lördag 15 februari 2014

Jämställdhetsfunderingar

I söndags skrev jag detta inlägget vilket ledde till en viss debatt i kommentarsfältet. Mitt svar på det skrev jag här. Jag har sedan funderat och funderat över att det blev så tokigt. Jag var tydligen inte tillräckligt tydlig med vad jag tyckte i första inlägget. Mitt andra inlägg var en reaktion på det. Först av allt vill jag vara tydlig med att detta är ingenting som någon ska ta illa vid sig av för det finns inga sådana baktankar med dessa funderingar som kommer här.

Min reaktion baserar sig på att jag kände mig kritiserad av att inte vara tillräckligt jämställd, eftersom jag inte tycker om ordet "hen". Jag tycker fortfarande inte om ordet, men det är inga problem för mig att andra använder det. Här var jag tydligen inte tillräckligt tydlig. Alla som tycker det är ett bekvämt och bra ord ska naturligtvis använda det. Men jag vill inte heller bli tvingad att använda ord som jag inte tycker om. Samma sak med hår under armarna, som kom upp som en fråga i kommentarerna. Jag har själv alltid rakat mig under armarna, eftersom jag tycker det är snyggast. Men i min värld  är det upp till var och en att göra som som man vill med det. Så länge jag får göra som jag vill.

Som en knorr på det hela så kan jag meddela att det numera inte ens är ett val för mig, utan i biologisk faktor. Vi kvinnor blir, precis som män, tunnhårigare med åren. Och då bland annat under armarna. Däremot blir vi mer behårade på andra ställen, typ i ansiktet. Det är mindre roligt.

Min åsikt är att alla människor ska få tycka, tänka, känna och handla utifrån vad man själv tycker är bäst, så länge man inte skadar andra med detta. Därav min reaktion. Jag vill inte tvingas i något, oavsett vad det är!

Jag inser att för mig är jämställdhet inte en kvinnofråga. Det är en människofråga. Att alla, oavsett kön, ras, etnicitet, funktionsnedsättning och sexuell läggning ska ha samma rättigheter och behandlas lika. I alla avseenden. Vi uppnår inte total jämlikhet förrän alla har samma rättigheter och att alla behandlas lika. Först då kan vi känna oss nöjda.

Den frågan som i nuläget som jag anser är viktigast i jämställdhetsdebatten är rätten till sin egen kropp. Det är fruktansvärt att en ung kvinna ska behöva gå i genom att våldtas om och om igen av ett helt gäng unga män, som sedan inte döms. På för mig väldigt oklara grunder. Det är fruktansvärt att en kvinna kan bli våldtagen för att rätten inte kan avgöra om hennes "nej" varit tillräckligt tydlig. Och om mannen uppfattade det som ett nej, eller som ett medgivande.

Här måste lagstiftningen bli tydligare. Jag är för att vi instiftar en samtyckeslag. Egentligen anser jag att det ska inte behövas någon lagstiftning. Det ska vara så självklart att ett nej är ett nej. Är jag så berusad eller oförmögen att säga nej av andra orsaker, ska ett nej gälla även här. Men eftersom detta inte är en självklarhet så måste det lagstiftas tills alla kryphål är igenstoppade.

Det är också fruktansvärt att äldre män kan sitta vid sina datorer och utge sig för att vara unga pojkar för att på detta sätt få unga flickor att posera fram sina webkameror. Dessutom att sedan hota med att sprida dessa bilder på nätet om de inte får som de vill. Det är vidrigt! Den så kallade "groominglagen" måste också tillämpas och förstärkas för att täcka alla kryphål.

Vi måste lära alla unga, flickor som pojkar, att de har rätt till sin egen kropp och även om någon våldfört sig på dem så är det inget de ska behöva känna skam för.

I förhållande till allt detta så känns debatten om könsneutrala ord eller behåring under armarna mindre viktig. Det ena behöver visserligen inte utesluta det andra. Så tycker jag i alla fall.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Välformulerat, tydligt och balanserat. Dessutom håller jag helt och fullt med dig i frågan.
Ingabritt - After Work

Cicki sa...

Ingabritt: Tack