Ikväll har sambon och jag varit på Luciafest hos Reumatikerföreningen. Det är alltid kul att gå på deras träffar för då är det så många vänner man träffar som man inte ser så ofta annars. Reumatikerföreningen blev ju mitt sociala nätverk när jag flyttade hit till stan, nysjuk och kände ingen mer än några av sambons vänner. Men hos Reumatikerna har jag fått mitt eget väninnenätverk. Det är mina fibrovänner, det är mina badvänner och min kära skrivargrupp. Numera börjar ju även sambon lära känna en del av mina väninnor och deras män.
Vi har sett ett helt ljuvligt litet luciatåg. Det var en av stadens friskolor som lussade för oss. Det var andraklass-barn så de var inte mer än 7-8 år. Tänk vilka underbart klara och vackra röster de har i den åldern. Vi bor ju i en väldigt mångkulturell stad vilket var väldigt tydligt i detta luciatåg. Vi fick höra att Lucia kom från Frankrike. Hon hade bott i Sverige i ett år eftersom hennes pappa tillfälligt arbetade på en av stadens stora industrier. Hon skulle snart flytta tillbaka till Frankrike. Trots att hon inte pratade mycket svenska så hade hon lärt sig att sjunga alla sångerna. En av tärnorna hade kommit från Mexiko i september. Hon pratade ingen svenska än men hade lärt sig sångerna ändå. Det är otroligt. Men bor man i vår stad så är man van med att det är så då och då.
Som vanligt så blir jag ju så rörd. Jag är jättefånig när det gäller sådana här saker. Jag satt alltid på barnens avslutningar och snörvlade och skämde ut mig. Jag kan inte ens höra Den blomstertid nu kommer på radion utan att ögonen rinner över. Så blev det ju ikväll också. Det är bara att vänja sig.
Vid alla våra träffar så säljs det lotter. Likadant ikväll. Vi vann varsin sak så nu har vi doftljus med äppeldoft och ytterligare en julskiva till samlingen.
Fick även med mig hem en del av bästa väninnans stickade saker. Jag sålde en del av de sakerna på marknaden. Nu har vi kommit överens om att jag ska lägga upp lite av det på hemsidan, få se om det kan vara något.
Utmaningar.
5 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar