tisdag 29 juni 2010

Afasi?

För en stund sedan var jag med om något som gav en otäck känsla. Jag skulle säga till sambon att keyborden är väldigt dammig. Helt plötsligt står det alldeles still i huvudet. Jag kan inte säga ordet keybord. Jag vet så väl att den när apparaten heter så, men det är alldeles stängt i hjärnkontoret. Jag kommer inte på vad den heter.

Paniken infinner sig och jag försöker få fram vad jag vill säga. Jag säger "spelaren" och "den där som man spelar på". Jag pekar för att få sambon att förstå, men eftersom jag står i vardagsrummet och han sitter i datorrummet så ser han inte vad jag pekar på. Till slut säger jag "den där grejen som är som ett piano". Då säger han de förlösande orden "Menar du keyborden?" Ja, det var ju den jag menade.

Under en lång stund, så kände jag hur hemskt det måste vara för den som drabbats av afasi. För mig var det här en förhållandevis kort och tillfällig stund. Tänk att ständigt behöva leva med detta handikapp. Jag vet att jag tappar orden ibland, men den här gången var längre och värre än annars. Det var tur att jag bara var hemma och att det bara var sambon jag pratade med. Jag vågar knappt tänka på ett annat scenario.

5 kommentarer:

KB sa...

Oroa dig inte. Sånt händer. Jag är likadan, vissa ord bara försvinner. Jag kallar det för härdsmälta. Ett knep jag har är att "se" det på bild inne i hjärnkontoret,då brukar det klarna. Ett ord som jag aldrig kommer ihåg är namnet på två träd vi har på tomten, det är lärketräd. Det namnet brukar inte finnas i min hjärna om vi pratar om träden.
Men afasi är jobbigt, pappa drabbades av det. Han led väldigt av det så länge han var klar i tanken. Mestadels reagerade han med att bli heligt förb....d!

Har ni lika varmt hos er som vi har här?

Kram
KB

Cicki sa...

KB: Det brukar ju hända annars också men då hittar jag oftast orden fortare än vad jag gjorde nu. Namn funkar bara inte ibland.

Cicki sa...

KB: Jag glömde säga att det är kanonvarmt här. Man blir alldeles klibbig.

Anonym sa...

Idag skulle jag säga vad Don Qisjottes (vet inte om jag stavat namnet rätt) häst heter, han som stred mot väderkvarnarna i Cervantes berättelse, och jag hade namnet på tungan men det fastnade nånstans på vägen. Jag fick inte fram det, fast jag visste att jag visste. Sånt händer ibland. Jag vet att det brukar komma om man inte anstränger sig så mycket. Synapserna bara inte kopplar alltid. Så kom det efter en stund, Rosinante! men oftast kommer det senare på kvällen när ska lägga sig och slappnar av. Men det är då det.. :-)

Cicki sa...

Solveig: Man blir tokig när det händer. I alla fall blir jag det och då blockeras man ju ytterligare. Det är väl bara att konstatera att man inte blir yngre med åren....:-)