Fortsättning på gårdagens inlägg

Igår skrev jag ett inlägg om hur jag blev bemött av två handläggare på Pensionsmyndigheten. Idag hade jag fått ett svar på mitt blogginlägg från Anna, som är chef på Pensionsmyndighetens kundservice. Hon bad mig kontakta henne så vi kunde reda ut hur tokigt allt kunnat bli.

Nu har jag haft två långa telefonsamtal med henne och vi har rett ut det mesta. Jag har fått en bra förklaring på varför vårt bostadstillägg blivit så mycket lägre än när Försäkringskassan betalade ut det. Men framför allt har jag fått upprättelse på hur jag blev bemött.  

Pensionsmyndigheten är en myndighet där deras kunder är i beroendeställning till dem. Då är det extra viktigt att man får ett proffsigt bemötande. Så att bli bemött som jag blev igår är inte acceptabelt. Inte för att det är kul att sätta dit folk, men det känns ändå bra att de två handläggarna ska få varsin tillsägelse om att deras bemötande inte var korrekt.

Det känns fortfarande jobbigt att vi får så mycket mindre pengar varje månad. Vi får väl helt enkelt lära oss leva med det och dra in på en krona här och en krona där. En ekvations som just nu känns svår, men jag vet ju sedan tidigare att man vänjer sig vid det mesta. Vi har tidvis haft ännu mindre pengar att leva av. Fast dit vill man ju inte igen.  

Om hur man blir behandlad hos Pensionsmyndigheten

Nu är jag så förbannad att jag håller på att gå i bitar. Jag har varit i kontakt med Pensionsmyndigheten angående vårt bostadstillägg. Tydligen anser de att man blir både senil och dum i huvudet när man blir ålderspensionär. Då kan man behandlas hur som helst. Man får intrycket av att PPM haft en ”charmkurs” för sina handläggare där huvudtemat var att lära sig använda sig av härskarteknik.  

Grunden till att jag ringde dem var vilka summor som sambon och jag fått i bostadstillägg. När vi båda två var förtidspensionärer hade vi varsitt bostadstillägg på drygt tusen kronor. Alltså drygt tvåtusen kronor tillsammans i bostadstillägg.

Nu har jag fått ålderspension, men sambon har kvar sin förtidspension. För sambons del så har han kvar samma summa pension som tidigare. Då kan man tycka att han borde få lika mycket pengar i bostadstillägg som tidigare. Men så fungerar det inte. Nu är det då PPM som tar beslut även för hans bostadstillägg. Redan här tycker man att det blir konstigt. Det blir ännu knepigare när han får utbetalningsbeskedet ifrån Försäkringskassan. När jag frågar PPM om hur det kan bli så, så får jag till svar att de äger Försäkringskassan papper att skicka ut utbetalningsbeskedet med, men att det är PPM som tagit beslutet!!!???

Min ålderspension är nästan på öret samma som min förtidspension. Jag får visserligen tjugonio kronor mindre nu i netto, men i det stora hela så är det samma pengar. Och då har jag räknat ihop allt, pengar från PPM, från AMF, från Folksam och från SPP. Så beräkningsgrunderna är desamma som tidigare, både för mig och sambon.

Vad är det då som upprört mig så? Jo, från att som tidigare då fått drygt tusenlappen i var i bostadstillägg så har nu jag fått drygt sjuhundra kronor, medan sambon fått enbart drygt femhundra kronor. Vi får alltså mer än åttahundra kronor mindre varje månad. Dessutom straffas sambon med att få femhundra kronor mindre varje månad för att han är tillsammans med mig, en sketen ålderspensionär.

Att få så mycket mindre varje månad är en smärre katastrof för oss. Vi har så låga pensioner att vi har redan nu haft det svårt att gå ihop. Och inte blir det bättre nu.

Men det värsta av allt var hur jag blev behandlad på telefon av två olika tjänstemän på Pensionsmyndigheten. Jag ställde frågan först hur beslutet kunde bli så annorlunda mot Försäkringskassans beslut. Då började den första med en lång utläggning om att jag inte kunde jämföra PPM med Försäkringskassan. Så fort jag försökte ställa en fråga så sa hon åt mig att vara tyst så hon fick prata till punkt. Den punkten kom hon aldrig till, för hon bara malde på och jag fick knappast en chans att säga något. Hon var väldigt spydig i sitt tal och poängterade att det här var saker jag borde begripa. Och att jag borde lugna ner mig och ringa tillbaka när jag inte var så upprörd. Jag var upprörd för att jag blev så illa och nonchalant behandlad! Till slut sa jag åt henne att inte vara så spydig. Då sa hon att hon inte ville prata med mig längre och la på luren. Då skrek jag: ”Jävla idiot!” i luren. Kanske inte så smart, men jag hoppas verkligen att hon hörde det.

