måndag 4 juni 2012

Frihet

Plötsligt kände jag mig så fri. Det hände igårkväll när jag stod och borsta tänderna. Kanske ett märkligt tillfälle att känna frihet. Men så var det i alla fall.

Den frihet jag kände handlade om pengar. Nu rår vi äntligen över vårt eget liv. Det här är ju kopplat till att sambon numera har sin förtidspension. Vi är inte och kommer aldrig att bli rika. Men det spelar ingen roll. Vi klarar oss och det är det viktigaste. Vi vet att en viss summa pengar trillar in varje månad. Det känns bra.

De flesta har väl någon gång varit utan pengar, så den känslan är inte speciellt unik. Men att vara utan pengar en längre tid är oerhört jobbig. Bara den som varit med om det förstår hur det känns. För oss handlade det om sju år! Egentligen en oöverskådligt lång period utan pengar. Ibland har jag undrat över hur vi klarade oss. Mina "sypengar" räddade oss många gånger. Vi har även fått låna av våra barn då och då. Något som inte alls är kul att behöva göra. De gångerna känner man sig usel som förälder.

Det har tärt på oss, men konstigt nog så har vi inte bråkat speciellt mycket om pengar. Man kan inte bråka om något man inte har. Jag vet att jag hade klarat mig bättre ekonomiskt om jag valt att leva ensam. Men det var inget alternativ. Tänk om jag skulle vakna upp ensam resten av livet bara för lite pengars skull? Det är det inte värt.

Därför känner vi oss så rika nu, trots att vi inte är det. Ändå räknade jag ut härom dagen att när vi betalat våra skulder så kan vi spara minst tretusen kronor i månaden. Om vi fortsätter att leva som vi gör nu. Tanken svindlar. Om inget oförutsett händer är vi skuldfria i slutet av nästa år. Tänk vad vi kan göra sedan om vi sparar. Resa och hälsa på sambons bror som bor "over there", weekendresa till Rom eller någon annan spännande huvudstad. Vi kan ju göra vad vi vill sedan. Det är knappt jag tror det är sant.

13 kommentarer:

Mångmamma sa...

Jag förstår känslan.
I efterhand begriper man inte hur det gick att tråckla ihop ekonomin men på något sätt löser det sig alltid.
Även om det varit tämligen magert mellan varven!
Grattis, det måste vara hemskt skönt att se ett slut på skulder framöver!

Bloggblad sa...

Härlig känsla! När barnen var små var jag hemma - och då levde vi precis på gränsen, men det funkade varje månad, jag sydde, bakade, lagade storkok och vi avstod från en massa saker. Det är en nyttig erfarenhet, och jag tar inte för givet att jag ska ha råd med saker och ting även om vi har det mycket bättre nu.

Cicki sa...

Mångmamma: Ibland blir man imponerad av sig själv....:-)

Bloggblad: Visst är det härligt. Jag var också hemma när barnen var små så viss vana hade man ju med långkok och bak. Ändå var ju den tiden självvald. De här åren hade vi inte någon egen kontroll över. Det var nog det jobbigaste.

Småländskan sa...

Underbart!
Kramar om...

Spader Madame sa...

Jag har verkligen önskat er det! Har haft ett annat liv förr med inte så mycket pengar, annorlunda idag. Jag gillar, gillar gillar!

Cicki sa...

Småländskan: Visst är det. Kramar tillbaka.

Spader: Jag gillar också, väldigt mycket.

Beppan sa...

Förstår din känsla!! Fantastiskt!!

- Särskilt för oss som är uppfostrade att betala allt kontant.... Att ha lån och vara beroende av andra är inte OK. Jag har lärt mig att i alla fall huslån är OK. Annars skulle åtminstone inte vi kunna ha eget hus...

Rom, Budapest, Lissabon.... Snart kan ni också!!!
Kram :-)

Cicki sa...

Beppan: Det är en fantastisk känsla att kanske någon gång få uppfylla dessa önskedrömmar.

Cina sa...

Jag är så glad för er skull! Frihetskänsla, det är ni värda!
Varm kram!

Trebarnsmamman sa...

Skulle ha svarat tidigare men min telefon och din blogg gillar inte varandra. Vill bara säga Cicki att det är er väl unnt att se framtiden och kunna drömma om framtiden!
Pengar kan ge så mycket lycka men kan också tära så otroligt. Men som du säger - viktigast av allt är att vara med den man älskar!
KRAM

Cicki sa...

Cina: Tack. Det innebär ju att man kan faktiskt träffa sina bloggvänner då och då....:-)

Trebarnsmamman: Pengar är inte allt men ibland blir det avgörande.

Cecilia N sa...

Stort grattis!
Det är stor skillnad på att ha något än att ha inget.

Cicki sa...

Cecilia: Tack. Och välkommen hit. Tror inte jag sett dig tidigare. Kul när det kommer nya läsare. Ska kika in hos dig sedan.