söndag 9 februari 2014

Lika men ändå olika

Jag växte upp på sextio-och sjuttiotalet. Jag var ung när man pratade om Women´s liberation. För mig var det självklara saker och är det än idag. Det är klart man ska ha lika lön för samma arbete, samma rätt till utbildning och så vidare. Jag tror också att företagsstyrelser skulle må bra av att få in fler kvinnor, men jag tror inte på kvotering. Man ska komma in på kunskap, inte på vilket kön man har. Samma sak när det gäller chefsbefattningar, kunskap går före kön.

Jag är också helt övertygad om alla människors lika rätt, oavsett kön, ras, etnicitet och sexuell läggning. Jag har ju även varit med om att kämpa för funktionshindrades lika rätt i samhället.

Men det finns en sak som jag inte tror på. För det första kommer jag förmodligen aldrig att använda ordet "hen" frivilligt. Även om jag skrev det nu. Jag tycker det är ett hemskt ord.

Ingen kommer heller någonsin att kunna övertyga mig om att vi är helt lika, oavsett kön. Pojkar är pojkar och flickor är flickor. Så enkelt är det. Vi är två olika kön, dock med samma rättigheter. Men ändå olika. Den ena har snopp och den andra har snippa. Flickor/kvinnor kan föda barn, det kan inte pojkar/män. Vi är olika när det gäller sjukdomar. Kvinnors hjärtinfarkt är inte lika som en manlig hjärtinfarkt. Själv har jag en typisk kvinnlig sjukdom, fibromyalgi. Den är så typiskt kvinnlig att de män som får fibromyalgi har svårt att få diagnos. Så biologiskt är vi väldigt olika.

Om vi vore lika så skulle vi alla vara bisexuella, det vill säga, dras till varandra oavsett kön. Nu är det ju faktiskt inte så. De flesta dras till det motsatta könet, det vill säga, är heterosexuella. Märk väl att jag säger inte att allt annat är fel, för det tycker jag inte. Jag tänker även på de transsexuella, de som känner att de är födda i fel kön. Vore vi alla lika så skulle det inte finnas något "fel kön".

Som sagt var så var jag med och kastade BH:arna när det begav sig. Jag vill kalla mig feminist, men jag är inte så övertygad om att feminister av idag tycker det. Vad tycker du?


18 kommentarer:

granntanten sa...

Jag är definitivt inte en feminist av idag även om jag också slängde bh då det begav sig. Jisses så ont jag fick i ryggen utan stöd eftersom min byst var tung på den tiden. Jag vill aldrig bli inkvoterad! Duger jag inte med de egenskaper och färdigheter jag har kan det kvitta.

Mona sa...

Jag håller med om att ( uch ) hen är är urdumt och vad ska man säga om dagens feminister.Bindgalna tycker jag.

Solveig Sjöskog sa...


Under den mänskliga historiens gång har män och kvinnor utvecklat olika egenskaper och styrkor- att lära sig förstå och uppskatta det har tagit tid. Båda ska bidra till att anpassa sig till något gemensamt .

Hurra för att vi är olika, män och kvinnor! Det är det som gör livet intressant! Men män har diskriminerat kvinnan av olika orsaker, av maktbegär, traditioner och okunnighet. Det är dumt.
Kvinnligt, manligt? Huvudsaken att det är mänskligt.

Cicki sa...

Granntanten: Helt rätt, man ska duga som den man är.
Bh har jag fortfarande bara till fint. Jag har ingen tung byst och får jäkligt ont i kroppen av att bära bh.

Mona: Håller med, feminister av idag är helt rabiata. Det har gått för långt.

Solveig: Mänsklighet är det allra viktigast.

Camilla sa...

Jag håller med dig! Män och kvinnor ska ha lika lön för lika arbete, samma möjligheter till studier och annat, samma respekt även om vi gör olika jobb. MEN män och kvinnor är inte lika. Vi är olika och har olika egenskaper. Jag vill ha både män och kvinnor i alla sammanhang; i arbetslivet, i föreningslivet, i politiken och överallt annat för det berikar och blir trevligare.

Jämnstäldhet är inte att göra exakt samma saker, men att göra lika mycket och få respekt för det som var och en gör.

Cicki sa...

Camilla: Jag håller med dig i allt.

Anonym sa...

Alla kan inte vara bra på allt, men alla är bra på något.

