Tjugondag knut

Tjugondag knut då dansas julen ut. Så sa man förr. I min barndom då skulle det göras ordentligt. Återigen så var det farmor som stod för att julen dansades ut som sig bör. Det var ringlekar och en långdans runt om i deras stora hus. Farmor ledde dansen, naturligvis. Hon var ju vår general. Det var trappor upp och trappor ner, in på den jättestora vinden och så ner för trappan igen, genom festsalen som fanns för uthyrning, upp för trappen igen tills man anfådd stod i farmor och farfars vardagsrum där granen stod på första parkett. Nu skulle granen kläs av. Farfar tog fram (drag) spelet och underhöll oss medan vi klädde av granen de röda kulorna och det silverglittrande glittret. Det fanns julgranspynt med påklistrade änglar och om man slickade på pyntet så smakade det socker. När granen var naken så skulle den kastas ut genom fönstret. Och medan alla gjorde en jätteraket av fotstamp och handklappningar och tjut så åkte granen ut.

Så gjorde inte sambon och jag. Lugnt och stilla klädde vi av granen, la ner allt pynt i en låda, trasslade upp julgransljusen och placerade det i en särskild låda. Sedan plockade vi ihop granen i en låda för sig att tas fram nästa år igen. Nu blir det vinden nästa.

Jag har slaktat blomsterkorgen vi fått planterat om de växter som fanns i den. Alla juldukar ligger i tvättkorgen och alla röda ljus är undanstoppade. Nu är det det de gamla vanliga färgerna som dominerar.

Men för att behålla lite julstämning så fick de röda gardinerna hänga kvar i köket och en vanlig röd duk lades på köksbordet.