Trötterdag

Idag har jag seg kola i kroppen och i knoppen. Har sovit som en kratta inatt, vaknat en gång i timmen för att jag måste gått upp och röra på mig. Så nu klibbar ögonen igen och jag kommer inte igång med nåt.

Innan jag blev sjuk så var jag en sån som hade sjuttioelva järn i elden och var alltid på språng med nåt. Klockan var mitt bästa hjälpmedel eftersom jag ofta hade varenda vaken tid på dygnet inbokad. Det innebar att jag ofta inte sov tillräckligt. Under en del perioder sov jag inte mer än fyra-fem timmar per natt. Det är kanske inte så konstigt att man blivit sjuk.

Numera är just den där gamla livsrytmen som är mitt stora problem. Jag är ju egentligen samma människa som gillar ett visst mått av stress i mitt liv. En stress som är stimulerande. När jag nu tvingas att ta det mycket lugnare så kan jag ibland bli otroligt rastlös. Det är en sån dag idag. Jag har grejer att göra och inget av det är betungande. Men när kroppen inte vill hänga med då blir jag rastlös.

Jag tycker ändå för det mesta att jag numera hittat en livsrytm som passar både mig och min trasiga kropp. Jag sover rätt antal timmar, för det mesta i alla fall. Jag pysslar på med lite av varje, som att sy, baka, läsa eller bara vara social. Men idag funkar inget av detta.

Jag får väl andas lugnt några gånger och försöka varva ner mina ambitioner så kroppen och knoppen hinner ikapp.