Jag känner att jag måste göra en uppföljning på mitt inlägg om hissproblemet och att man behandlas olika om man är svensk eller utlandsfödd. Jag har fått många positiva reaktioner, vilket glädjer mig. Tyvärr så är det fler än jag som upplevt att ursvenskar och invandrare behandlas olika. Det gör mig enormt upprörd och frustrerad.
Jag bor i en invandrartät kommun. Vi är en av de kommuner som tog emot många som arbetskraftsinvandrade på sjuttiotalet. Sedan har vi en hög population av syrianer som invandrat på grund av förföljelser för sin religion. På senare år har vi även tagit emot flyktingar från Irak och andra krigförande länder. Det har gjort att det tyvärr vuxit fram en invandrarfientlig kultur här. Bland annat så har Nationaldemokraterna fått ett starkt fäste och sitter i kommunfullmäktige. Det känns väldigt otäckt för mig.
På grund av vår kommuns sammansättning så ser jag en hel del av problemet jag tog upp i förra inlägget, att man skiljer på folk och folk, så att säga. Dessutom skiljer man ofta på vart ifrån folk har invandrat. Kommer man från forna Jugoslavien så behandlas man bättre, än om man kommer från Irak.
Jag förstår inte varför det ska behöva vara så. Många av dessa människor kommer ifrån krigshärjade länder. De har fruktansvärda minnen i bagaget. Ändå har de haft modet att lämna allt, precis allt, för att komma hit. De flesta är oerhört arbetsamma och tar de mest skitiga arbetena, sådana som "vi svenskar" ofta nedvärderar.
En av mina tvättkompisar kommer från Libanon. Bland annat så sköts hennes pappa ner på öppen gata. De fick fly till en farbror som bodde i en muslimsk del av Beirut. Själva var de kristna, så min granne vågade inte gå ut ensam för hon var rädd för att bli attackerad. Det handlar alltså om en liten skolflicka som inte vågar gå ut på gatan eller gården. En massa sånt har hon varit med om, innan de kom till Sverige. Hon har bott här i över tjugo år och pratar bra svenska. Hon har fyra barn som studerar och är väldigt fina och skötsamma. Hennes man sliter som ett djur genom att jobba på restaurang. Varför ska de ses som sämre människor än vi? Jag fattar inte.
Visst uppstår det problem när det kommer en massa människor hit. Många har krigskador och krigsminnen som kan skapa psykiska problem. De flesta behöver svenskundervisning. Det ska ordnas fram boende till dessa människor. Som det är idag så bor många av de nyanlända inneboende hos släktingar i trånga lägenheter. Bara det fenomenet skapar problem. Kostnaderna för försörjningsstödet ökar.
Men ska vi inte kunna vara så generösa att vi kan bjussa på det? Själva sitter vi trygga i vår lilla bubbla. Om vi tar emot dessa människor så måste vi även se till att de får en plats i vårt samhälle. Och det helst så snabbt som möjligt för att minska problemen. Jag tror vi alla måste hjälpa till på något sätt. Att acceptera och respektera våra utlandsfödda grannar är ett väldigt enkelt sätt att hjälpa till på. Det krävs inte mycket arbete för det. Endast en förståelse för sina medmänniskor. För det är ju det de är, våra medmänniskor.
För några år sedan såg jag ett TV-program hur man tog emot invandrare i Kanada. Där hade man fadderfamiljer som hjälpte till att slussa in den invandrade i det kanadensiska samhället. Det tycker jag låter som en mycket god idé. Varför inte ta efter, på ett eller annat sätt. Jag tror vi skulle tjäna på det i längden, både ekonomiskt och på medmänsklig nivå.
Fredagsmood....
1 timme sedan
4 kommentarer:
Jag skriver under, håller med i allt detta! Du är så bra Cicki, så otroligt bra och vettig!
Skickar en hel drös av kramar till dig.
Småländskan: Tack, nu nästan rodnar jag av berömmet.....:-)
Jag bor också i en "sån" kommun. Vi har problem. Det har vi. Utanförskapet är stort. Människor mår dåligt. Många blir isolerade, mår dåligt och en negativ spiral är "lätt" att hamna i. Det är svårt som svensk att göra något. Tycker man.
I området där jag bor, är det likadant men vi har lärt oss. Vi tampas hit och tampas dit. Vi har gemensamt ansvar för vårt boende, ska skotta snö själva, sopa, kratta, sköta tvättstugor, soprum m m. Det fungerar inte alltid. Det har inget med nationalitet att göra. Det är människobeteende. Men jag ser på ungarna. De små och ungdomarna som växer upp med olikheter nära. De accepterar varandra på ett annat sätt. Hemma på gården är det tryggt och bra. Om man kunde överföra det till vidare cirklar då skulle det bli bra för alla. Ibland när jag berättar var jag bor, rynkar folk på näsan. De tror och tycker så mycket. Men vi stortrivs och har många goda grannar från hela världen och har lärt oss massor. Det har vi alla gjort. Klart det gnisslar ibland! Det ska jag inte sticka under stol med. Det är jobbigt då och då. Konstigt. Men det är ju jobbigt och konstigt för alla, inte bara för "svenskarna". Hittills har det löst sig. Många skratt har vi fått. En del är inget alls att skratta åt. Men det är ju så det är.
Ny demokrati fick 10% av alla röster i senaste valet i min kommun. Förfärligt!!!!
Cina: Jag tror som du att det är när folk känner utanförskapet och mår dåligt som det negativa kommer fram. Det är ju så att det är i närområdet vi måste börja. Området vi bodde i tidigare hade en väldig negativ klang hos kommunens innevånare. Men vi trivdes bra. Det var där man gick nästan man ur huse för att hjälpa oss när vi fick fel på bilen. Inte någon av de som hjälpte till hade svenskt ursprung!
Man ska bli bedömd som den människa man är, inte för vilken etnisk bakgrund man har.
Vi måste bryta de onda cirklarna och göra goda ringar på vattnet istället. Kram
Skicka en kommentar