Surkärring på G

Eftersom jag jobbat i butik i nästan hela mitt liv så brukar jag för det mesta vara en snäll och förstående konsument. Men idag härsknade jag till ordentligt. Vi skulle kompletteringshandla en del på Willys. När man går in i butiken så hamnar man först på frukt och grönt. Där skulle vi bland annat ha nektariner och plommon som var annonserat för tolv kronor kilot. Allt var slut utom några halvruttna nektariner. Det kunde jag ta, eftersom jag vet hur svårt det är med beställning av färskvaror. Vidare så fick vi tag på både fil och flingor och ska gå vidare till pastahyllan. Det var helt vanliga Kungsörnens Idealmakaroner jag ville ha. Det var rent på hyllorna. Det enda som fanns i pastaväg var såna där oätliga, billiga pastor som kokar sönder och blir alldeles klibbiga. Nu började jag bli något irriterad, men fortfarande på ett hanterbart stadium. Vi ska även passa på att köpa Pangasiusfiléer som de annonserar för ett bra pris. Denna underbart goda ljuvliga fisk som bara måste få finnas hemma i frysen. Renrakat även där.

Nu stegar vi mot kassan och jag planerar att säga till om allt vi blev utan. Fortfarande ska jag snällt och vänligt säga till kassörskan. Vilket jag också gör. Och blir avsnäst så det bara stänker om det. Jag får veta att folk handlar så mycket så varorna tar slut därför. Nu härksnar jag till och svarar att då får man väl beställa hem mer. Det gör de också, svarar kassörskan mig snäsigt med ett tonfall som hos en trotsig tonåring. Hon var även i den åldersklassen. Vi kastar ord mellan oss och till slut vill jag veta vad hon heter. Hon vill veta varför jag vill veta det och jag upplyser henne om att jag ska ta ett snack med butikschefen om hur jag blivit bemött. Hon vägrar att tala om det och kallar till sig en annan kassörska. Kassörska ett går därifrån medan stackars kassörska två får sätta sig. Jag frågar även henne vad hennes kollega heter, men hon vill inte berätta det.

Jag blev i alla fall trevligt bemött av kassörska två. Kassörska tre har tydligen hört alltihop för hon kommer med en korg nektariner och erbjuder mig att få köpa dem. Då kunde jag inte vara arg längre och jag tackade dem för att de i alla fall varit trevliga.

I fortsättningen lär det väl gå ut en varning om inkommande surkärring varje gång jag visar mig på Willys. Det är smällar man får ta. Men var lugn för att jag kommer att gå vidare med det här. Efter fyrtio år i branchen så vet jag hur man bemöter en kund oavsett om man är trött, har PMS eller nåt annat. Det tar lång tid att bygga upp en fin renomme, men den kan spolieras på fem minuter av ett grinig affärsbiträde.