Vi lever nog fortfarande i någon form av positiv chock, om man nu kan säga så. Det var svårt att komma till ro igårkväll. Idag hade jag en tidig tid på vårdcentralen, så det blev lite för lite sovit även natten som gick. Det har gjort att jag vilat mig igenom den här dagen också.
Min gamla husläkare har börjat på vår nuvarande VC. Doktor Nina var den som var med om min första kamp med FK. Det på en helt annan VC. Hon har sedan arbetat på flera olika ställen och har nu hamnat där jag går nu. Det är tio år sedan jag var hennes patient. Ändå mindes hon det mesta om hur det var då. Det var verkligen ett kärt återseende och jag känner mig så omhändertagen.
Det har varit problem med att ställa in medicin för min sköldkörtel. Jag har en överproduktion av sköldkörtelhormon. Nu fick jag veta att den har en viss orsak till min viktuppgång. Överproduktionen alltså, inte medicinen. Jag fick även veta att mina sömnproblem, att jag är lättirriterad, mina koncentrationssvårigheter också beror på denna överproduktion. Fibron spökar ju också när det gäller sömnen och koncentrationsproblemen, så det är inte konstigt att man är lite knäpp ibland.....:-)
Jag har i drygt ett år levt med något som jag först uppfattade som hjärtklappning. Efter en hjärtutredning så visade det sig att det var inget större problem med lilla hjärtat. Men jag har en hög vilopuls. Jag har fortsatt att känna av den som ett pickande i halsgropen.
Nu kom doktor Nina och jag fram till att det handlar nog om ångestkänslor och att det kommer att upphöra nu när allt lugnar ned sig. Jag har själv varit inne på den tanken, eftersom jag upplevt det som att jag får ett adrenalinpåslag. Om det är inbillning eller inte, men ett faktum är att jag har inte haft fullt så mycket "pulspickande" de här två sista dagarna. Vi får se hur det blir framöver.
Sambon har ännu inte fått något skriftligt besked från FK. Däremot har jag fått ett brev från dem där det står så här: "Eftersom M har blivit beviljad hel sjukersättning så måste ni göra en ny ansökan." Ännu en bekräftelse på att det är klart, men ändå har han inte fått själva beslutet. De är märkliga på den där myndigheten.
Nu ska jag snart iväg på vattengympan. Jag känner mig stark som attan och kommer att ta i för kungen, för fosterlandet och för försäkringskassan.
Utmaningar.
13 timmar sedan
2 kommentarer:
Så skönt med en läkare som känner ens historia när man har kroniska tillstånd. Beskedet kommer nog men det är ju märkligt att det dröjer.
Härligt att höra att du känner dig stark så ta du i för din egen skull, möjligen fosterlandet, tveksamt för FK men han kungen, han tycker jag du kan hoppa över. Han får ta i för egen del.
Ingabritt: Det blev varken det ena eller det andra. Jag blev helt plötsligt så yr och trött så jag hoppade över gympapasset. Det är förmodligen för lite sömn i den här gamla skruttiga kroppen. Ska försöka ta igen det i natt....:-)
Skicka en kommentar