Hittade en kul grej hos Karriärmamman. Hon har listat hur det var är hon var barn. Så jag stjäl vilt och kommenterar det som gäller min generation.
...fanns inte internet
....skickade folk handskrivna brev till varandra
....fanns inte sms, mms eller Mp3
....spelade man in de senaste hitsen från Tio i topp och spelade upp dem på rullbandspelare
....fanns LP-skivor och rullband man fick spela in själv på
....fanns bara en radiokanal från början, så när P2 kom fick man dra ut radiogrammofonen mitt på golvet för att det inte skulle skrapa. Det var Kvällstoppen med Kersi Adams-Ray som gällde
....skrev man sin uppsats i 9:an för hand först med blyerts och sedan omskrivet med resorvoarpenna som lämnade bläckfläckar. Skrev man fel fick man skriva om
....var TV inte så vanlig i hemmen. När det kom så var Hylands hörna det häftigaste som fanns på lördagar. Då var det svartvit tv och endas en kanal som gällde
....snabbmat var inte uppfunnet än, glass och läsk var lyxartiklar
....barnprogram på TV hette Andy Pandy
....videoapparaten var inte uppfunnen än
....telefonerna var av svart bakelit och satt fast i väggen
.... fanns det telefonkiosker som man kunde ringa ifrån
....åkte man båt mellan Sverige och Danmark
....datorer hade uppfunnits men var stora som hus och mycket sällsynta
....ingen hade ännu gått på månen utan det häftigaste var den ryska hunden Laika som snurrade i en satellit runt jorden
När jag var ung var det också så att allt hände på en gång. Vi var den första riktiga tonårsgenerationen med rock, Beatles, mods, hippie och andra tonårsrevolter. En del av oss har ännu inte vuxit upp utan revolterar fortfarande....:-)
Kommer någon på nåt mer så fyll gärna på.
Långledigt.
3 timmar sedan
10 kommentarer:
Haha - helt ok att kopiera friskt :)!
Och ang. dinosaurie...jag rättar mig själv: jag är från järnåldern. Åtminstone om man får tro Storebror ;).
Ja du Cicki. Trots att det är en viss åldersskillnad så måste jag få säga att det allra mesta känner jag igen på listan. Gud va länge sedan det känns. Utvecklingen har gått i ett rasande tempo.
Karriärmamman: Det är väl huvudsaken att man säger till att man stjäl....:-)
Jo, jag såg kommentaren om järnåldern. De är för härliga, ungarna.
Hm...
Det fanns inga bilbälten i bilarna... och fanns det så var det ingen lag på att använda dem!
Och att ha EN bil var en lyx - de flesta åkte buss, cykel, moped eller tåg. Beroende på vart de skulle...
Det var inte nog med att det enbart fanns en kanal - svartvit - det fanns bara program mellan några få timmar dessutom! Inte dygnet runt som nu... Älskade att se tornet i stadshuset lyfta, hihihi... och slutade de inte tvkvällarna med nationalsången eller något? Hm... Ja, jag ÄR yngre än dig, men ändå ;) Jag tillhör generationen om skyller allt på Vilse i pannkakan, bla :p
Vänta... det fanns inga videokameror heller - var det Super8 eller något som de hette?
Inga digitala kameror, nopp... Instamatic med fyrkantig blixt som det var möjligt att använda fyra gånger - sedan byta. OM man hade möjlighet att använda blixt på kameran vill säga ;)
Sedan fanns det några sk STORA kasettband som man hade i bla bilen och lyssnade på. I storlek med videoband - men helt inneslutna på något sätt... ungefär som det även fanns ep-skivor i bilarna istället för cd-spelare... De stora banden fanns innan kassettbanden dock...
Kommer inte ihåg något mer just nu ;)
Må så grankott...
Bim: Vad du minns. Inte nog med att det inte fanns några bilbälten, så var även inte framstolen spärrad om man hade en tvådörrars. Pappa var tvungen att tvärnita en gång så ryggstödet på passagerarsidan ramlade fram och syrran for in under intstrumentpanelen. Hon har ärret i pannan kvar än.
Vi var nog priviligerade som hade både bil och TV när jag var barn. Det var som sagt var inte vanligt. Vi hade badrummet i källaren. Det fanns ingen centrifug på tvättmaskin utan mamma hade en särskild vridmaskin som hon vevade tvätten igenom.
Visst var det så att TV-kvällen avslutades med nationalsången. Och det var Super8 som gällde när man ville filma. Å Instamatic med kubblixten hade jag glömt.
Jag kommer inte ihåg de där stora kassetbanden. Däremot så var det ju tufft att ha skivspelare i bilen.
Vad kul att läsa sådanthär!! Kommer liksom tidigare skribenter i håg en hel del av detta.. Kram
* Det så kallad OP-modet från Mary Quant, (reservaton för stavning)
* Lackstövlar, väldigt sköna
* Alla gröna parkas (grön jacka med huva).
* All musik. Alla grupper som hakade på Beatles.Exempelvis Beach Boys som lade grunden till en ny musiktstil.
Det märkliga är att mina barnbarn lyssnar på samma musik, och artister, som jag gjorde. Tiden måste ha stått stilla på något vis. ELLER... så var musiken så mycket bättre då, trots avsaknaden av tjusig inspelningsstudio och dyl utrustning.
En musiklärare jag hade 1964 sa att när våra ev barn blir stora får de läsa om Beatles i alla bäcker som handlar om Musikhistoria. Han fick rätt!
Bra KB. Och den gröna parkasen skulle vara fullklottrad med namn på popgrupper man gillade. Mina stora idoler var Rolling Stones och Them. De rullande stenarna lever ju kvar och Van Morrison från Them är ju fortfarande het. Än idag är det Rythm and Blues som gäller för mig. Svenska grupper var Tages, Hep Stars (Benny Andersson), Ola and the Janglers (Ola Håkansson och Clabbe af Geigerstam) Shanes och många fler. Det är jättemycket av den musiken som lever kvar. Yngsta bonussonen som jobbar som DJ ibland brukar botanisera i vår skivhylla för att hitta grejer han kan använda på sina spelningar. Och musiken funkar fortfarande. Det är kul. Jag tror inte att musiken var så mycket bättre för det finns bra musik idag också. Men den var banbrytande. Det hade inte funnits sådan ungdomsmusik tidigare.
Modet återkommer ju med jämna mellanrum. Nu har är det ju kortkort igen. Det hade vi också, kort så trosorna syntes och till det de höga lackstövlarna. Hihihi.
Småler...vad ska man säga...kommer också ihåg en del av de här sakerna...
Ja jösses, Mick Jagger fyllde nyligen 65,Och han hänger med. Segt virke i de årgångarna. Håller med dig om att det finns mycket bra musik idag också, fast jag tror inte att den musiken är riktigt så revolutionerande som den var på 60-talet. Det var ju en helt ny era som kom då. Och New Musical Express,som då endast fanns att köpa i större pressbyråkiosker, den tidningen köpte jag och läste från pärm till pärm! Synd att man inte sparat någon.
Korta kjolar, jo du, det hade man då! Och blommönstrade strumpor. Hittade ett par knallgröna när vi röjde hos mamma, du ska tro de var "stiliga"!
Skicka en kommentar