Medan jag sydde inför loppisen så hade jag en massa lådor som stod framme på golvet. Jag ville ha allt lättillgängligt. Idag har jag sorterat upp allt. Enfärgat för sig och mönstrat för sig. Det är bara att konstatera att jag har mycket tyger. Till och med för mycket, kan man nog säga. Jag ska rensa ur en del och ge till bästa väninnan som väver. Vill inte hon ha det så kan jag skänka det till Pingstkyrkans loppis. Det kommer att bli svårt att rensa ur, men jag måste.
Jag är nog en tygoholic.
Rosa kontrast till grå betong
3 timmar sedan
5 kommentarer:
Nu finns det väl andra beroenden som är värre. Tygoholic låter tämligen oskyldigt i sammanhanget ändå!
Spader: Jag tror inte det finns så många biverkningar av tygberoendet, möjligtvis ekonomiska. Men om man då omsätter tyget så kan det ju rent av generera mer inkomster att köpa nya tyger för. Fast det är klart, då kanske man måste flytta till ett större boende för att få plats med alla tyger. Det är inte lätt det här att få ekvationen att gå ihop.....:-)
Hej
Jag hittade hit till din blogg tänkte att jag skulle skriva några rade så du vet att jag varit här
Oj så mycket fint du syr och skapar Jag är också en som är tygberoende och garnberoende Jag tycker det är en ganska bra beroende man kan ju göra så mycket med garn och tyg
ha en trevilg dag
Katarina
Hej Katarina och välkommen hit. Visst är det ett bra beroende. Jag stickar också en del men inte så avancerat. Jag kikar in hos dig under dagen.
Man kan aldrig få för mycket braåha tyger,det gäller bara att någonstant att ha dom.Dom är som böcker,svåra att skiljas från.
Ha de.
Skicka en kommentar