Mina första bekantskaper var Allers och Hemmets Journal, eftersom mamma prenumererade på dem. Jag har ett minne av att jag läste serierna, men inte mycket mer. En gång i veckan kom pappa hem och hade köpt Kalle Anka. Han hade förtur på att läsa den. Det var inte tal om att läsa högt för oss barn, utan det fick vi fixa själv på ett eller annat vis.
När jag blev så kallad vuxen med egna barn var jag så präktig att jag prenumererade på Icakuriren. Det gjorde jag i många år. Men eftersom jag enbart löste korsordet och klippte ur recept så släppte jag den till slut. Fast egentligen är jag tacksam mot den tidningen. Märta Tikkanen hade släppt sin bok "Sofias egen bok" som handlade om Märtas dotter Sofia. Sofia har diagnosen Mbd. När jag läste faktarutan i Icakuriren så ramlade tioöringarna ner och jag fattade vad det var som inte stämde med min son. Att jag så småningom fick möta och lära känna Märta Tikkanen själv kändes som en stor ynnest.
Men åter till veckotidningarna. Jag prenumererade på Bamse till mina barn. Vi läste varje nummer från pärm till pärm, ibland flera gånger. Om inte exet kastat dem, så bör det ligga flera årgångar med lästa Bamse inne på vinden i vårt gamla hus.
Så småningom testade jag att prenumerera på lite trendtidningar. Det blev Amelia, Tara och när jag blev äldre så var det M-magasinet som gällde. Men även de hamnade halvlästa i en hög så jag gav upp. Det var bortkastade pengar för mig att försöka få ett förhållande till en återkommande tidning. Trots att jag själv medverkat i både Amelia och Tara.
Nu har jag fallit igen. Och den här förälskelsen lär nog hålla i sig ett bra tag. Den kom ingår och jag har redan hunnit läsa halva tidningen ingående, samt bläddrat fram och tillbaka och bara njutit.
2 kommentarer:
Jag är en riktig tidningsknarkare! Jag älskar att få hålla ett nytt magasin i mina händer, särskilt om det har ett vackert omslag. Eftersom jag tycker att det är så synd att slänga bort dem sedan och jag själv väntat i diverse väntrum och saknat läsning så tar jag numera med en bunt och lämnar när jag ska till läkare/rehab. Då kan de komma till användning igen, och så skickar jag med tjejerna i hemtjänsten till sitt personalrum. Återvinning:)
Jag har i många år velat läsa Märta Tikkanens århundradets k-historia och när jag sedan såg henne på tv i det där sommarpratarprogrammet så tyckte jag verkligen att det var dags. Blev oerhört fascinerad även om jag många gånger kände att jag blev arg på henne som stundtals satte maken framför barnen. Men jag avundas dig som träffat denna spännande dam irl!
Kram/T
Det är ju ett toppenbra sätt att återanvända sina tidningar på. Vi är några väninnor som träffas och äter och fikar tillsammans. Vi byter allt mellan varandra, från kläder till veckotidningar. Det var så jag kom i kontakt med Retro första gången.
Märta är en varm och fantastiskt kvinna. En gudabenådad föreläsare som kan trollbinda hundratals lyssnare med sin lite timida, tysta och sjungande finlandssvenska. Jag har också tänkt lästa Århundradets kärlekssaga massor med gånger men inte kommit till skott. En dag blir det nog av i alla fall.
Skicka en kommentar