KB

Cicki sa...

KB: Så sant så. Vi är bra på att sy.....:-)

Polargrevinnan sa...

För många år sedan blev jag medbjuden till en så kallad feministisk förening.
Jag gick aldrig med i denna förening.
De hade en så kallad kampsång vars
text mest bestod av nedvärdering av det manliga könet.
Vi behövs män och kvinnor och vi är olika, vilket är bra och i bästa fall ger en balans i tillvaron.
Vi tycker väl alla att vi ska ha samma lön för samma arbete och att
dela på arbetet med de barn vi har.
Men vi är inte där ännu och det blir kanske aldrig så. Som mödrar till pojkar tror jag vi har en stor uppgift att försöka fostra dem att ta del av sitt ansvar för
familjen.
Jag läste en artikel att snart var det pojkarna som var det "svaga könet". Flickor utbildar sig mera
och har svårt att hitta jämställda män. Enligt en man - det är upp- och nervända världen.
Ha det bra.
Kram Viola

På Selmas gata sa...

Jag tror många missuppfattat ordet hen. Gör det till något större än det behöver vara. Jag blir lite rädd när folk skriver usch om "hen", det är ju bara en utveckling av språket!

Hen används när man inte vet vad personen har för kön eller inte vill avslöja det. Nu får man ju skriva "honom/henne" som är bra mkt krångligare. Men om jag pratar om min nya granne som jag ännu inte vet vem det är så skulle jag säga att "hen flyttar in i februari". Eller om jag fått höra något som jag vill berätta om men inte avslöja vem det gäller eftersom det kanske bara finns en av varje kön som är aktuell. Då använder jag ordet hen. Det har ju funnit i massor av år! Pratade med en kvinna, numera pensionär, som förr jobbade på sjukhus och hon berättade att man alltid använde henom om kommande patienter. Tyvärr är det en del, ofta ur den äldre generationen, som tar det för något det inte är. Själv använder jag det sällan, men det är praktiskt ibland. Om vi aldrig utvecklade språket skulle vi fortfarande prata på exakt samma sätt som alla generationer före oss. Det vore väl bra trist?

Det är väl heller ingen som har ifrågasatt skillnaden mellan könen. Det finns ju massor, både ut och invändigt som skiljer oss åt. Men jag reagerar när jag handlar kläder åt min son och på pojkavdelningen är det blåa gråa svarta tröjor med stora gräsliga tryck på, medan det på tjejavd. är hello kitty och annat "mjukt" på vitt, rött och rosa. Min pojke är knappa fyra år och gillar hello kitty, men det är tydligen inte okej eftersom den hänger på tjejavdelningen och är rosa med volanger. Killar ska tydligen gilla spindelmannen, angry birds, med mera. Så sorgligt att vi så tidigt lär dem vad som är okej att gilla om du är flicka resp. pojke,,,

För mig är det viktigt att vi går framåt i samhället och att våra barn får bära precis vad de vill - utan att bli utsatta för det. Tyvärr hjälper det inte att jag som mamma uppmuntrar honom till att ha det han vill, ALLA vuxna behöver jobba med det, iaf de som är föräldrar, mostrar, farfar och farmor, jobbar med barn... DET är viktigt för mig. För mig handlar inte jämnställdhet om att alla ska vara neutrala, det handlar om att alla ska få vara och göra det som passar HEN bäst! (Se hur jag använde ordet nu!)

Sedan finns det tyvärr vissa människor som kallar sig radikala feminister och som avskräcker mig. De vill provocera och nå ut, men ofta blir det motsatt reaktion från min sida. Det viktigaste är att Max får växa upp och leva som han vill, inte känna att han måste avstå för att det är typiskt kvinnligt, Jag hoppas att om han en gång får barn så kommer det vara ännu mindre gränser mellan kvinnligt och manligt, arbetsplatser skulle må bra av att representeras av både män och kvinnor t.ex.

Men som sagt, ingen som jag har hört om hittills har förnekat att det finns biologiska skillnader mellan könen. Det är ju en självklarhet. Det jag och många andra vill är att skapa ett samhälle där bemötandet av barnen utifrån könet blir bättre balanserat än idag,

Cicki sa...