Jag ringde upp igen och hoppades att jag skulle slippa samma handläggare. Det gjorde jag, men jag vet inte om det var något bättre. Hon var aningen bättre men fortfarande körde även denna med härskartekniken. Tror de att man blir idiot bara för att man fyllt sextiofem år? Jag frågade varför jag inte fått något skriftligt beslut, så att jag kan överklaga det hela. Då påstod hon att beslutet hade skickats förra onsdagen. Hon poängterade att det givetvis gått med B-post och att det innebär att det kan ta någon extra dag. Jag vet vad B-post är för något så det behöver ingen upplysa mig om. Jag tror de flesta vet vad B-post är, även de som är över sextiofem år. Förresten så kanske den kategorin vet mer än de yngre vad B-post är för något. Det var ju något man använde sig ofta av innan e-mail kom till världen.  Gick beslutet iväg förra onsdagen så undrar jag om PPM använder sig av S-post, det vill säga snigelpost. Det känns som att man ska få beslutet så sent som möjligt så man inte ska hinna med att överklaga. Men de sket de sig på tummen. Här ska det överklagas så det står härliga till. 

Nu undrar jag bara vad vi ska kunna dra in på nu när vi får så pass mycket mindre att leva av. Vi har redan testat ett år med att leva utan bil. Det höll på att knäcka oss totalt. Det var efter det som jag fick problem med hjärtat, bland annat. Vi släpade matvaror på bussen så vi var förstörda i flera dagar efter varje handling. Hade vi bott i Sundsvall så har vi kunnat få hjälp av mina barn med handlingen. Men den möjligheten finns inte här i stan. Vad kan vi annars dra in på? Matmässigt har vi redan nu ett väldigt slimmat matkonto. Just nu gå sambon hos tandläkaren. Sånt är nödvändigt. Själv skulle jag behöva ett par nya glasögon, men det är inte ens att tänka på eftersom jag behöver progressiva. Jag får hanka mig fram med mina gamla, kompletterat med Rusta-glasögon. Vi har fortfarande skulder som vi sitter och betalar av sedan åren när sambon inte hade någon pension. Det lär ta ännu längre tid nu att få ordning på den biten. Det är verkligen tungt just nu. Men på något vis får det väl ordna sig. Så lätt ska de inte få knäcka oss.

Dagens tankar

Tankarna går till alla som på ett eller annat vis är drabbade av den stora skogsbranden i Västmanland. Jag önskar av hela mitt hjärta att det snart kommer rejält med regn så marken blir blöd och branden hanterbar.

Så tänker jag på dem som uppmanas att evakuera sina hem. Tänk om vi skulle drabbas av det? Vad tar man med sig? Vad skulle jag ta med mig? Här blir det riktigt jobbigt, för jag kan inte tänka den tanken. Självklart skulle jag se till att få med mig sambon och Elvis i första hand. Men sedan då? Vad är viktigast för mig? Datorn kanske, där stora delar av mitt liv finns i form av bilder, texter och mycket annat. Symaskinerna! Självklart kläder, så man klarar sig. Men det känns egentligen minst viktigt. Kläder kan man köpa nya. Men alla minnen man har omkring sig.

Hur väljer man när man ställs inför detta? Stackars människor. Förhoppningsvis får de komma tillbaka till oskadda hem igen. Jag tänker mycket på dem.

Inredd lunchväska

Hittade några väldigt fina vaxdukar på semestern. Har inte visat upp dem än eftersom de ligger på rulle. Nu har jag i alla fall sytt upp en utvecklad modell av lunchväskan. Den här är inredd med ett elastiskt band för två flaskor och fickor på sidorna för kylklampar. Naturligtvis kan man använda den som vanligt också. För övrigt ser den ut som de tidigare lunchväskorna.

Loppisfynd

Här kommer ett antal loppisfynd från vår Sundsvallsresa.

Egentligen hade jag tänkt sluta samla på denna serie. Men kunde inte motstå denna maffiga urna. Den är hela 33 cm hög. Söker hela tiden kunskap om keramik med denna dekoration, men lyckas inte. Många samlar på den men kunskapen om ursprung verkar vara svår att hitta.

Mari Simmulson, Upsala Ekeby är en riktig favorit hos mig. Har försökt att forska på detta fat. Det är förmodligen tillverkat direkt för Turitz&Co (Epa).

Ett fint litet fat Nittsjö Keramik. Fatet har en liten fot på några centimetrar.

