tisdag 5 februari 2008

Ur led är tiden

Med stor glädje läser jag i dagens tidning att vår egen kropps dygnsrytm är genetiskt betingad. Det har jag i och för sig varit övertygad om länge. Min kropp blev inte sömning när man egentligen skulle lägga sig utan då var den som mest aktiv. Med följd att jag ständigt sov för lite eftersom jag var tvungen att som en ordentlig och välanpassad individ kliva upp varje morgon och gå till jobbet. I gengäld fick jag mycket gjort på kvällarna för det var min stund på jorden.

Min lycka var gjord den dagen jag hade möjlighet att bli min egen arbetsgivare. Jag kunde lägga mina arbetspass när det passade mig själv. Nja, inte helt sant, men eftersom jag i min föreläsarkarriär vände mig till skolor och förskolor och de ofta hade sina utvecklingstimmar på kvällstid, så passade det mig utmärkt. Då fick jag både sömn och jobb att gå ihop.

Numera är jag så kallad friherrinna och styr min dygnsrytm alldeles själv. Lyckan är ju då att ha en sambo med samma konstiga dygnsrytm så vi lever ett alldeles eget nattliv. Och vi är lyckliga i det. Många är det däremot som försökt att frälsa oss och talat om för oss hur vi ska göra för att styra vår dyngsrytm till en mer normal nivå. Nu har jag läst att det är inget fel på vår karaktär och inte heller fel på viljan och vi kan inte ta oss i kragen för att svänga på dygnet. Man har kommit fram till att det hela bottnar troligtvis i olikheter i hudcellerna. Hudcellerna hos extremt morgonpigga människor har ett betydligt kortare dygn än cellerna från mycket morgontrötta människor. Varje cell har tydligen en liten inbyggd klocka som går i takt med andra cellers klockor. Cellernas tidsuppfattning synkroniseras av hypothalamus som har hand om många livsviktiga funktioner. Den fungerar tydligen som någon form av centralklocka.

Så nu kan jag med gott samvete fortsätta att leva som jag gör. Det är inget konstigt med mig och min kropps dygnsrytm. Det är faktiskt genetiskt betingat.

7 kommentarer:

Hilda sa...

Hm...Nu blir jag ju nyfiken på vad du jobbat med eftersom du varit ute i förskolor och skolor. Någon påspåret ledtråd??

Cicki sa...

Det går inte att göra en påspåretledtråd så du får hela kittet...:-)
Jag har en son med mycket svår Damp. Jag jobbade med de frågorna först på ideel nivå men blev så efterfrågad att det blev ett jobb i form av eget företag. Jag föreläste om damp, adhd och asperger plus om hur det är att vara förälder till ett barn med de svårigheterna. Jag har även skrivit en bok i ämnet. Jag höll även kurser för föräldrar och på sommaren jobbade jag med lägerverksamhet för barnen och ungdomarna. Det var världens bästa jobb.

Hilda sa...

Åh vad intressant. Det är föreläsare som du som behövs och man berörs av allra mest.Det är faktiskt de som varit med själva som är de föreläsare som jag minns mest från lärarutbildningen. Då har du massor av gedigen erfarenhet som inte jag har. Vad synd att andra saker gjorde att du inte kunde fortsätta för det är så värdefullt att ha tillgång till kunskap av de som själv erfarit!
Kram!

Cicki sa...

Det är ju tyvärr så att fibron inte bara innehåller värk. Den har slagit på min koncentration och mitt minne så idag klarar jag tyvärr inte en föreläsning. Skulle bara tappa tråden. Men jag vet att det är som du säger att vi med egen erfarenhet kan ge en helt annan bild än den man kan läsa sig till. Ett tag hade jag givna bokningar på lärarutbildningen i Härnösand. Jag jobbade ju både lokalt, regionalt och över hela landet.

Hilda sa...

Ledsen att du är drabbad av denna hemska sjukdom. Och ledsen att du inte längre kan delge. Vilken tur att du skrivit en bok. En bok betyder också mycket!
Måste också kännas fantastiskt att få delge det man själv varit med om !?...Kram och godnatt!

Ann-Catrin sa...

Har du en länk till artikeln eller namnet på tidningen? Jag vill gärna läsa den!

Cicki sa...

Ann-Catrin:
Jag måste leta upp tidningen för jag har slängt den i återvinningskassen. Återkommer till dig privat.