Viola: Jag reagerar som du att varför ska man nedgöra männen för att framföra en kvinnofråga. Det är inte jämställdhet. Jämställdhet är när vi är lika bedömda, både män och kvinnor. Förstår varför du inte gick med i den föreningen.

Selma: Jag tycker ordet hen är fult och det står jag för. Vill andra använda det så är det upp till dem. Jag tänker inte neka någon. Jag tycker också språket ska utvecklas, men just det där ordet klingar fel i mina öron. Det är konstigt att jag just skrev om det ordet ska väcka sådana känslor. Det har varit en debatt om det på FB också. Inte så mycket om det andra jag skriver utan man hakar upp sig enbart på att jag inte gillar ordet hen. Det är tydligen en het potatis!

Det som skrämde mig en gång när ordet diskuterades, var en pappa som sa att de hade inte berättat för sina barn vilket kön de var. De hade könsneutrala namn på sina barn, så barnen skulle få bestämma själva när de blev vuxna vilket kön de ville tillhöra.

Jag har försökt fostra mina barn lika. Jag säger "försökt" för vi hade ju problemet med att sonen har ett funktionshinder. Så där det inte blev lika mellan dem har inte med könet att göra utan hos oss var det en handikappfråga. Det var ett problem för mig, vilket jag trodde jag löste genom att ställa samma krav på dem. Det innebar att dottern behövde inte bädda sängen eftersom hennes bror inte klarade av att göra det. Det var hon själv som till slut rättade mig. Så vi löste det så småningom att var och en fick göra det de klarade av. Men det var som sagt var inte könsbundet utan låg på förmågan istället.

Radikala feminister skrämmer mig också. Och det finns faktiskt de, som helt klart inte bryr sig om att vi är biologiskt olika. Jag tycker man ska ha ett genustänk, och självklart ska vi kämpa för att alla ska ha samma rättigheter, oavsett kön, ras, etnicitet och sexuell läggning. Det skriver jag ju i inlägget så där tycker jag att jag är väldigt tydlig.

På Selmas gata sa...

cicki: Fast jag förstår att man hakar upp sig på att du så tydligt uttalar att hen är fult. För det är ju lite kärnan i det hela, med det gör du i mina ögon ett statement. Varför är det ett fult ord? Är det för att det används när man inte kan eller vill precisera ett specifikt kön?

De som tycker att ordet är "fult" är ofta sådana som måste påpeka att vi är två olika kön. Det tror jag ingen har missat (och nu menar jag inte pappan som du nämnde, har aldrig själv mött en sådan person, tror knappast han är i majoritet...), men tyvärr bemöts man ju olika beroende på vilket kön man tillhör. Det handlar inte om vilka krav man har på att de ska göra sina sysslor hemma, utan det handlar om att om man av någon anledning väljer att icke vara rakad under armarna och dessutom är kvinna, då ska man hängas ut. Det handlar om att det inte finns hello kitty på pojkavdelningen för pojkar ska gilla Angry birds. Det handlar om att göra könsuppdelningar där det inte behövs! Ofta tycker jag att det går hand i hand nämligen, att tycka hen är fult och berätta det högt samtidigt som man vill berätta att vi minsann är två olika kön...

Cicki sa...

Selma: Där har du fel, i alla fall när det gäller mig. Jag kan inte förklara varför mer än att jag tycker ordet är fult. Själv använder jag h*n i skrift när jag inte vet eller inte vill avslöja könet på en person. I tal använder jag ordet personen eller den. Jag fick rysningar när du skrev om personal som sa henom. Det är ett ord jag aldrig använt eftersom min pappa använder det i nedlåtande syfte för homosexuella personer.

Jag avskyr allt vad Hello Kitty och Angry Birds står för. Det enbart att sko sig på barnföräldrars klädinköp som liknande bilder är tryckta på kläder och annat material. Melina är helt galen i Hello Kitty och jag blir väldigt arg på Madde som ställer upp på det.

Själv klädde jag Henrik ofta i rött och jag minns en gång när vi var på en synkontroll när han var bäbis och läkaren hela tiden kallade honom för henne och jag arg påpekade för henne att pojkar faktiskt kan ha rött. Både han och Mats är glada i färger och använder hela färgskalan i sina kläder.

Det skulle heller aldrig falla mig in att säga till Nelson eller Lennox att de inte får gråta utan ska bete sig som pojkar.

Vill man strunta i att raka sig under armarna så är det "fine" för mig. Jag kan tycka det är fult på karlar också.

