Nelson piggnar på sig sakta men säkert. Han har färre andningsdippar och orkar vara mer vaken. Han har även börjat orka äta lite från nappflaska. Resten sondmatas han fortfarande. Han ligger fortfarande på en övervakningsavdelning för säkerhets skull över helgen.
Vi är så innerligt tacksamma att Madelene och Ali upptäckte allt i tid så han fick komma under vård så snabbt. Jag vågar inte ens tänka tanken på vad som annars kunnat ske.
Melina verkar även hantera allt bra, även om hon naturligtvis måste vara konfunderad över vad som händer med hennes lillebror. Hoppas allt är över snart och att alla fyra snart får vara tillsammans igen och leva som en vanlig familj. De har haft allt för mycket jobbigt omkring sig under de sista ett och ett halvt året.
Nu behöver vi ljus!
1 dag sedan
4 kommentarer:
Skönt att höra. Tur att han får vara kvar på övervakning lite till. Han behöver nog kunna äta och andas ordentligt själv innan han kommer hem till storasyster.
KB
KB: Han kommer att hamna på en annan avdelning först där man har mindre övervak, där Madde mer får stå för vaket. De lär nog vara kvar rätt många dagar till.
Skönt att det går åt rätt håll. Jobbigt när anhöriga är sjuka, särskilt så små knyten.
Camilla: Troligtvis får de åka hem imorgon. Fast då med ett andningslarm med sig. För säkerhets skull.
Skicka en kommentar