Frihet

Plötsligt kände jag mig så fri. Det hände igårkväll när jag stod och borsta tänderna. Kanske ett märkligt tillfälle att känna frihet. Men så var det i alla fall.

Den frihet jag kände handlade om pengar. Nu rår vi äntligen över vårt eget liv. Det här är ju kopplat till att sambon numera har sin förtidspension. Vi är inte och kommer aldrig att bli rika. Men det spelar ingen roll. Vi klarar oss och det är det viktigaste. Vi vet att en viss summa pengar trillar in varje månad. Det känns bra.

De flesta har väl någon gång varit utan pengar, så den känslan är inte speciellt unik. Men att vara utan pengar en längre tid är oerhört jobbig. Bara den som varit med om det förstår hur det känns. För oss handlade det om sju år! Egentligen en oöverskådligt lång period utan pengar. Ibland har jag undrat över hur vi klarade oss. Mina "sypengar" räddade oss många gånger. Vi har även fått låna av våra barn då och då. Något som inte alls är kul att behöva göra. De gångerna känner man sig usel som förälder.

Det har tärt på oss, men konstigt nog så har vi inte bråkat speciellt mycket om pengar. Man kan inte bråka om något man inte har. Jag vet att jag hade klarat mig bättre ekonomiskt om jag valt att leva ensam. Men det var inget alternativ. Tänk om jag skulle vakna upp ensam resten av livet bara för lite pengars skull? Det är det inte värt.

Därför känner vi oss så rika nu, trots att vi inte är det. Ändå räknade jag ut härom dagen att när vi betalat våra skulder så kan vi spara minst tretusen kronor i månaden. Om vi fortsätter att leva som vi gör nu. Tanken svindlar. Om inget oförutsett händer är vi skuldfria i slutet av nästa år. Tänk vad vi kan göra sedan om vi sparar. Resa och hälsa på sambons bror som bor "over there", weekendresa till Rom eller någon annan spännande huvudstad. Vi kan ju göra vad vi vill sedan. Det är knappt jag tror det är sant.