lördag 23 augusti 2008

Senil?

Äldsta bonussonen kommer hit på middag imorgon. Vi ska ge honom en försenad 30-årspresent. Han är vegetarian, så idag håller jag på att koka svarta bönor. Jag satte på dem på högsta värmen och skulle göra något annat medan de kokade upp. Sedan hade jag glömt bort allt som rörde bönkok!!!

Jag kom på det igen, i grevens tid. Allt vatten var bortkokat, men det hade inte kommit ner till torrkokning. Tack och lov. Ibland skrämmer jag mig själv med att göra såna här tokerier. Det är tur att jag vet att jag har minnesproblem och koncentrationssvårigheter på grund av fibro och värk. Annars skulle man kunna börja undra vad som är på gång.

fredag 22 augusti 2008

Idag också

Dagen idag är tyvärr likadan som dagen igår. Så nu blir det ett gäng värktabletter, värmedyna och sängläge. Hoppas det hjälper.

torsdag 21 augusti 2008

Gnälligt inlägg

Nu har det varit två sådana där dagar som jag helst vill glömma bort. Sådana dagar när värken slår ut allt annat. Det är förmodligen all mental stress från förra veckan som satt sig i kroppen. Efter att ha levt med denna kropp i snart sextio år så vet jag hur den fungerar. Dessutom har jag kanske inte varit så snäll med den heller de sista dagarna. Storhandling i måndags, spring på loppis i tisdags och tvättstuga igår.

Igårkväll sa kroppen ifrån ordentligt. Så det fick bli värmedyna och insomningstablett för att kunna somna. Idag är det första dagen på evigheter som jag behövt tagit värkmedicin på dagtid. Man får väl vara tacksam att jag klarat mig utan så länge.

Ikväll började vattengympan. Det var ljuvligt att få glida ner i det 34-gradiga vattnet. Det märktes att man inte tränat sedan i juni. Men det är ändå skönt att det kommit igång igen. Nu säger höfterna ifrån, så jag får väl vandra runt ett tag innan benen säger ifrån och jag får lov att sätta mig igen. Ligga kan jag inte för ryggen är som ett enda stort blåmärke.

Nu har jag gnällt klart.

onsdag 20 augusti 2008

Massor av idéer

Idag snurrar det i mitt huvud, mer än vanligt vill säga. Nu ska jag göra om här hemma. Jag hittade ju de där läckra frukostkopparna som blev jättefina i köksfönstret. Det är nog det som triggat igång mig. Plus att jag hittade ett vansinnigt läckert 50-tals tyg. Det var mycket av det så nu har jag bestämt att jag ska sy en gardinkappa av det till köket. Vi bor i en lägenhet från 50-talet, så varför inte framhäva det. Tyget kommer att räcka till väskor också. Jag vill ju inte ha så många lika saker så det blir perfekt att ta en del till egna gardiner. I och med dessa tankar så kom jag igång ordentligt. Nu gäller det att få med sambon på alla mina idéer. Det är inte det lättaste. Det vet jag sedan tidigare. Men kvinnans list.......Ja, ni vet.

Först ska det sys till marknaden. Det ska dessutom sys några beställningar som ligger och väntar. Snälla, någon där uppe. Ge mig fler timmar på dygnet och en kropp utan värk. Men först av allt så väntar tvättstugan idag. Regeln om att var sak har sin tid är nog bäst att följa, trots allt.

tisdag 19 augusti 2008

Loppisfynd

Idag har väninnan U, sambon och jag varit på loppis. Vi har en otroligt fin loppis här i stan. Det är i pingstkyrkans regi. Stora fräscha lokaler, fina varor och kanonpriser. De har jättefina tyger och ett helt rum med enbart böcker. Så varukorgen blev väldigt fylld och väldigt tung. Jag hittade tyger från både 50-,60-och 70-talet. Även en massa lakan som är perfekta att ha till foder i kassarna. Så nu ska de få omvandlas till något läckert. Ni får väl se eftersom det blir färdigsytt.
Men ett fynd måste jag bara få visa på en gång. Det är de här muggarna. Fyra jättestora handdrejade frukostmuggar. Jag ska inte ha dem som muggar utan de ska få flytta in i mitt köksfönster som ytterkrukor till mina S:t Paulor.

Det gick mycket mer pengar än jag räknat med idag men allt känns prisvärt och välkommet.

måndag 18 augusti 2008

Tröttare än trött

Det märks att man inte är så ung längre. Veckan som gick känns i hela kroppen. Det känns om att jag aldrig blir utsövd. Förr hängde det fenomenet ihop med att man var småbarnsförälder med nattvak. Det enda nattvak man har nu är när man inte kan slita sig från datorn. Alltså får man skylla sig själv. Eller som sambon sa igårkväll: "Jag är så trött att jag vet inte om jag orkar gå och lägga mig." Det ligger någonting i det yttrandet.

