Kylpaj

Det blev ett häftigt uppvaknande idag. Kylskåpets kompressor har lagt av. Eftersom jag är en nattvandrande vattendrickare så hade jag registrerat i natt att mitt vatten var varmare än det borde. Men sådan orkar man inte ta itu med mitt i natten. Så det fick vänta till morgonen. Någon form av förträngande. Struntar jag i det har det kanske inte hänt. Men det hade det ju. Hänt, alltså.

Vi ringde fastighetsjouren, men de kunde inte fixa en kompressor. Så vi får glatt vänta tills HSB öppnar på måndag morgon. Naturligtvis var det fullt med varor. Det hör ju ihop med alla tings jävlighet. Frågade några grannar om vi kunde ha delat vårdnad om filen, men de hade inte plats. Nu har jag fryst in det som går och lagt kylklampar som räddande änglar för resten.

Nu behöver jag en heldag med symaskinen som tröst!

Paj

Det är inte någon kantarellpaj jag ska berätta om, även om man skulle kunna tro det efter vårt svampplockande.

Nej då, det är min älskade fåtölj som är paj. Helt plötsligt ikväll for jag baklänges. Som tur var så ramlade jag inte i golvet, eller något sånt. Jag hamnade lite mer på sniskan, utan alkohol, så att säga. Vi har ju två Poängfåtöljer, varav jag nyttjar den ena varje kväll framför TV:n.

Bild lånad på Ikea.se

En skruv/bult hade gått av där armstödet är fäst i ryggstödet. Nu var det enkelt att för kvällen byta plats på fåtöljerna. Imorgon får sambon ta en tripp till möbelvaruhuset och be om hjälp att få en ny skruv, samt råd om hur han ska få bort den lilla biten som sitter kvar i ryggstödet. Jag har bett honom om att skaffa två skruvar för att byta på den andra sidan innan det händer någon mer olycka.

Det kändes skillnad på fåtöljerna så det märktes väl att den ena är mer utnyttjad än den andra.

Bitter gråt

Idag har jag gråtit ett antal tårar över detta fat. Jag har blivit så dålig i händerna att jag lätt tappar saker. Eftersom jag är medveten om det, så har jag fått vissa vanor. Det är tvåhandsfattning när jag ska bära något. Och när jag ska diska mina glas-och keramiksaker så ställer jag ner dem i diskhon och diskar av dem där.

Nu gjorde jag inte så med det här fatet. Jag höll det över diskhon och sköljde av det under kranen. Då gled det ur händerna och gick sönder. Jag skrek rätt ut och började gråta. Det här fatet betyder som mycket för mig. Det är inte bara det att det är vackert. Jag har även fler saker av samma konstnär, en oljelampa och en bordslampa. Dessa saker har jag fått av den bästa chef jag haft under alla mina yrkesverksamma år. Dessutom är det rätt värdefullt. Det är signerat och numrerat. Tyvärr har jag aldrig lyckats urskilja namnteckningen så jag har noll koll på konstnären. Men det saknar betydelse. Jag har bara tyckt så mycket om fatet för att det är så vackert.

Sedan kan jag bli störd över mig själv som gråter över ett glasfat. Jag brukar inte bry mig så mycket om prylar. Men det här brydde jag mig om.

Nu vet jag att det sitter ett antal kreativa människor som läser min blogg. Har ni något förslag på vad jag skulle kunna göra med fatet nu? Jag känner att jag är inte beredd att kasta det. Inte än i alla fall. Det går inte att laga för det är alldeles för mycket små bitar som slagits ur. Så jag mottar gärna andra idéer om hur fatet ska få leva vidare.