Syblogg, matblogg,eller musikblogg? Det är frågan. Det viktigaste är att det är MIN blogg. Här får jag tycka och tänka vad jag vill om vad som helst. Gillar du det så är du hjärtligt välkommen hit.
onsdag 13 juni 2012
Tankar när sömnen inte vill infinna sig
Man inser att man växt upp i en mycket dysfunktionell familj när bara några ord kan få sårskorporna att börja klia och blöda igen av. Fast man vill glömma och gå vidare så finns det där. Det värsta är att han som sårade och svek, sitter och tycker synd om sig själv och känner sig förorättad. Ibland tror jag inte han är kapabel att fatta att det var han som svek oss alla, om och om igen.
Det är synd om människor som inte kan/vill se sina egna fel och göra något åt dem. Och tyvärr blir ju omgivningen lidande. Man kan ju inte rätta till någon annans fel om de själva inte vill ta tag i dem, man kan bara göra förändringar hos sig själv. Inte så lätt alla gånger, om det är en närstående som påverkar ens liv.
Charlotte: Den här "han" har jag givit upp om. Han är för gammal nu. Jag försöker göra det bästa av det så länge han lever.
AprilSus: Jag har försökt föra diskussionen med honom med jämna mellanrum. Nu inser jag att det inte är lönt. Jag blir bara så trött av att höra om hur bra han tycker han själv är och hur dumma mamma och farmor var mot honom. Han är mest bara patetisk.
Vem är Cicki? Jo, en liten lagom (nåja, kanske lite för mycket)tjock tant i sina bästa år. Lever med sitt livs kärlek, i bloggen kallad för Sambon. Tillbringar mycket dagtid vid symaskinen och kvällstid framför TV:n med katten Elvis i famnen.
Till familjen hör också ett antal barn, bonusbarn och bonusbarnbarn. Ingen nämnd och ingen glömd.
8 kommentarer:
Kram!
Jepp! Även här finns en sån där "han" som vi liksom aldrig blir av med. Men vi jobbar på det tillsammans, jag och barnen! Kram
Det är synd om människor som inte kan/vill se sina egna fel och göra något åt dem. Och tyvärr blir ju omgivningen lidande. Man kan ju inte rätta till någon annans fel om de själva inte vill ta tag i dem, man kan bara göra förändringar hos sig själv. Inte så lätt alla gånger, om det är en närstående som påverkar ens liv.
kramis!
Mångmamma: Tebax!
Charlotte: Den här "han" har jag givit upp om. Han är för gammal nu. Jag försöker göra det bästa av det så länge han lever.
AprilSus: Jag har försökt föra diskussionen med honom med jämna mellanrum. Nu inser jag att det inte är lönt. Jag blir bara så trött av att höra om hur bra han tycker han själv är och hur dumma mamma och farmor var mot honom. Han är mest bara patetisk.
<3 <3 <3 Du vet var jag finns om du behöver vräka av dig! KRAM
Trebarnsmamman: Jag vet. Just nu har det gått över, men det kanske blir en annan gång.....:-)
Sådana kommer aldrig att ändra sig. Så är det och så kommer det alltid att vara. KRAM!
Spader: Det är väl så.
Skicka en kommentar