Jag försöker att bemöta en människa som en person, inte som en man eller kvinna. Visst kan jag göra omedvetna fel där men det tror jag är väldigt mänskligt. Det är nog fler än jag som kan göra sådana omedvetna fel.

Cicki sa...

Selma: Det jag kan reagera mot är att jag ska övertygas om att jag har fel som tycker ordet hen är fult. Själv säger jag att den som vill får använda det. Medan jag tydligen har fel som inte vill använda det. Det känns knepigt! Det var samma diskussioner på FB.

Hur är det då med en personliga friheten när man inte kan använda, eller inte använda, vilket ord man vill?

Ruta Ett sa...

Förra sommaren var jag volontär på HBTQ-festivalen mest för att jag behövde lära mig mer om HBTQ, men också för att det var något nytt som jag ville prova på.
Jag träffade en massa människor, som jag hade intressanta samtal med - mest blev det så att jag frågade och de svarade så gott de kunde.
Angående "hen" sa många att de använde ordet för att identifiera sig själva, antingen för att deras könsidentitet inte var en "han" eller en "hon". Men detta var helt och hållet deras beslut och ingen annan skulle komma och säga att de var det ena eller det andra eller det tredje.
Vad gäller ordet "hen" i mer allmän betydelse håller jag med Selma om att det är praktiskt att använda i de situationer hon beskriver, men det är väl valfritt att använda de ord som man själv vill. H*n blir lite knepigt att använda i tal och då kan man väl säga han/hon om man hellre vill det. För min del använder jag mig både av "hen" och han/hon. Att istället för "hen" säga "den", som jag läste i en insändare, tycker jag däremot inte alls. Det används bara om ting eller om personer i mycket nedlåtande ton.
Det finns två genus i svenskan som betecknar femininum och maskulinum, och så finns det numera ett mittemellan, för dem som vill identifiera sig med det.
För egen del är jag definitivt en "hon".
När det gäller feminism tycker jag det är svårt att diskutera eftersom alla har sin egen definition av vad feminism är. Numera kallar sig de flesta för feminister, men vad betyder det?Det betyder antagligen inte samma för Göran Persson som för mig. Spannet är stort.
Jämlikhet för mig har inte med det biologiska eller fysiska att göra utan om att män och kvinnor ska ha samma rätt att verka och leva på lika villkor, på jobbet, i familjen, i skolan ja, överallt!
Värderas lika och ha lika lön för samma utfört arbete och JA, ibland är jag faktiskt för kvotering till till befattningar och styrelseposter, så länge män i höga positioner håller varandra om ryggen och inte "släpper in" kvinnor.
Ni läste väl Spendrups kommentar om kompetenta kvinnor och bolagsstyrelse?

Cicki sa...

Ruta Ett: Det jag säger är att jag tycker ordet är fult och att jag inte vill använda det. Jag säger inte att man ska ta bort ordet och förbjuda folk att använda sig av det. Det är helt och hållet upp till var och en.

Jag har alltid hävdat att var och en gör saker och ting på sitt sätt och får tycka vad de vill. En åsikt är en privatsak så länge man använder det privat. Företräder jag en grupp, som en handikappförening som det var för mig, så ska jag i offentliga sammanhang uttrycka gruppens åsikt. Då är det en annan femma.

Självklart ska jämlikhet råda i alla lägen. Något annat hävdar jag inte heller.

Jag kan tycka att kvotering är nedvärderande. Det innebär att jag får ett jobb för att jag t ex är kvinna, inte för att jag kanske är mest lämpad för det. Men jag kan ju också tycka att Jens Spendrups yttrande var ovanligt plumpt. Självklart finns det gott om kvalificerade kvinnliga representanter. Förmodligen har han inte träffat dem än.

Ruta Ett sa...

När jag tänker på kvotering så kan det vara att man låter en kvinna ha företräde om en man och en kvinna har liknande kompetenser - inte för att man är kvinna enbart. Då kan det bli väldigt konstigt.

Cicki sa...

Ruta Ett: Jag kan hålla med om att om två personer, man och kvinna, har samma kapacitet att det är bra att anställa/välja kvinnan i första hand. Men jag uppfattar kvoteringen som att man ska uppnå att ha t ex hälften kvinnor och hälften män, oavsett kompetens.