Min roliga vita blus

Nu har jag gått igenom kvällens utstyrsel. Det får bli min gamla hederliga vita blus till ett par jeans och en svart sticka väst. Den vita blusen är nog ett underverk. Den har hängt med i ca 20 år. Den är i storlek 38 och jag är numera en 44 men kan fortfarande ha denna älsklingsblus. Den är köpt på rea hos Lindex för hundra kronor och den dagen jag måste kasta den blir nog en sorgedag. För tänk så mycket roligt jag haft i denna blus. Det är ingen märkvärdig modell utan en klassisk som håller år ut och år in. Och det har den som sagt var fått göra.

Den roligaste historien med denna blus härrör sig från början av nittiotalet. Jag och min väninna var på en stor nordisk konferns i Åhus, Danmark. Det var i september men en kolossalt varm septemberdag. Vad gör man när man kommer till Danmark. Jo, man går på första bästa livsmedelsbutik och handlar vin. Det var precis det vi gjorde. När vi kom tillbaka på hotellrummet var vi varma så vi lättade lite på kläderna och slappade framför TV:n med ett glas rött i handen. Jag satt och zappade och hamnade på en kanal där man körde roliga hemvideos. Då kommer det en video där man ser en stor biffig hund som ligger i gräset och latar sig. Då kommer det en liten hund och går fram till den stora hunden. Den lilla hunden lyfter på benet och pinkar, rakt på den stora hunden. Och som om det inte skulle räcka så krafsar han jord över det hela så det bara sprutar över den stora hunden, som helt lojt ligger kvar och latar sig.

Jag höll på att dö. Av skratt alltså. Vilket resulterade i att jag viftade med vinglaset jag hade i handen och helt plötsligt hade jag rödvin över min älskade vita blus inklusive min vita BH. BH:n struntade jag väl i men hur skulle jag rädda blusen. Jag kom på att jag hört att om man la kläder med rödvinsfläckar i blöt i kallt vatten så skulle det klara sig. Så det gjorde jag, i det lilla tvättstället på hotellrumstoaletten. När jag skulle kolla den efter ett tag så skriker jag rätt ut. Blusen hade blivit grön. Gissa om min kompis höll på att skratta på sig. Men vad skulle jag nu göra.

Jag ringde ner till receptionen och trots språksvårigheter så lyckades jag förklara mitt dilemma. Endast fem minuter senare knackar det på dörren och där står en vänlig kvinna beredd med en plastpåse att stoppa min blöta grönvita blus i. Hon log glatt och talade om att jag skulle få tillbaka blusen nästa dag.

Nästa dag när vi kom upp på rummet, efter en förmiddags föreläsningar, så låg min blus på sängen. Och den var helvit igen. Vilken lycka. Kalaset kostade mig åttio danska kronor och var värt vartenda öre. Och den blusen ska jag ha ikväll. Fattar ni vad kul jag ska ha. Det sitter i blustyget.