Att det skulle vara så jobbigt att vara aktiv farmor (bonus) hade jag inte en aning om. Men det är väl så, att kostar det så smakar det. Jag träffade den lilla familjen idag igen. Fast idag var det inte planerat. Jag var ner på stan och köpte tyg. (så ovanligt) Jag har väntat på svart tyg en längre tid och idag fick jag tag på det. När jag kommer och går där i gallerian så springer jag på vår lilla familj. Idag hade de utökats med Js morfar också. Jag var ju tvungen att påpeka att nu är de fyra generationer.

Efter tygshopping åkte jag hem för att få med sambon på månadens pensionärsrace, storhandlingen.

Jag måste nog i alla fall försöka komma i säng ordentligt ikväll. Imorgon är det loppis med väninnan som gäller. Hoppas jag hittar något kul 70-tals tyg.

lördag 16 augusti 2008

Min syster och jag

Jag har en lillasyster. Det skiljer sju år mellan oss. Min syster och jag är inte det minsta lika, vare sig till utseende eller sätt. När vi var små var jag illröd i skallen, hon var kolsvart. Jag skojade ofta och sa att trollen hade varit där och bytt ut vår riktiga syster mot ett trollbarn. Det var efter att jag läst sagan om Bortbytingen. Kanske vi ändå är lite lika utseendemässigt för våra barn är lika varandra. Men till sättet är syrran och jag väldigt olika. Om ni tycker att jag är kreativ så är det ingenting emot vad min syster är. Hon är kreativ på de flesta områden. När det gäller vår kreativitet har vi även en annan olikhet. Medan jag petar på och gör om tills jag är nöjd så är hon flyhänt och med ett ryck på axlarna tycker hon att saker och ting duger som de är.

Hon har en ängels tålamod och är den där perfekta mamman som låter barnen utveckla sin egen personlighet, starkt påhejad av sin mor. Hon är fotbollsmamman som skjutsar hit och dit och som ställer upp både som tränare och mackbredare.

Hon är också mer släktkär än vad jag är. Hon är den som har hållit kontakten med våra gamla mostrar och morbröder även sedan vår mor gick bort. På pappas sida har vi inte haft några kusiner, eftersom han är ensambarn. Mamma hade fyra syskon, som alla producerat en lagom skara barn. Så på den sidan har vi ett större antal kusiner. Som vi tappat kontakten med. Varför vet jag inte. Det har bara blivit så.

För något år sedan så köpte vår pappa och hans fru en sommarstuga i närheten av mammas barndomshem. Det har gjort att när vi varit där så har det blivit en sväng till kyrkogården för att hälsa på mormor och morfar. Vi har även hälsat på en och annan släkting som ligger där.

Nu har min syster gjort något fantastiskt. Igen! Hon blev så tänd av denna närhet till mammas släkt att hon har sökt rätt på några av våra kusiner och återknutit kontakten. Även jag har genom åren burit på dessa tankar, men det har inte kommit längre än till en tanke. Syrran är sån att hon gör slag i saken. Vilket hon nu gjort.

Hon har nu haft en mailkontakt med en av kusinerna som är i hennes egen ålder. De har utbytt en del om vad som hänt under alla dessa år. För några veckor sedan fick jag en mailadress till den kusin som jag lekte mest med när vi var och hälsade på. Jag funderade i några dagar hur jag skulle skriva. Hur skriver man till någon man inte haft kontakt med på trettio år. Men det blev ett mail till slut och i förrgår fick jag svar. Jag blev alldeles varm inombords.

Jag har i många år burit på en rotlöshet. Mycket kanske för att vi flyttade mycket när jag växte upp. Man hann aldrig få de där nära och långvariga vänkontakten som är så viktiga i skolåldern. Den hör rotlösheten fortsatte även när jag själv fick barn. Då var det mest barnens farmor och farfar som räknades. Min släkt var inte lika viktig. Jag fann mig i det och skapade en egen liten familj med mina barn som mittpunkt.

På de senaste åren har jag mer och mer börjat känna att jag vill tillbaka till mina rötter. Men jag har inte orkat tagit tag i det. Nu har kära syster gjort det åt mig. Och det känns så himla skönt. Nu har jag fått kontakt med kära kusinen, dit jag alltid sprang när vi var hos mormor och morfar. Hon som var närmast i ålder. Nu har vi hittat tillbaka till varandra.

Syrran, jag vet att du läser här ibland. Jag älskar dig enormt mycket, även om jag glömmer bort att säga det. Det här får bli min kärleksförklaring till dig.