Jag har nu suttit och läst bloggar och ser hur många som skriver om Engla. Denna lilla tös öde har upprört hela Sverige. Leif GW Persson var upprörd på Efterlyst i torsdags. Polisen som pratade med nyheterna igår hade darr på läppen och var tvungen att samla sig flera gånger. Vuxna män som i sitt yrke ser så mycket ondska är starkt berörda. Och så ska det vara. Vi ska inte bli så luttrade att vi rycker på axlarna och konstaterar att det hänt igen. Vi ska bli berörda varje gång det händer oavsett om det är en flicka eller pojke, oavsett ålder. När det händer så är offret alltid barn till någon, syster, bror, vän, käresta. Det finns alltid någon som har en relation till offret. Det är till dem och till alla offer vi ska skänka våra tankar.
Hur överlever man att ens barn mördas så brutalt? Hur överlever man att veta att någon har förgripit sig på ens barn? Hur ska Englas mamma kunna fortsätta att leva med tanken att hon lät Engla cykla ensam hem för första gången. Och så händer detta!!! Englas mamma får aldrig mer hålla om sin lilla tös, hon får inte se henne växa upp. Hon har blivit fråntagen glädjen i sitt liv för resten av livet.
Hur sjuk är en man som kan förgripa sig och mörda ett barn? Eller som kan våldta för att få sex eller för att få känna makt över någon annan? Frågorna hopar sig i mitt huvud. Allt känns så svårt att förstå.
Mina barn är vuxna men oron finns alltid hos mig för deras väl och ve. Det är väl så när man är förälder. När min tjugoåttaåriga "lilla snutta" är ute och roar sig så är jag orolig för att någon galning ska göra henne något. Eller när min trettioettåriga "lillsnutt" rör sig ute i kroglivet. Han som alltid vill gripa in när någon behandlas illa. Tänk om han blir misshandlad för att han vill hjälpa. Han har redan blivit rånad en gång. Oron finns där trots att de är vuxna och kan ta vara på sig själv.
Det enda någorlunda ljusa i beskedet som kom igår är att äntligen fick Pernillas föräldrar veta vem som dödade deras dotter. Kanske de äntligen kan få ett avslut nu.
Långledigt.
3 timmar sedan
6 kommentarer:
Var kommer ondskan ifrån? Hur kan vi hjälpa något för att göra världen lite lite bättre? Sånt funderar man ju över. De små - barnen - där nånstans måste svaren finnas. Hur kunde en man bli sådan från att en gång födas utan skuld.
Ja det är mycket man undrar över.
Du har satt ord på mina tankar. Jag tänker och känner precis som du skriver. Allt är så fruktansvärt och jag kan inte läsa om det utan att börja gråta.
Detta året har varit bedrövligt, jag skulle vilja skruva tillbaka tiden till nyårsafton och bara göra om allting från början. Kan vi inte få göra det?
/June på www.junebacken.se
June: Tänk om det vore så enkelt att man fick backa bandet och börja om från början. Undrar om det skulle bli bättre då? Vissa saker vill man i alla fall plocka bort. Som det här med Engla och andra hemskheter.
Det finns så mycket man inte kan förstå,men allt detta kanske kan göra oss till mera ödmjuka omtänksamma människor,som bryr oss om våra medmänniskor.Ta hand om dina nära och kära.Ha en bra dag.Kram
OM man bara förstod något av det som händer runt om oss just nu. Jag känner mig bara tom...kram CICKI
Skicka en kommentar