Jag, en enbuske

Vännen Viola går just nu igenom samma trassel med sin sons skola som jag gjorde en gång i tiden. Jag förstår precis hennes frustration och maktlöshet mot stelbenta makthavare som inte vill rucka på sina rutiner. Hon är på sin sons skola på möte idag och jag håller tummarna för att allt ska gå bra. Hon har förberett sig väl, vilket är bra. Så jag har en liten historia om hur det gick en gång när jag var helt oförberedd.

Jag hade blivit kallad till möte på sonens skola. Jag fick inte veta vad det skulle handla om, så jag kunde inte förbereda mig. När jag kom dit så satt där sonens lärare, sonens assistent, skolans rektor samt studierektor. Det som följde var att jag blev totalt utskälld för att jag hade lämnat ett meddelande till assistenten, ett meddelande jag borde gett läraren. Att jag hade gjort på det viset handlade om tidsbrist och att jag hade bättre tillgång till assistenten än till läraren.

Så där satt jag alldeles ensam och bara grät och grät medan fyra andra personer var jättearga på mig och jag fattade ingenting. När jag kom rödgråten tillbaka till jobbet så ringde jag en väninna för att få utlopp för mina kaotiska känslor. Hon var själv handikappförälder plus att hon var kurator på sonens barnhabilitering.

Jag storgrät i telefonen och sa: "Karin, de har trampat på mig." Då svarade den kloka Karin: "Cicki, du är som en enbuske, seg. De kan trampa på dig hur mycket de vill, men de kan aldrig knäcka dig. Du reser dig alltid igen." Tänk så klok hon var. För denna sega egenskap har jag haft nytta av många gånger i livet. Så att jämföras med en enbuske är en komplimang.

Jag utnämner nu även Viola till en enbuske för hon har de rätta egenskaperna. Seg, tålig och oknäckbar.