måndag 27 maj 2013

Ny klänning

Den 8 juni ska vi på bröllop när världens bästa Spader gifter sig med sitt Ess. Självklart måste man ha ny klänning då. I mina gömmor hittade jag detta underbara tyg som är fyllt med snäckor och små vita prickar. Det är i något chiffongliknande materia med ett underbart fall.Vet inte vart jag fått det ifrån, men misstänker att vännen U har något med det hela att göra.

När man är en liten rulta så måste man hitta modeller som döljer tjockmagen. Jag tror jag har lyckats med det, genom att klänningen "blusas" upp över magen. Jag känner mig fin i den och det är det viktigaste.


8 kommentarer:

Spader Madame sa...

Så himla snyggt! Du är verkligen en konstnär!!!

På Selmas gata sa...

Tjusigt! Perfekt att gå på bröllop i! Själv har jag numera ett högt BMI och det är inget roligt med kläder just nu. Ingenting passar och jag blir bara less. Nu har vi konfirmation/studentuppvaktning de två kommande helgerna och jag känner mest för att gömma mig bakom närmaste trädstam... Tur att man som tjej kan klä sig i klänningar iaf, då kan man komma undan lite bättre tycker jag...

vad häftigt att få lyssna på sin idol sådär! Kan tänka mig att det var drag. Själv är jag mest impad av att han faktiskt är väldigt duktig inom hundvärlden också, sällan någon kändis också håller på med ett intresse där det krävs en del för att lyckas. Jag har en idol som jag haft sedan början av tonåren och det är Celine Dion. När hon skulle hit till Sverige i slutet av 90-talet hade jag ingen biljett, men så blev det inställt då och sedan så kom jag iväg på hennes konsert i Globen 2008. Det kommer jag aldrig att glömma!

Ruta Ett sa...

Vad fin du är och vilket snyggt tyg! Ja, det är sannerligen en välsignelse att kunna sy när kroppen inte ser ut som konfektionsindustrin tycker att de ska se ut och så får man precis det man vill ha!
Om det bara hänger på klänningen så kommer det att bli ett superfint bröllop!

Morsan sa...

Du är jätte fin i klänningen! Tänk om man hade din gåva och kunde sy sina egna kläder när man inte hittar något som passar. När man är både är liten och rund, så är det extra svårt att hitta passande kläder, dessutom HATAR jag provrum. Sen måste man ju ta hänsyn till vad som står på prislappen också. :/

När jag var yngre älskade jag kläder och mode, men sen många år tillbaka har det bara blivit ett nödvändigt ont. :(

Det är ju viktigt att känna sig bekväm och fin det man har på sig och det har du ju lyckats med i din snygga och välsittande klänning. :)

Kramkram!

Camilla sa...

Snyggt!! Fantastiskt att kunna sy sina egna kläder så att man får dom precis som man vill ha dom. Det blir bra till bröllopet.

Bloggblad sa...

Jag håller helt med - den egna känslan är det allra viktigaste. När nåt sitter åt om mina bilringar eller om min kutiga rygg, då är det det enda jag känner och då kutar jag ihop mig för att gömma mig och blir ihoprullad.

På den tiden jag sydde, hade jag storlek 42, så det var inte så svårt att köpa heller. Numera har jag en liten exklusiv butik jag går till - exklusiv så tillvida att hon inte tar hem mer än ett eller två plagg i samma.

Min brorsons bröllop är samma dag som ert, får spela in Maddes... och jag är jättenöjd med min klänning med döljande jacka i samma tyg... Den kommer väl på bild vad det lider.

Cicki sa...

Spader: Puss på´re.....:-)

Selma: Det är de där förbaskade medicinerna som är den största boven i dramat. Det är väl så för dig också, antar jag. Sedan får jag väl erkänna att jag säger inte nej tack om det vankas något gott. Men jag försöker verkligen hålla igen på den biten.

Celine är bra. Hon har en underbar röst. Jag gillar så mycket olika sorters musik. Men mina riktigt stora idoler är väl Rolling Stones. Men förr var det även Simon & Garfunkel, Stewe Wonder, Van Morrison osv. Av de nyare som jag gillar är Pink och Adele.....:-)

Ruta Ett: Visst är det praktiskt att kunna sy sina egna kläder. Det vet ju du också.....:-)

AprilSus: Jag kommer att vägra att kalla dig för TjockMorsan. Jag upplever det som att du nedvärderar dig själv när du kallar dig så.

Jag har alltid varit modeintresserad. Sedan blir det väl inte så mycket nu, dels på grund av pengar men också för att jag har ju ingen användning av en massa kläder när jag går hemma och skrota. Men det är kul med mode.

Camilla: Jag har alltid upplevt som självklart att kunna sy sina kläder. Så gjorde vi hemma och det gör även min syster fortfarande. Men jag märker i bloggvärlden att det är tydligen en gåva....:-)

Bloggblad: Jag var ju en 38a länge och väl, även 40 var ju enkelt att matcha. Numera får jag trolla med både bredd och längd för att få ihop något vettigt.

Håller med om att jacka är perfekt att dölja med. Du kommer säkert att vara jättetjusig och jag ser fram emot en bild....:-)

engelsson sa...

Hehej, du är superfin i den..så härligt att kunna sy sina egna..jag syr bara åt barnbarnen.. Ang ADHD så är jag helt övertygad om att jag haft det hela livet,men nu i min ålder betyder det inte så mycket att få en diagnos. Men jag önskar jag fått den som barn..hela skoltiden ända fram till gymnasiet var hemsk.. jag läste in gymnasiet i vuxen ålder och fortsatte till universitetet..där funkade det väldigt bra däremot.. Men nu känner jag inte behov av fler diagnoser..men du diagnosticerade mig nog helt rätt goa Cicki..kram på dig