Nu gjorde jag inte så med det här fatet. Jag höll det över diskhon och sköljde av det under kranen. Då gled det ur händerna och gick sönder. Jag skrek rätt ut och började gråta. Det här fatet betyder som mycket för mig. Det är inte bara det att det är vackert. Jag har även fler saker av samma konstnär, en oljelampa och en bordslampa. Dessa saker har jag fått av den bästa chef jag haft under alla mina yrkesverksamma år. Dessutom är det rätt värdefullt. Det är signerat och numrerat. Tyvärr har jag aldrig lyckats urskilja namnteckningen så jag har noll koll på konstnären. Men det saknar betydelse. Jag har bara tyckt så mycket om fatet för att det är så vackert.
Sedan kan jag bli störd över mig själv som gråter över ett glasfat. Jag brukar inte bry mig så mycket om prylar. Men det här brydde jag mig om.
Nu vet jag att det sitter ett antal kreativa människor som läser min blogg. Har ni något förslag på vad jag skulle kunna göra med fatet nu? Jag känner att jag är inte beredd att kasta det. Inte än i alla fall. Det går inte att laga för det är alldeles för mycket små bitar som slagits ur. Så jag mottar gärna andra idéer om hur fatet ska få leva vidare.