Det här är en tysk vas, Jasba heter fabriken. Gillar det grova och det orangeröda.

Det här får man väl kalla sommarens fynd. En vas av Anna Lisa Thomson, Upsala Ekeby. Tyvärr har den en liten nagg i botten, men det ska tydligen vara från fabriken och såld som andra sortering. Spelar ingen roll för mig för jag gillar den jättemycket.

Här kommer ytterligare ett fat av favoriten Mari Simmulson. Det här heter Hedenhös. En nagg i kanten, men får man ett fint fat för en tjuga så kan man stå ut med det.

I år har jag lyckats köpa på mig flera adventsstakar. Undrar vart jag ska ha alla? Vi får väl se till advent. Den här kommer från Gabriels keramik.

En Norrman från Motala. Passar bra ihop med lampan, från dem, som jag har sedan tidigare.

Jag har länge varit ute efter kul salt-och pepparkar. Här kom de med tillhörande marmeladburk. Det finns användning även för en sådan.

Japp, så hittade vi ytterligare ett kryddset. Denna gång i teak från Karl Holmberg.

Sambon samlar på ölsejdlar i keramik. Det här är hans bidrag till loppisfynden.....:-)

Gjorde faktiskt ytterligare ett loppisfynd idag. Denna gång på hemmaplan. Kommer att bli fin på köksväggen.

Nyinköpta tyger till kläder, väskor och kassar

Vår semesterresa

Vi har haft tio underbara dagar uppe i Sundsvall. Vi åkte ju den femte. Började i Uppsala för att lämna Elvis hos pappa. Vi stannade och fikade en stund innan vi åkte vidare. Det blev även en kort fika/sträckapåbenen-paus i Tönnebro. Det är helt otroligt så snabbt det går att åka nu med alla nya vägsträckningar. Det tog tre timmar från Uppsala till Sundsvall och då är den korta femtonminuters pausen inräknad.

Igår när vi åkte hem så gick det inte fullt så fort. Stundtals så vräkte regnet ner som en grå vägg framför bilen. Det till och med kom en hagelskur. Så stundtals kunde vi inte köra fortare än sjuttio. Då var vi i alla fall glada att vi hade sprillans nya sommardäck på bilen. Risken för vattenplaning minskar ju radikalt då. Men hem kom vi i alla fall efter ett stopp i Uppsala för att hämta Elvis och där pappa bjöd på god fiskmiddag.

Uppe i Sundsvall har vi mest bara myst. Vi har ätit gott. Dottern och hennes man är så duktiga på att laga mat. Vi har bland annat ätit surströmming. Den kräver visserligen inte så mycket matlagning. Som jag har längtat surisar, så det var kanongott. Jag gjorde kroppkakor en dag för det stod på ungdomarnas önskelista, plus att de önskade laxpasta lagad av sambon. Så vi har verkligen delat på sysslorna.

På min födelsedag så var det en meny som inte gick av för hackor. Till förrätt var det rösti och löjrom med rödlök och creme fraiche till. Till huvudrätt blev det grillade lammracks. Och till efterrätt en underbart god jordgubbspaj med glass. Att jag därtill fick en overlockmaskin i present gjorde ju inte dagen sämre. Jag grät en skvätt över vilka underbara barn jag har.

Jag har gått upp ett kilo av de tidigare bortbantade. Men det tar jag snart igen. Däremot har jag kunnat dra in skärpet ett hål till, vilket känns toppenbra.

Vi har hjälpt sonen att städa igenom hans lägenhet ordentligt och tvättat täcken och kuddar till honom. Det är sådant som han själv har svårt att göra. Det känns bra att få göra en årlig genomgång och veta att han sedan får det lättare att sköta resten.

Vi har shoppat och vi har loppat. Har gjort både fina loppisfynd och reafynd. Pengar har rullat men ändå inte i någon katastrofal takt. Jag har köpt enormt fina tyger på Olssons tyger. Både till försäljning och till oss själva. Nu längtar jag efter att sy.

Idag ska jag packa upp all keramik vi loppade. Vi har fyllt en hel resväska med fynd. Jag ska även tvätta igenom loppistyger som jag fyndat. Tyvärr inga retrotyger utan det blir nog mest bomullsbyxor till mig själv, och till lite väskfoder.

Vi måste rigga om med mina sygrejer för att få dit en maskin till. Det kommer att bli lite knöligt. Bland annat åker den halvtrasiga stereon ut, som jag haft att lyssna på när jag sytt. Det får bli mobillyssning ett tag framöver tills vi kanske hittar någon liten behändig radio.