Visar inlägg med etikett Förvirrad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Förvirrad. Visa alla inlägg

fredag 1 juli 2011

Förvirrad

Idag har riksdagen tagit beslut om att höja ersättningen för nollklassade. Det låter ju bra. Men så började jag fundera över det hela och inser att jag förstår inte det här.

Är man nollklassad så innebär det att man inte har någon ersättning. Kan man höja något som inte finns? Hur gör man då? När jag gick i skolan så lärde vi oss att 0 x Z = 0. Räknar man annorlunda nu för tiden? Eller är det så att man menar att 0 + Z = Z. I så fall är det ju bra.

Eller är det så att det är jag som är dum och inte fattar någonting?

Men eftersom förskräcklingskassan är inblandat så tror jag inte på det förrän jag ser att det är sant.

måndag 23 maj 2011

Förvirringen är total ibland

Ibland är den här tanten så virrig att hon lägger ut inlägg alldeles för tidigt. Alltså har jag nyss plockat bort ett inlägg som ska publiceras först imorgon.....:-)

onsdag 2 mars 2011

Det är inte alltid ny månad börjar på en måndag

Kvart över fyra idag (igår ser jag nu att jag borde skriva) så tittar sambon uppfordrande på mig och undrar om jag glömt något. Jag ser nog ut som en fågelholk och räknar snabbt igenom födelsedagsdatum och annat innan jag svarar med ett tveksamt "Nääää". Då frågar han om vi inte har tvättstuga idag. "Nä", säger jag, "det är bara tisdag idag. Vi har tvättstuga imorgon."

Tvärsäkert svarar sambon att så står det inte i almanackan. Nu blir jag orolig och undrar om jag missat så ordentligt. Vi går till almanackan och tittar. Tack och lov så står det att det är tvättstuga på onsdagen. "Där ser du", säger sambon tvärsäkert och pekar där det står "tvättstuga". Jag kontrar med att det ser han väl att det står tvättdag på onsdagen.

Då kommer det: "Oooops, jag trodde det var måndag högst upp på almanackan."

Så nu vet alla vad jag gör imorgon, det vill säga idag. Efter klockan fyra!

fredag 22 oktober 2010

Borttappad bank

Häromdagen sålde vi våra gamla vinterdäck. Det innebar att vi nu hade en större summa kontanter liggandes hemma. De skulle sättas in på banken för att betala min restskatt med. Detta på grund av att det funkar inte längre att gå till Skattekontoret och betala sin restskatt kontant.

Jag har Handelsbanken som bank. Det har jag haft nästan hela livet och tycker inte det finns någon anledning att byta. Fast idag var det nära. Så här var det:

Vi skulle åka och handla. Då tänkte vi ta en sväng ner på stan så jag skulle kunna kila in på banken och sätta in pengarna. Jag stegar iväg mot banken, medan sambon sitter kvar i bilen för att vi ska slippa krångla med parkeringsplats. När jag kommer fram till min bank så är den borta!!! Det sitter stora, vita pappersskynken i fönstren där man talar om att man håller på att bygga om!

Många tankar kretsar i skallen på mig och jag tittar mig omkring för att se om jag kan hitta min bank någonstans. Nej, ingen blå skylt som det står Handelsbanken på, så långt ögat kan nå.

Då får jag syn på sambons bank som är SE Banken. Jamen, då kan jag ju sätta in pengarna på hans konto. Så jag går in på den banken och ska försöka sätta in pengar. Det är bara det att de numera sköter alla insättningar och uttag via maskiner. Då måste man ha ett konto med kort, vilket jag inte hade. Sambon har, men han satt ju kvar i bilen.

Nu var jag färdig att ge upp och strunta i hela projektet. Jag går ut på gågatan och ser nog väldigt förvirrad ut. Då klickar det till i hjärnkontoret. Jag vet plötsligt vart Handelsbanken flyttat. Dessutom var det länge sedan de gjorde det. Sedan ett år tillbaka, minst. Jag kilade hastigt iväg dit och allt fixade sig på bästa sätt.

Så kan det gå när man är van att fixa de flesta bankärenden via datorn. Undrar om man snart kan sätta in pengar också via burken. Stoppa in pengarna i ett hål som ser till att pengarna transformeras över till banken. Då kan man stänga alla bankkontor och slippa alla bankrån. Vilken bra idé!

tisdag 29 juni 2010

Afasi?

För en stund sedan var jag med om något som gav en otäck känsla. Jag skulle säga till sambon att keyborden är väldigt dammig. Helt plötsligt står det alldeles still i huvudet. Jag kan inte säga ordet keybord. Jag vet så väl att den när apparaten heter så, men det är alldeles stängt i hjärnkontoret. Jag kommer inte på vad den heter.

Paniken infinner sig och jag försöker få fram vad jag vill säga. Jag säger "spelaren" och "den där som man spelar på". Jag pekar för att få sambon att förstå, men eftersom jag står i vardagsrummet och han sitter i datorrummet så ser han inte vad jag pekar på. Till slut säger jag "den där grejen som är som ett piano". Då säger han de förlösande orden "Menar du keyborden?" Ja, det var ju den jag menade.

Under en lång stund, så kände jag hur hemskt det måste vara för den som drabbats av afasi. För mig var det här en förhållandevis kort och tillfällig stund. Tänk att ständigt behöva leva med detta handikapp. Jag vet att jag tappar orden ibland, men den här gången var längre och värre än annars. Det var tur att jag bara var hemma och att det bara var sambon jag pratade med. Jag vågar knappt tänka på ett annat scenario.

tisdag 25 maj 2010

Förvirringen är stor ibland

Sambon och jag brukar dela på marktjänsten. Igår var det jag som lagade mat, kokt fisk med örtsås och ris. Medan fisken kokade upp så plockade jag ur diskmaskinen och börja fylla den med ny smutsig disk. Vi åt och så var det dags för sambon att ta rätt på middagens lämningar. Jag gick och satte mig vid TV:n. Då frågar han om jag bara plockat ur halva diskmaskinen. Nej, det är klart att jag inte gjort så. Men så dyker en tanke upp att jag minns inte att jag plockat ur översta korgen. Mycket riktigt, det hade jag inte gjort heller.

Det är nog bra att huvudet sitter fast på knoppen. Annars förlade man väl det någonstans. Kanske i diskmaskinen.