Idag när jag lyssnade på Sommar i P1 så var det för mig två rätt okända systrar som pratade, Klara och Johanna Söderberg. Jag visste att de var duon First Aid Kit och att de spelat för Patty Smith när hon fick Polarpriset. Det var ungefär det enda jag visste.
Det var ett spännande program att höra dessa unga tjejer berätta om sin resa till att bli en känd popduo. Det som gjorde det extra spännande var deras val av musik. Det var musik som passade mig som hand i handsken. När de spelade Buffy Sainte-Maries Universal Soldier så var det som att jag kastades tillbaka till mitt 60-tal. Det var då jag var ung.
Mitt 60-tal bestod mycket av musik. Det var då Beatles, Rolling Stones och alla de andra stora kom. Det var då allt hände inom musiken. Vi som var unga fick vara med om det och jag tror inte någon som växte då kunde missa allt detta.
Men det var inte bara musik det årtiondet. Det var mycket politik också. Det var då de stora viktiga ledarna dödades, John F Kennedy, Robert Kennedy, Martin Luther King och Malcom X. Det var då Martin Luther King höll sitt berömda tal "I have a dream".
Det var det årtiondet vi levde med Vietnam-kriget. Det gick inte att vara oberörd av det. Alla tog någon form av ställning. Vi som var unga gjorde det på vårt vis. Jag var "mods". Vårt kännetecken var de stora bylsiga militärjackorna med peace-märken ditritade. Tyvärr fick jag aldrig själv någon sådan jacka, men jag var "mods" till själ och hjärta ändå. Vi pratade mycket politik. Det var så då. Peace, Love and Understanding.
Vietnam-kriget skapade en enorm proteströrelse som svepte över världen. Det gicks protestmarscher överallt. Det var 1968 som Olof Palme gick med i en demonstration mot USA:s krig mot det som då var Nordvietnam. En demonstation som Palme kritiserades mycket för och som gjorde att det var mycket spänt mellan Sverige och USA under ett antal år. Det var även under sextiotalet som studenterna revolterade runt om i världen. Det var som sagt mycket politik då.
Ibland känns det som att allt hände under mitt sextiotal. Vi hade en fantastiskt tillväxt och visste knappt vad arbetslöshet var för något. Vi var oövervinnerliga, vi som växte upp då. Jag är glad att jag fick vara med. Det var 60-talet som formade mig till den jag är idag.
Allt detta mindes jag på grund av en enda melodi på radion!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar