixade och trixade med startkablar, men inte fick vi igång Fååården. Jag har tidigare fått lära mig att det finns olika kraftiga startkablar. Så när U:s startkablar inte funkade, så åkte vi iväg till Rusta för att köpa kraftigare. Rusta var utan startkablar men de hade en batteriladdare för en skaplig penning.

Nu har ju även Jula etablerat sig i vårt köpscentrum så vi gick dit och hittade kraftigare startkablar. För säkerhets skull kilade jag in igen på Rusta och köpte även batteriladdaren. Här skulle det startas bil.

Men icke sa Nicke. Batteriet har tvärdött. Så nu får sambon faktiskt masa sig ner och koppla in batteriladdaren. Där går gränsen för mina bilkunskaper.

Väninnan U var nöjd ändå. Hon hade ju fått gå på Rusta och hittat några kul saker. Dessutom hade vi som vanligt väldigt trevligt tillsammans. Det har vi alltid, med eller utan skruttiga bilar.

7 kommentarer:

Tussegumman sa...

Du har en award att hämta hos mig! Önskar dig en fin kväll/Kramar Tussegumman

Viola sa...

Det blev ett mail istället;-)
Kram

Hilda sa...

OM batteriet är helt dött och behöver bytas ut så föreslår jag besök på skroten. Min lilla skrutt fick nytt(gammalt) batteri för 200 spänn. Funkar brilliant efter det! :))

KB sa...

Har ni kollat så att det finns ordentligt med vatten i polerna på batteriet. Avsaknad av distvatten där kan ställa till saker. Jag vet...

Kram

KB

Cicki sa...

KB: Det vet jag faktiskt inte. Ska kolla med M om han gjort det. Tack för tipset.

Spader Madame sa...

Men eller hur... Jag hade ringt bärgaren! Vad du kan!!!

Cicki sa...

Spader: Jag är ju en sån där tjurig jäkel som ska kunna allt själv. Även om jag blivit latare med åren. Men jag ger mig inte om det är något jag föresatt mig. Dottern är fruktansvärt lik mig i väldigt mycket. Vi brukar reta henne och säga att det första hon lärde sig säga var: "Kan selv". Det är nästan sant i alla fall....:-)