onsdag 6 februari 2008

Murphys lag

Dottern ringde idag och var förtvivlad. Hon fick inte igång sin dator. Den ville inte starta, så hon ville prata med datagurun som jag bor ihop med. Han kunde inte ta samtalet då så hon och jag hjälptes åt med att hitta telefonnumret till Dells support. När jag ringde och kollade med henne senare så visade det sig att det var hårddisken som lagt av. Ingen katastrof rent ekonomiskt och det som var viktigt har hon sparat ner på annat håll.

I förra veckan gick hennes mobil sönder. Som tur är så är hennes pappa inte helt barskrapad så han köpte en ny åt henne. Hårddisken kan hennes pojkvän hjälpa henne med. Det är inte lätt när man är en fattig student. Nu är hon ängslig att bilen ska bli nästa grej.

Vid sådana här tillfällen känns det tungt att inte kunna hjälpa henne ekonomiskt. Men med en låg pension så är det som det är. Man får bistå med den hjälp man kan på annat sätt. Men det känns ändå i hjärteroten. Kanske för att jag var van i så många år att det var inga problem med pengar. Man handlade det man behövde. Men jag valde kärleken framför trygg ekonomi. Jag har aldrig ångrat mig, men varför kan man inte få bägge delarna samtidigt.

4 kommentarer:

Hilda sa...

Ja precis. Varför kan man inte få ha både och....Jag har längtat, som säkert de flesta gör, att få en bra lön eller typ vinna på lotto. Men jag lovar skulle jag vinna på lotto så skulle jag säkert dö dagen efter eller nåt. Så är det inte värt det i alla fall. Men visst jag kan känna att det skulle vara skönt att inte behöva vända varenda krona. Jag förstår verkligen vad du menar. Men det viktiga är att du finns för dina barn. Det är DU som är viktigt. Men visst svider det...

Cicki sa...

Ja ni förskolelärare har ju inte heller några feta löner. Men det är väl bara att gilla läget, så att säga.

resan mot ljuset sa...

Man kan alltid trösta sig med att det bästa i livet är gratis! Nyttig, god mat inte särskilt dyrt. Boende - finns det hjärterum finns det stjärterum. Nä, nu får det väl vara slut på präktigheterna. Men i alla fall! Bra att du valde kärleken före ekonomin. kram

Cicki sa...

Man klarar sig alltid och tänker man hela tiden (i alla fall för det mesta)positiva tankar så brukar det mesta ordna sig. Och jag har som sagt var aldrig ångrat mig. Jag skulle inte byta ut min sambo mot allt smör i Småland. Han är något alldeles extra. Du ska se att du hittar någon sådan du också till slut....:-)